Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Finlands konst - Finlands konstakademi - Finlands kvinnors nationalförbund - Finlands litteratur
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
485
Finlands konstakademi—Finlands litteratur
486
Aimo Tukiainens brons- och granitfigurer
präglas av stark plastisk formkänsla.
Litt.: Y. Hirn m. fl., ”Medeltida kyrkokonst
i Finland” (1921); L. Wennervirta m. fl.,
”Finlands konst från förhistorisk tid till våra dagar”
(1926); O. Okkonen, ”Finsk konst” (1944).
Finlands konstakademi, se Finska
konstföreningen.
Finlands kvinnors nationalförbund bildades
1911 i syfte att utgöra en gren av det i
Washington 1888 stiftade Internationella
kvinnoförbundet samt för att främja samarbetet mellan
kvinnoorganisationerna i Finland.
Finlands litteratur. 1) Den svenskspråkiga.
Första härden för svensk litteratur i Finland
var birgittinklostret i Nådendal, där en munk,
Jöns Budde, på 1480-talet översatte andliga
uppbyggelseböcker. I början av 1600-talet
framträdde Sigfrid Aronus Forsius (d. omkr.
1624), som jämte naturvetenskapliga arbeten
skrev dikter. Sedan Åbo akademi upprättats
1640 och dess boktryckeri 1642, började en
rikare utvecklingsperiod för den svenska dikten i
Finland. Västgöten Jakob Chronander
(d. 1694) skrev två av Åbostudenter uppförda
skådespel. Den förste betydande finländske
skalden var Jacob Frese (1690—1729), vilken
emellertid liksom Finlands ende betydande skald
under frihetstiden, Gustaf Philip Creutz
(1731—85), diktade i Sverige. I bredd med
Creutz’ diktning ter sig den samtida dikten i
Finland otymplig och tung. Flera finländare togo
del i frihetstidens politiska skriftställeri, och en
bland dem, Anders Chydenius (1729—
1803), var den främste teoretiske förkämpen för
tidens liberala idéer i politik och ekonomi.
Den centrala personligheten i det finländska
kulturlivet under den gustavianska perioden var
Henrik Gabriel Porthan (1739—1804),
som utövade ett djupgående inflytande även på
litteraturen. Han var en av stiftarna av
sällskapet Aurora, som grundade Finlands första
tidning el. litterära tidskrift, Tidningar utgifne af
et Sällskap i Åbo (från 1771). Han var den
förste, som vetenskapligt behandlade den finska
folkdikten. Bland de skalder, som påverkades av
Porthan, må nämnas Johan Henrik
Kellgren, som under nära ett årtionde tillhörde Åbo
akademi, A. N. C1 e w b e r g-E delcrantz
(1754—1821), som starkt påverkades av
förro-mantiskt präglad engelsk poesi, och Frans
Michael Franzén (1772—1847), i vars
ungdomsdiktning från 1790-talet den svenska
förromantiska poesien nådde sin höjdpunkt. Han
flyttade 1811 över till Sverige. Franzéns
beundrare och — ofta — imitatör var Mikael
Choræus (1774—1806).
Närmast efter 1809 genomlevde dikten i
Finland en svaghetsperiod. De litterära intressena
togo sig uttryck i kalendern Aura (1817, 1818),
tidskriften Mnemosyne (1819—23) och tidningar.
Snart skulle dock en utpräglad egen finsk
fosterlandskänsla göra sig gällande. Tiden 1830—
63 blev en storhetstid för Finlands svenska
litteratur, representerad i främsta rummet av
Rune
berg och Topelius. Johan Ludvig
Runeberg (1804—77) skänkte fosterlandskänslan
dess fullödiga, monumentala uttryck. Han blev
Finlands nationalskald, och hans diktning intar
även ur mera rent konstnärlig-litterär synpunkt
en märkesplats i den svenska litteraturen, där den
betecknar det slutliga övervinnandet av den i
egentlig mening romantiska dikten. En
utpräglad romantiker var däremot Zacharias
Topelius (1818—98). Klarast framträder hans
romantik i lyriken, där han i en mjuk,
musikalisk form gav uttryck åt obestämd, drömmande
längtan, natursvärmeri, 1840-talets frihetstankar,
fosterländsk självuppoffring, hängiven ljus- och
kulturdyrkan. Romantik med en tillsats av moral
präglar också hans diktning för barn och
framträder i hans största prosaverk, ”Fältskäms
berättelser”. Fredrik Cygnæus (1807—81)
blev Finlands förste egentlige kritiker, som
framför allt tolkade Runebergs verk. Lars
Stenbäck (1811—70) var en egendomligt intensiv
skaldenatur, som dock snart offrade dikten för
sin pietistiska religion. Fredrika
Runeberg (1807—79), skaldens maka, skrev två
historiska romaner samt noveller. En plats för sig
intog Johan Vilhelm Snellman (1806—
81). Han blev Finlands förste publicist av stora
mått. Bland de skalder, som framträdde närmast
före el. vid seklets mitt, må nämnas författaren
till ”Suomis sång”, Emil von Qvanten
(1827—1903). En stor poetisk begåvning var
Josef Julius Wecksell (1838—1907), i
vars lyrik romantisk längtan och naturkänsla i
Topelius’ stil bryta sig mot demonisk inre
sönderslitenhet; hans ”Daniel Hjort” är Finlands
mest betydande svenska skådespel under
1800-talet.
I början av 1860-talet var den Finlandssvenska
diktningens storhetstid slut. De två närmaste
årtiondena bjödo på en rätt matt
efterklangs-poesi i mästarnas spår. De litterära och
kulturella intressena fingo 1876 ett organ i Finsk
Tidskrift, först redigerad av den som kritiker
inflytelserike C. G. Estlander (1834—1910).
1880-talets nya idéströmningar fingo sin främste
representant i Karl August T a v a s
t-stjerna (1860—98), vars romaner äro de
första utpräglade verklighetsskildringarna i
Finlands svenska litteratur. Hans första dikter ägde
en friluftsatmosfär utan motstycke i det dåtida
Finland. En ytligare realism företräddes av J.
A h renberg (1847—1914), som verkningsfullt
upptog motiv från ö. Finland. Under 1890-talet
och 1900-talets början blev Werner S ö d e
r-hjelm (1859-—1931) den inflytelserikaste
kritikern.
Då Tavaststjerna och Topelius båda dogo 1898,
föreföll det ett ögonblick, som skulle den
svenska dikten i Finland tystna. Den ende, som
tycktes kunna intaga den plats Tavaststjerna
lämnat, var Mikael Lybeck (1864—1925). I
Lybecks diktning, som omfattar både lyrik,
dramatik och prosa, framträda ett manligt etiskt
allvar, en djup känsla för familjelivets värme,
en fåordig, starkt koncentrerad, ytterst
genom
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
