Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Fleetwood, 3. Harald - Flegel, Robert - Flegethon el. Pyriflegethon - Flegma - Flegmone - Flegreiska fält - Fleischer, Heinrich Leberecht - Fleischer, Max - Fleischer, Moritz - Flekkefjord - Flekkeröy - Flekterande språk - Flémallemästaren - Fleming, ätt - Fleming, 1. Erik - Fleming, 2. Ivar - Fleming, 3. Claes
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
605
Flegel—Fleming
606
han gjort en viktig
insats som
föregångsman rörande metoder
för avgjutning och
konservering av
medeltida sigill, i :e
amanuens 1922, kammarherre
s. å., tjänstgörande
ceremonimästare 1931
—39, riksheraldiker
1931, arkivaries namn
1936. F. har utg. bl. a.
den värdefulla
”Handbok i svensk
heral-dik” (1917) samt
”Svenska medeltida kungasigill” (3 bd, 1936
—47)_-
Flegel, Eduard Robert, tysk Afrikaresande
(1855—86). Han besökte 1879 Kamerun samt
sökte 1879—86 öppna Benueområdet för tysk
handel men förekoms av det eng.
Nigerkompa-niet.
Fle’gethon el. P y r i f 1 e’g e t h o n (grek.
Pyriflege’thon, av pyr, eld, och flege’thein,
brinna), grek, myt., en av underjordens floder.
Fle’gma, grek., tröghet, sävlighet,
kallsinnighet. — Flegmätiker, person av flegmatiskt
lynne. — Adj.: Flegmätisk.
Flegmoné, grek., inflammatorisk process med
varig infiltration av vävnaden, som tenderar till
abscess el. nekros. — Adj.: Flegmonös.
Flegréiska fält (lat. Ca’mpi phlegraè’i) el.
Brinnande fält, det vulkaniska området
ung. mellan Neapel och Cumae.
Fleischer [flåP/ar], Heinrich
Lebe-r e c h t, tysk orientalist (1801-—88), sedan 1835
prof, i orientaliska språk i Leipzig, inom den
arabiska filologien ansedd som sin tids förnämsta
auktoritet. Särsk. stor betydelse äga hans
kritiska granskningar, som stundom svällde ut till
gedigna avh.
Fleischer [flaP/ar], Max,
österrikisk-amerikansk tecknare (f. 1889). Redan under
stumfilms-tiden berömd för sina ”bläckhornsfantasier”, slog
F. dock helt igenom först med sina tecknade
ljudfilmer, vilka han mästerligt skapar kring
sina fantasifigurer, Betty Boop, Karl Alfred m. fl.
F. är sedan länge verksam i Hollywood.
Fleischer [flåP/ar], Moritz, tysk kemist,
en av grundläggarna av den nutida mossodlingen
(1843—1927). Han var från 1877 föreståndare
för en försöksanstalt i Bremen för odling av
moss- och hedjord, vilken anstalt under F:s
före-ståndarskap blev centralpunkten för
mossodlingen. 1891 blev F. prof, vid lantbrukshögskolan i
Berlin och 1898 föredragande råd i preussiska
j ordbruksministeriet.
Fle’kkefjord [-fjor], stad på s. v. kusten av
Norge, innerst vid Flekkefjord,
Vest-Agder-fylke; c:a 3,200 inv. Är ö. slutpunkt för
kustbanan F.—Stavanger. Fiske, garverier och
trävaruindustri. Blev köpstad 1842.
Fle’kkeröy [-61], ö i sydligaste Norge, s. om
Kristiansand; 3 km2. Kustsanatorium. På två
holmar i Flekkeröysundet ligger
Flekkeröy-h u s fästningsruin.
Flektèrande språk, språk med böjning.
Flémallemästaren [flemaT], se Campin.
Fle’ming, svensk ätt, trol. av flamländskt
ursprung. Riddaren Peder F. omtalas i
Danmark 1366 och inkom till Sverige med Erik av
Pommern. Från honom härstammar dels en äldre,
finländsk ättegren, till vilken hörde F.i)—3),
utslocknad med friherre Johan F., på hertig Karls
befallning halshuggen i Åbo 1599, dels en yngre
ättegren, även denna i stor utsträckning bosatt i
Finland. Med F.4) introducerades ätten 1625 på
svenska riddarhuset; dennes son, F.6), blev 1654
friherre af L a i s (i Livland); hans ätt
utslocknade 1786 och den adliga ätten F. 1825. 1651
erhöllo barnen till F.5), bl. a. F.7) och 8),
fri-herrlig värdighet under namnet F. af L i e b
e-1 i t z (i Kexholms n. län). Barnen till F.9)
upphöjdes 1687 i grevligt stånd, men denna ätt
utslocknade 1729. F.11) blev greve 1818 men slöt
själv sin ätt.
1) Erik Joakimsson F., militär och statsman
(1487—1548). Under befrielsekriget 1521—23
visade han stort nit och sändes sommaren 1523
av Gustav Vasa att befria Finland från det
danska väldet. Till belöning för det lyckade värvet
utnämndes han till riksråd (1523) och lagman i
Sörfinne lagsaga (1524). Han besegrade 1535
som amiral för svenska flottan danskarna vid
Bornholm och bistod Gustav Vasa under
Dacke-f ej den. F. var konungens högt betrodde
rådgivare i allt, som rörde Finland, och bidrog
verksamt till landets materiella förkovran.
2) Ivar F., den föreg:s bror, ämbetsman (d.
1548). Han blev 1520 häradshövding i Virmo,
Masku och Vehmo härader i Finland. 1523
utsågs han till riksråd, sedan han kämpat mot
Kristian II i Gustav Vasas befrielsekrig. 1524
var F. amiral för en transportflotta till Gotland,
och s. å. blev han ståthållare på Kastelholm och
Åland. Som amiral för en flotta till Pommern
1534 blev han fängslad i Danzig, där han
värvade krigsfolk, och kvarhölls en tid i fångenskap.
F. lät upprätta en ännu bevarad jordebok över
sina gods Sundholm och Nynäs i Finland.
3) Claes Eriksson F., son till F.i), friherre
till Vik, Finlands hövitsman 1591—97 (d. 1597).
Han var en av de adelsmän, som 1563
belägrade Åbo slott, då hertig Johan där försvarade
sig mot Erik XIV. Sedermera slöt han sig till
Johan i upproret mot Erik. 1570 utnämndes han
till amiral, 1591 till överbefälhavare i kriget mot
Ryssland och hövitsman över Finland och
Estland samt 1594 till riksmarsk. Efter Johan IH:s
död (1592) beslöt F., sedan hertig Karl och
rådet egenmäktigt sammankallat Uppsala möte
(i593), att för framtiden betrakta konung
Sigismund i Polen, icke regeringen i Stockholm, som
sitt enda lagliga överhuvud. Han vägrade att, enl.
hertig Karls önskan, efter avslutandet av
stille-stånd med Ryssland (1593) avskeda krigsfolket
i Finland el. översända sin flotta till Sverige.
Tvärtom begav han sig sommaren 1593 med en
del av flottan till Danzig, varifrån han
över
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
