Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Finlands litteratur
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
489
Finlands litteratur
490
ligiös mystik och våldsam naturalism. I de flesta
berättelser, som Olof Enckell (f. 1900)
ut-gett, möter man samma halvryska miljö som hos
Colliander. Enckells diktning är utpräglat
analytisk, samtidigt lyriskt känslobetonad och
intellektuell. Inåtvänd, meditativ och sensitiv är också
Mirjam Tuominen (f. 1913), som i sina
novellsamlingar gett analyser av särpräglade,
ofta sjuka människors själsliv. Ole Torvalds
(f. 1916), som debuterade som lyriker, har rönt
inflytande av Kafka och Lagerkvist. Två
prosaförfattare, som följt en rent traditionalistisk
linje, äro Bertel Kihlman (f. 1898) och
Anna Bondestam (f. 1907). I sin
allmogeroman ”Katrina” (1936) gav Sally Sal
minen (f. 1906) ett verk, som med sin enkla, breda
epik bröt med den utpräglade böjelsen för
själv-bespegling, miniatyrmålning och stilistiskt
raffinemang i den finlandssvenska litteraturen.
Värdefulla bidrag till den moderna finlandssvenska
prosan ha slutligen lämnats av Margit N i
i-ninen (f. 1905), Göran Stenius (f. 1909),
Helen af Enehjelm (f. 1909) och
Wa-lentin Chorell (f. 1912).
2) Den finskspråkiga litteraturen. Under
medeltiden levde en rik folkdiktning på finska bland
folket, men knappt ett enda finskt ord finnes i
skrift bevarat från denna tid. Först
reformationen åstadkom en finskspråkig litteratur,
grundlagd av Åbobiskopen M i c h a e 1 Agricola
(1508—57), som bl. a. utgav abc-bok och andliga
skrifter samt översatte N. T. (1548) och delar av
G. T. En fullständig bibelöversättning
fullbordades 1642. I övrigt bestod den finskspråkiga
litteraturen under 1600- och 1700-talen blott av
smärre tillfällighets- och andliga dikter samt
predikosamlingar. Intresse för den finska folkdikten
väcktes genom H. G. Porthan, och denna
väckelse fick i synnerhet styrka efter 1809. De av
romantikens idéer inspirerade unga män, som
stodo A. I. Arwidsson och hans krets nära,
intresserade sig för folkdiktssamling och för
skapandet av en finskspråkig litteratur. Den första
större samlingen av finsk folkdiktning utgavs av
Z. Topelius d. ä., skaldens fader, 1822—31.
Epokgörande blev det av Elias Lönnrot (1802
—84) av olika folkdikter till en helhet
sammanfogade stora eposet ”Kalevala” (1835; 2:a,
betydligt tillökade uppl. 1849). Med stor energi
fortsattes utgivningsarbetet av Lönnrot själv
(bl. a. den lyriska samlingen ”Kanteletar”, 1840),
hans lärjungar och efterföljare.
Den finska litteraturens utveckling hämmades
för några år av censur förordningen 1850, som
tillät tryckandet endast av sådana finskspråkiga
böcker, som hade religiöst el. ekonomiskt
innehåll. Men sedan den upphört att tillämpas, blev
den litterära alstringen livlig. A. A h 1 q v i s t
(pseud. A. O k san en; 1826—89) och Julius
Krohn (pseud. Suonio; 1835—88),
behärskade av Runeberg-Topelius-tidens poetiska ideal,
lade genom strängare konstnärlig och språklig
formgivning grunden för den nya tidens finska
dikt. Den moderna finska skönlitteraturens
verklige grundläggare är Aleksis Kivi (1834—
72), den ursprunglige, fantasirike
verklighets-skildraren; i ”Sju bröder” (”Seitsemän veljestä”)
gav han den klassiska finska folklivsromanen,
full av frodig naturalism och optimistisk humor,
i skådespelet ”Sockenskomakarna”
(”Nummisuu-tarit”) skänkte han det första stora folklustspelet,
och i sin kärva lyrik tolkade han sin
ensamhets drömmar och smärta. Vidare må nämnas
lyrikern J. H. Erkko (1849—1906; även
dramatiker) .
De första betydande representanterna för
1880-talets positivistiska och naturalistiska idéer äro
Minna Canth (1844—97) och Juhani Aho
(1861—1921). Minna Canth gav i kraftiga,
verkningsfulla skådespel uttryck åt
kvinnoemancipa-tionsidéer och social indignation. Juhani Ahos
egentliga storhet ligger i den psykologiska
teckningen och de lyriska naturstämningarna. Aho
skänkte den finska prosastilen en friskhet och
en konstnärlig säkerhet, som göra honom till den
moderna finska prosans grundläggare vid sidan
av Kivi. Som äkta ”åttitalist” började också
Arvid Järnefelt (1861—1932), vars
egentlige läromästare emellertid blev Leo Tolstoj.
Talrika förf, upptogo dem näraliggande motiv ur
folklivet till behandling. Främst bland dessa stå
Johannes Linnankoski (pseud. för V i
h-tori Peltonen, 1869—1913), vars
romantiska ”Laulu tulipunaisesta kukasta” (”Sången om
den eldröda blomman”) blev mycket populär men
som givit mer äkta ting t. ex. i berättelsen
”Pa-kolaiset” (”Flyktingarna”), samt Frans Eemil
Sillanpää (f. 1888), vilken med stor säkerhet
analyserar ofullgångna, närmast vegetativa
själstillstånd. God novellist är Aino Kallas
(Julius Krohns dotter, f. 1878), en temperaments full
romanförfattarinna Ma ila Tal vi o (f. 1871),
en frodig dramatiker och novellist Maria J
o-tuni (1880—1943). Bland lyrikerna äger den
sällsynt produktive Eino Leino (1878—1926)
avgörande betydelse, ty han skänkte finsk dikt
en smidig, naturlig diktion. Otto Manninen
(f. 1872) har förutom egna dikter publicerat
utmärkta tolkningar av bl. a. Odyssén och Iliaden.
Larin Kyösti (K. Larsson, f. 1873) har
skrivit dikter, sagospel m. m. V e i k k o A n t
e-ro Koskenniemi (f. 1885) är i sin
form-säkra lyrik närmast påverkad av klassiska men
även av franska och tyska mästare. Den grupp
moderna finska förf., som samlade sig kring
tidskr. Tulenkantajat (Eldbärarna) och som fick
sitt namn efter den, var mycket brokig till sin
sammansättning. De kände sig som kosmopoliter,
som världsmedborgare. I främsta ledet av
lyrikerna inom denna grupp står Uuno Kailas
(1901—-33). I tuberkulosens och
sinnessjukdomens skugga skapade K. dikter om lidandet och
döden, som höra till den finska litteraturens
oförgängligaste skatter. Till Tulenkantajat hörde
också Katri Va la (1901—44), vars första
dikter väckte uppmärksamhet genom sitt djärva
modernistiska bildspråk. Småningom trädde
emellertid ett starkt socialt inslag till synes i hennes
verk. Av övriga lyriker i samma grupp kunna
nämnas Elina Vaara (f. 1903), P. M u s t a-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
