Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Fjädermott - Fjädermyggor - Fjädernervig - Fjädervikt - Fjädervåg - Fjäderägg, Stora - Fjädring - Fjädrundaland - Fjälie - Fjälkestad - Fjälkinge - Fjäll - Fjällabb - Fjällappar - Fjällbacka - Fjällbenet - Fjällborstsvansar
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
571
Fjädermyggor—Fjällborstsvansar
572
vingarna i 3. Larverna äro hårbeklädda och leva
antingen öppet på blommor och blad el. i
stjälkar. Mycket vanlig är den helt snövita
Ptero-phorus pentadactylus, vars larv lever på
Convol-vulus. I Sverige finnas omkr. 30 arter.
Fjädermyggor, Chirono’midae, likna mycket
stickmyggorna men sakna fjäll på vingarna.
Fam. omfattar bl. a. släktet Chironomus, som
saknar, och släktet Ceratopogon, svidknott, som
har stickande mundelar. F. förekomma ofta i
stora svärmar över sjöar och vattendrag, där
de utföra sina parningsdanser. Äggen läggas i
vattnet och äro inhöljda i en geléartad massa,
avsöndrad av honan. Larverna äro vattendjur.
Många arters larver leva på rätt stora djup;
dessa larver äro röda, enär de ha
hämoglobin-haltigt blod. Andra arters larver, som blott
leva på ringa djup, äro grönaktiga. Larverna
leva även i rör, som äro antingen fria el.
fästa vid stenar och bestå av slam- och
växtdelar. På grund av sin mycket allmänna
förekomst spela f. en stor roll som fiskföda.
Fjädemervig, se Blad, sp. 186.
Fjädervikt, se Boxning och Brottning.
Fjädervåg, våg, där viktbestämningen är
baserad på elasticiteten hos en
metallfjäder, vanl. en spiralfjäder.
Fjäderägg, Stora, fyrplats och
mistsignalstation på ön St.
Fjäderägg n. ö. om Holmön i s. delen av
Bottenviken (ö. om Umeå).
Fjädring, den motverkande kraft
(f j ä d e r k r a f t) en fjäder (se d. o.
2) el. dyl. utövar under belastning.
Fjädrundaland, se P’olklanden.
Fjälie, socken i Skåne, se Fjelie.
Fjälkestad, socken i Kristianstads
län, Villands härad, vid Helge å;
49,95 km2, 1,091 inv. (1951). Tillhör
med sin s. del Kristianstadsslätten; i
n. och n. ö. höja sig skogiga åsar;
åker. Torsebro kraftverk om 3,500 hk
utnyttjar u m fallhöjd i Helgeå och tillhör
Syd-på gränsen i ö. Råbelövsjön, därinvid
Balsberget, 97 m, med Balsbergsgrottan. 2,160 har
svenska kraft-ab. Största delen av socknen
lyder under Råbelöv. F. har omfattande
fruktodling och någon tobaksodling, övriga
egendomar: Odersberga och den Föreningen för
förädling av fruktträd tillh. Balsgård. Talrika
forn-lämningar, i synnerhet gravhögar, enstaka el. i
grupper (bl. a. ”Rolfs högar”). Kyrkan av
gråsten med brett västtorn är från slutet av 11
ootalet. Pastorat i Lunds stift, Villands kontrakt;
tillhör storkommunen Nosaby.
Fjälkinge, socken i Kristianstads län, Villands
härad, ö. om Kristianstad; 23,68 km2, 1,360 inv.
(1951). Är en väl odlad slätt. I n. höjer sig
F. backe 101 m. 1,670 har åker. I socknen
bedrives en relativt betydande tobaksodling. Vid
statsbanelinj en Kristianstad—Sölvesborg ligger
stationssamhället Fjälkinge (c:a 700 inv.)
med häradets tingshus. Egendomar:
Mossagården och Sofielund. Stärkelsefabrik och
bränne-rier. Den romanska kyrkan av gråsten härstam-
mar från 11 oo-talet. Bildar med Nymö ett
pastorat i Lunds stift, Villands kontrakt; utgör tills,
m. Rinkaby, Gustav Adolf, Nymö,
Trolle-Ljung-by, Kiaby och Ivö storkommunen Fjälkinge;
159,49 km2, 6,038 inv. (1951).
Fjäll. 1) (Geogr.) Högre berg, som nå över
skogsgränsen (1 å g f j ä 11) el. över snögränsen
(högfjäll). I Sverige har termen f. ofta
en ännu vidsträcktare användning, särskilt för
att beteckna kala, ofruktbara höjdsträckningar i
motsats till de bördigare slätterna.
2) (Zool.) De mycket olikartade bildningar
av huden, som väsentligen ha att skydda
kroppsytan. De kunna bildas såväl av överhud el.
läderhud enbart som av båda tillsammans. Om
f. hos fiskarna se Fiskar. Hos kräldjuren är
huden täckt av ett väl utvecklat hornlager;
läderhuden skjuter upp i form av papiller,
täckta av förtjockat hornlager, varigenom huden
får sitt karakteristiska fjälliga utseende. Dessa
”fjäll” ha mycket växlande form, från enkla,
vårtliknande upphöjningar till de skenor och
plåtar, som finnas hos ormar och krokodiler.
Hos de senare (och hos vissa andra kräldjur)
innehåller läderhuden dessutom verkliga
förbe-ningar. F., liknande kräldjurens, finnas även
hos fåglar (på benen) och hos många däggdjur
(gnagare), särskilt på svansen. Om f. på
fjärilarnas vingar se Fjärilar.
3) (Bot i) Pa’leae, vanl. små, oftast hinnaktiga
organ (reducerade blad el. hårbildningar), som
finnas på olika växtdelar, t. ex. på blomfästet
hos många korgblommiga växter, på stam och
blad av ormbunkar. F. kallas vanl. de blad
(agnar, skärm- och blomfjäll), som omge
blommorna hos gräsen.
Fjällabb, se Labbsläktet.
Fjällappar, se Lappar.
Fjällbacka, municipalsamhälle i Kville sn i
n. Bohuslän; 5,20 km2, 767 inv. (1951). Själva
samhället ligger på en smal landremsa vid foten
av det branta Veddeberget. F. har ett 40-tal
yrkesfiskare. Två fiskkonservfabriker finnas
samt stenhuggerier. Omtyckt badort. Hamnen
har 45 m bryggor vid 2,8—4,7 m djup. En kyrka
av granit i s. k. nygotik byggdes 1892.
Taxeringsvärde å fastighetsskattepliktig fastighet
3,178,600 kr, till kommunal inkomstskatt taxerad
inkomst 1,466,170 kr (1950).
Fjällbenet, den skivformade del av
tinningbenet, som ingår i hjärnskålens sidovägg, vars
svagaste del den utgör.
Fjällborstsvansar,
Thy-sanüra, en grupp mycket
lågt stående, vinglösa
insekter. Kroppen är
spolfor-mig, beklädd med lätt
avfallande metallglänsande
fjäll samt baktill försedd
med tre svansborst, vilka
liksom antennerna äro långa
och trådlika. Mundelarna
äro bitande. Mest bekant
torde vara den intill 15 mm
långa, silverglänsande
[-Fjädervåg.-]
{+Fjäder-
våg.+}
Nattsmyg.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
