Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Flahault, Charles - Flaherty, Robert - Flahult - Flaischlen, Cäsar - Flakeberg - Flakkebjerg - Flamblomma - Flamborough Head - Flamboyant - Flamboyant (träd) - Flamen - Flamines - Flamingofåglar - Flaminia via - Flamininus, Titus Quinctius
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
593
Flaherty—Flamininus
594
talrika arbeten märkas ”La distribution
géo-graphique des végétaux dans un coin du
Lan-guedoc” (1893), ”La naturalisation et les
plantes naturalisées en France” (1899), ”Les progrès
de la géographie botanique depuis 1884” (1906).
Den av F. skapade botaniska inst. i Montpellier
har blivit ett centrum för den mediterrana
växtgeografien.
Flaherty [fläGti], Robert,
irländsk-amerikansk filmregissör och filmförfattare (1884—
1951). Han skrev och iscensatte flera filmer med
motiv från Söderhavsöarna och från arktiska
regioner, bl. a. ”Moana”, ”Tabu” och
”Na-nook”. F :s ”Mannen från Aran” (med irländskt
motiv) erhöll hederspris vid 1934 års
filmolympiad.
Flahult, sedan 1939 en av statens fasta
för-söksgårdar, anlades 1890 av Svenska
mosskultur-föreningen. För söksgården, som är landets äldsta,
sorterar nu under Lantbrukshögsk. F. ligger i
Barnarps sn, Jönköpings län, 12 km s. om
Jönköping, c :a 225 m ö. h. Försöksgårdens
arbetsuppgifter omfatta alla de problem, som äro
förbundna med mossjordens kultivering, skötsel och
ekonomiska utnyttjande.
Fläi’schlen, Cäsar, tysk författare (1864
—1920). Utom naturalistiska skådespel (”Toni
Stürmer”, 1891, och ”Martin Lehnhardt”, 1895)
skrev F. impressionistisk lyrik i fria vers,
romanen ”Jost Seyfried”, krigsdikter, monografier
m. m. ”Gesammelte Dichtungen” i 6 bd 1921.
Flakeberg, socken i Skaraborgs län, Viste
härad, n. v. om Vara; 17,27 km2, 557 inv. (1951).
Utgöres av jämn och odlad slättmark, däröver
enstaka bergkullar och åsar. 1,340 har åker.
Egendom: Gunnarstorp. Kyrkan av sten
byggdes 1898—99. Ingår i Särestads, Bjärby, Tängs,
Håle och F:s pastorat i Skara stift, Väne
kontrakt; tillhör storkommunen Grästorp.
Flakkebjerg, uppfostringsanstalt för
vanartiga pojkar på Själland, nära Slagelse. Eleverna
utbildas i jordbruk, hantverk m. m.; plats
finnes för c:a 100 elever (14—19 år). F.
upprättades 1836.
Flamblomma, se Phlox.
Flamborough Head [flä’mbara he’d], udde
på Englands östkust, i Yorkshire; den 150 m
böga kritplatån stupar brant i havet. Fyr.
Flamboyant [fläbæajä’], fr., flammande
fladdrande, lågande. — Flamboyantstil
benämnes den fantastiskt formrika arkitekturstil
under fransk sengotik (1400-talet), vars
dekora-tionsmönster äro sammansatta av flam- och
fisk-blåseliknande ovala figurer, företrädesvis i
fönstrens massverk.
Flamboyant [fläbcoajä’], Poinciäna eläta, ett
från Etiopien och Främre Indien härstammande
träd av underfam. Caesalpinieae bland
baljväx-terna. Det har vid, lövrik krona samt stora
orangegula el. nästan purpurröda, i stora
blomställningar samlade blommor och odlas allmänt
i trädgårdar och parker i tropiska länder. —
Samma namn tillägges även den likaledes ofta
odlade, vanl. buskartade Cacsalpinia pulcherrima
(från Västindien).
Flamingoer.
Flämen, lat. (plur. flämines), hos forntidens
romare offerpräst för en särskild gud. De voro
15, därav 3 ”större”: Jupiters ( f. Diälis), som
stod högst i rang, Mars’ och Quirinus’. Även
en kejserlig Divus hade en f.
Flämines, plur. av flarnen (se d. o.).
Flami’ngofåglar, Phoenicopte’ridae, familj
inom ordn. storkartade fåglar,
Ciconiifor-mes. F. ha mycket lång hals och långa, smala
ben med korta tår, av vilka de tre främre äro
förenade genom simhud. Näbben är böjd i
vinkel nedåt och bär på innerkanten hornlameller.
Tungan är stor, mjuk och fettrik. Fam. omfattar
ett enda släkte, Phoenicopterus, med sex arter,
varav en, Ph. antiquorum, bebor s. Europa, n.
Afrika och mellersta Asien. De övriga finnas
i både Gamla och Nya världens tropiska,
subtropiska och varma tempererade trakter. Den
europ. flamingon når en längd av 1 V4 m.
Fjäderdräkten är vit med rosenröd anstrykning och
näbben vid basen röd, i spetsen svart. F., som
äro vaksamma och skygga, uppehålla sig i stora
skaror vid havsstränder och strandsjöar med
salt el. bräckt vatten och leva av maskar, larver,
snäckor, kräftdjur o. dyl., som de upphämta ur
dyn med den skopformade övernäbben. F. häcka
i kolonier. Boet består av en hög dykägla med
en urholkning i toppen, där de två äggen läggas.
Flami’nia via, romerska huvudvägen norrut,
från Rom till Ariminum (Rimini), anlagd av
censorn G. Flaminius 220, förbättrad av
Augustus 27 f. Kr. Vägen användes alltjämt och har
numera moderniserats.
Flamininus, T i t u s Q u i n c t i u s, romersk
fältherre (d. 174 f. Kr.). Konsul 198 f. Kr.,
besegrade 197 Filip V av Makedonien vid
Ky-noskefalai och lät vid istmiska spelen 196
för
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
