Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Fiskredskap
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
551
Fiskredskap
552
Modernt ålbottengarn med ryss ja.
nät el. av spjälverk av trä el. ståltråd, ofta i
förening med stenkistor.
i) Redskap, i vilka fisken själv går in, vanl.
genom kil- el. trattformade ingångar, men varur
den ej el. endast med stor svårighet kan ta sig
ut (fiskegårdar), ss. bottengam, kilnotar, katsor,
strandsätt (laxsätt), laxgårdar, laxkistor,
laxminor, pator, ryssjor, mjärdar, tinor, kupor och
kräftburar. Dessa redskap förses ibland med
bete el. annat lockmedel för fisken. De äro ofta
försedda med anordningar (armar, rader, grindar)
för att leda fisken in i själva f.
2) Redskap, i vilka fisken föres in genom det
strömmande vattnet. De brukas nästan
uteslutande för nedför vattendrag vandrande fisk.
Principen för dem är, att fisken med vattnet föres
in i en fast byggnad, vars sidor el. botten utgöras
av spjälor el. äro försedda med hål, som
genomsläppa vattnet men ej fisken. Det viktigaste av
dem är ålkistan, ett annat är lanan. För
uppgående fisk användes ibland s. k. hoppfiske, i
vilket fångas fisk, som ”hoppar” upp för ett fall
men misslyckas och drives tillbaka av strömmen.
B. Rörliga f. bestå av garn, merendels
grövre och starkare än i de egentliga näten.
1) Notar (vadar), mer el. mindre välvda nät,
som med linor dragas genom vattnet, vanl.
utmed bottnen. De äro på mitten ofta försedda
Notdragning vid Gennesaret. Ur Riwkin-Brick,
”Palestina”.
med en lång säck (kil, kalv), i vilken den
fångade fisken samlas. Sidostyckena kallas då armar.
Ändarna av noten hållas vanl. utsträckta genom
tvärträ (genträ), från vilka draglinorna utgå.
Nätet i notarna är upp- och nedtill samt på
sidorna fästat vid linor (telnar: över-, under- och
sidotelnar). övertelnen är försedd med flöten,
undertelnen (dock ej på laxnotar) med sänken.
Notarna läggas ut i en båge och dragas sedan
till land (landvad) el. till en förankrad båt
(snurrevad). Dragas de under is, kallas de
is-notar, och äro de små och avsedda för fångst
av agn, agnnotar (betesnotar). Kolknotar (utan
kil) användas vid vittjandet av karsinapator,
stängnotar för att stänga in fisk i en vik,
varifrån den sedan upptages med andra notar.
2) Trålar, säckformade redskap, som dragas
efter en el. två båtar. I senare fallet gå båtarna
i jämnbredd men på avstånd från varandra, och
trålen hålles utspänd genom de divergerande
draglinorna (varpen). 1 förra fallet hålles trålen
utspänd genom en stång (bomtråd) el. genom ett
par bord, trälämmar, vid vilka draglinorna äro
fästade på sådant sätt, att borden skära ut i
vattnet åt var sin sida (uttertrål, dansk
skovel-vad). De hittills brukliga trålarna gå utmed
bottnen, men på senare tid ha flera försök gjorts
att konstruera trålar, som kunna inställas för
gång på olika djup i vattnet ovan bottnen.
3) S n ö r p v a d, lägges ut i en ring kring ett
fiskstim och tillslutes nertill genom att
undertelnen hopsnörpes med en snörplina, som löper
genom ringar fästade vid undertelnen.
Spiralnoten saknar snörpanordningar samt lägges ut
i spiral, varefter den inre delen tages upp med
över- och undertelnen samtidigt, så att fisken
samlas i den sålunda bildade påsen. K a s t n
ä-t e n äro cirkelformiga nät, som kastas över
fisken och sedan snabbt hopdragas med snören,
fästade vid nätets kant.
4) H å v, vars öppning hålles utspänd genom en
båge. Håvar användas mest som hjälpredskap
vid fiske men även som självständigt f., ss. vid
fiske efter uppvandrande fisk, som för tillfället
står stilla mot strömmen, framför allt sik, lax
och nors, samt vid räk- och kräftfiske. Håvar
med skaft föras mer el. mindre horisontellt
genom vattnet, medan håvar utan skaft sänkas ned
mot bottnen och sedan halas upp (sänkhåvar).
II. Insnärjningsredskap, av garn
bundna nät, i vilkas maskor fisken insnärjes
(egentliga nät el. garn). Maskornas storlek
avpassas efter den fisk, man närmast vill fånga, och
näten få namn efter fiskslaget, ss. sillgarn,
makrillgarn, rödspättegarn, abborrnät, siknät och
braxennät. Näten äro försedda med telnar,
övertelnen med flöten, undertelnen med sänken.
Somliga nät ha på ena el. bägge sidorna ett
grov-maskigare nät, så att nätet blir dubbelt el.
tre-dubbelt (skott- el. grimnät); det finmaskiga
nätet är djupare än de grovmaskiga, hänger därför
slakt mellan dessa och kommer, då fisken stöter
mot det, att bilda en påse, i vilken fisken snärjer
in sig. Näten sättas enstaka el. bindas flera
stycken samman till en länk. De sättas på bottnen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
