Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Fiskar - Fiskar (symbol) - Fiskarhalvön - Fiskarna - Fiskarringen - Fiskars - Fiskartorpet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
537
Fiskar—Fiskartorpet
538
Sc
Schematiskt snitt genom fisköga.
Sc senhinnan, CV glaskroppen, no
synnerven, r näthinnan, rf
processus falciforme, som är fäst vid
linsen medelst en solfjäderformig
muskel, med vars hjälp fisken är
i stånd att ändra linsens ställning
och inställa ögat för seende på
olika avstånd.
håll. Ett för f.
karakteristiskt
sinnesorgan är
sidolinj en, en
smal kanal,
innehållande vårtlika sinnesorgan och löpande
i huden längs
vardera
kroppssidan. Den
anses vara ett
organ för att
uppfatta svaga
strömningar i
vattnet.
Inner-örat är sätet
för hörsel- och
j
ämviktssinne-na. Hinnlabyrinten innehåller
ofta rätt stora s. k. hörselstenar el. statoliter,
som stå i jämviktssinnets tjänst.
Fortplantning. F. äro med få undantag
skildkönade. Såväl testiklar (mjölken) som
äggstockar äro säckliknande organ, som starkt
förstoras vid fortplantningstiden. Könsprodukterna
uttömmas genom gångar, som mynna framför
analöppningen. Hos laxfiskarna äro äggledarna
rudimentära, och rommen faller ut i kroppshålan,
som den sedan lämnar genom särskilda
abdomi-nalporer. Under fortplantningstiden, lektiden,
förändras många f :s levnadsvanor i hög grad.
Somliga draga sig in mot stränderna (sill), andra
vandra från havet upp i sött vatten (lax, stör).
Mest anmärkningsvärt är detta förhållande hos
ålen. Största antalet ägg ha de f., som lägga
rommen öppet i havet, t. ex. torsk (ända till 9
mill. romkorn), medan andra, hos vilka
yngel-vård förekommer, t. ex. spiggen, endast lägga
8o—loo ägg åt gången. Hos de flesta f. äger
befruktningen rum i vattnet; hös dem, som föda
ungar (de flesta hajar; vissa benfiskar, t. ex.
ålkusan), sker inre befruktning efter föregående
parning. Nykläckt fiskyngel genomgår i regel
en metamorfos. De flesta kläckas med en på
buksidan belägen gulsäck. — Det stora flertalet f.
är rovfiskar; blott helt få livnära sig av
växt-föda.
Följ, systematiska indelning tager endast
hänsyn till de viktigare grupperna.
Längdsnitt genom sidolinjen.
H sidolinjens huvudrör, K kanal, som förbinder
huvudröret med omgivningen, S fjäll, som ligga i huden och
genomborras av kanalerna, Sh sidolinjens sinnesorgan,
N nerv.
I. Ordn. Plagiostomi, bredmunnar el.
brosk-fiskar.
i. Underordn. Pleuropterygii.
2. „ Ichthyotomi.
3. „ Acanthodei.
4. „ Selachii, haj fiskar.
5. „ Batoidei, rockor.
6. „ Holocephali, havsmusfiskar.
II. Ordn. Crossopterygii (endast fossila).
III. „ Brachiopterygii.
IV. „ Ganoidei, ganoider.
1. Underordn. Chondrostei, broskganoider.
2. „ Holostei, benganoider.
V. Ordn. Dipnoi, lungfiskar.
VI. „ Teleostei, benfiskar.
Litt.: B. Curtis & B. Hanström, ”Fiskarnas
liv” (1939); ”Djurens värld”, 4, 5 (s. å.; bearb.
av N. Rosén); O. Nybelin, ”Fiskarnas system
och allmänna byggnad” )i ”F. och fiske i
Norden”, 1942).
Fiskar som kristen symbol brukades i urkristen
och i gamla kyrkans tid framför allt för Kristus
(se Ichthys).
Fiskarhalvön, rysk halvö i Ishavet, ö. om
Varangerfjord. Från 1920 intill fredsslutet med
Ryssland 1947 tillhörde v. delen Finland.
Halvön sammanhänger genom det smala näset
Maatti-muotka med fastlandet. De djupa fjordarna
Pummanginvuono och Muotkavuono
(Motovski-lahti) dela den i två delar. F. är en
sandstens-platå med en höjd av c:a 200 m, den har branta
sluttningar mot havet och sluttar långsamt mot
n. v. På F. bedrives ett betydande fiske;
viktigaste fiskeplats är Vaitolahti.
Fiskarna (lat. Pi’sces), namn på dels ett
tecken i djurkretsen, dels även en stjärnbild, som
ej får förväxlas med Södra fisken (Piscis
austrinus).
Fiskarringen (lat. a’nmdus piscatöris), sedan
1200-talet namn på påvens sigillring; den bär en
avbildning av Petri fiskafänge och vederbörande
påves namn. F. tjänstgör som påvens statssigill.
Fiskars, bruk i Pojo socken, Nylands län,
Finland. Där anlades 1649 av P. Thorwöste en
masugn, stångjärnshammare och manufakturverk.
Efter 1752 ägdes det av bl. a. Ch. & W. Tottie,
J. Jennings och R. Finlay samt övergick 1822
till sedermera bergsrådet Johan Julin i Åbo.
F. tillhör fortfarande hans ättlingar. Bruket
omfattar martinverk, valsverk, fjäder fabrik,
finsmi-desfabrik och mekanisk verkstad m. m. Till
detsamma hör ett betydande jordbruk (inalles 18,400
har). Antalet arb. är c:a 500.
Herrgårdsbyggnaden är uppförd 1816—18 enl. ritningar av C.
Bassi. — Litt.: G. Nikander, ”F. bruks historia”
(1929).
Fiskartorpet, idyllisk plats på Norra
Djurgården i Stockholm, mellan Husarviken av
Värtan och Laduviken, bekant genom Fredmans
epistel nr 71 av Bellman, på vars tid här låg ett
värdshus. — F. är centrum för huvudstadens
skid-idrott -och har f. n. 4 skidbackar, lämpade för
olika åldrar och färdigheter. Den s. k, stora bac-
endast
fossila.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
