Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Florida Blanca, don José Moñino - Floridaströmmen - Floridasundet - Floridéer - Floridzin - Florilegium - Florin - Florin, Rudolf - Florina - Floris, Cornelius - Florist - Florisz, Pieter - Florman, 1. Arvid Henrik - Florman, 2. Carl
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
641
Floridaströmmen—Florman
642
n i n o, greve av F., spansk statsman (1728—
1808). Han var 1772—77 sändebud i Rom
samt blev 1777 premiär- och utrikesminister
under Karl III. Som en upplyst despots
mäktige minister gjorde F., stödd av skickliga
medhjälpare, mycket för Spaniens materiella och
andliga förkovran. Efter Karl HI:s död (1788)
förlorade F. en del av sin makt och störtades
1792 av Godoy.
Floridaströmmen [flå’-], se Golfströmmen.
Floridasundet [flå’-], sundet mellan Florida,
Cuba och Bahamaöarna.
Floridéer, FlorPdeae, se Rödalger.
Floridzin, en i rotbarken av fruktträd
förekommande glykosid. Man kan genom injektion
el. intagning av f. hos såväl människor som
djur framkalla sockerhaltig urin (s. k.
floridzin-diabetes). Denna sockerbildning är ej förbunden
med någon ökning av blodsockret.
Florilègium, nlat., eg. blomstersamling;
antologi, citatsamling.
Florm [eng. uttal flå’rin] (mlat. florènus,
it. fiorino), urspr. ett under medeltiden i
Florens präglat guldmynt; efterbildades i flera
europeiska stater och gav upphov till den
nederländska myntenheten gulden, som ännu i dag
betecknas med fl.; i England ett silvermynt om
2 shillings värde.
Florin, Carl Rudolf, botanist (f. 1894
V4), fil. dr och doc. vid Stockholms högsk. 1931,
assistent vid Riksmuseets paleobotaniska avd.
1918—44, sekr. i
Ve-tenskapsakad:s naturskyddskommitté 1931
—48 och i Svenska
botaniska föreningen
1934—38, prof:s namn
1942, prof, och
föreståndare för
Bergians-ka stiftelsen 1944. F.
har företagit ett
flertal resor i Europa och
Nordamerika och i sin
vetenskapliga
forskning väsentligen
ägnat sig åt
morfologi, anatomi och
sys
tematik. Mycket betydelsefulla äro F :s
undersökningar över de recenta och utdöda
gymnosper-merna, särsk. dessas epidermisstruktur och
honkottars byggnad och utvecklingshistoria,
karaktärer, vilka även utnyttjas för lösandet av
systematiska och fylogenetiska problem. Bland hans
arbeten märkas ”Untersuchungen zur
Stammes-geschichte der Coniferales und Cordaitales” (i
”Kungl. Vetenskapsakadrs handl.”, 10, 1931),
”Studien über die Cycadales des Mesozoikums”
(därst., 12, 1933), ”The tertiary fossil conifers
of South Chile” (därst., 19, 1940), ”Die fossilen
Ginkgophyten von Franz Josephs Land” (1936)
och ”Die Koniferen des Oberkarbons und des
unteren Perms”, 1—8 (1938—45).
Flörina, nomos i n. v. Grekland, vid
jugoslaviska gränsen, stöter i n. v. till Prespasjön;
NF VII — 21
3,720 km2, 156,000 inv. Huvudstad Florina
(11,000 inv.); biskopssäte.
Floris [flå’-], C 0 r n e 1 i u s, nederländsk
arkitekt och bildhuggare (1514—75). F:s stora
betydelse ligger i hans utbildande av den
nederländska renässansens former. Främst genom hans
stick spreds groteskstilen över n. Europa. Rådhuset
i Antwerpen är ett av hans förnämsta
byggnadsverk. Gravmonument av hans hand (bl. a. i
Schleswig och Roskilde) togos till mönster av
andra skulptörer. — Brodern Frans F. (1516
—70) var målare. Hans stil visar påverkan av
Michelangelo, vars konst han lärt känna i Italien.
Som lärare i Antwerpen verkade Frans F. i
romanisternas anda.
Flori’st, kännare av ett områdes flora. —
F1 o r i’s t i s k, som avser floran.
Florisz [flå’-], Pieter, nederländsk sjöhjälte
(omkr. 1605—58). Han utmärkte sig som
schoutbynacht under Tromp i striderna mot
engelska flottan under Blake 1652—53 och blev
vice amiral 1653. F. fördrev svenska flottan från
Danzig 1658. Under Wassenaers överbefäl var
han eskaderchef i den flotta, som undsatte
Köpenhamn; i slaget i Öresund 8 nov. (n. st.) s. å.
mot svenskarna under K. G. Wrangel stupade F.
Florman. 1) Arvid Henrik F.,
universitetslärare, anatom (1761—1840). Han blev
1785 doc. i anatomi och 1786 med. lic. i Lund
samt 1787 anatomie prosektor, tjänstgjorde 1788
som e. o. expeditionsmedikus på kungl.
örlogs-flottan och bevistade slaget vid Högland (1788).
1791 blev han med.
dr och var 1801—31
prof, i anatomi,
kirurgi och
veterinärvetenskap. — F. utövade
stort inflytande på
den svenska
läkarutbildningen och anses
vara grundläggare av
ett rationellare studium
av anatomien i
Sverige. Han kan också
sägas ha väckt till
liv 1830-talets
nykterhetsrörelse i
Sverige. — Litt.: C. M.
Fürst, ”A. H. F. och veterinärvetenskapen” (i
Lunds Univ:s Årsskrift, bd 35, 1899).
2) Gustaf Fredrik Carl F., militär,
flygtrafikpionjär (f. 1886 12/?), officer vid Svea
art.-reg. 1908, kapten där 1923, på övergångsstat
1925, i reserven 1936. 1914—^18 tjänstgjorde F.
vid arméns flygväsen och erhöll internationellt
flygcertifikat 1915 vid E. Thulins flygskola.
1918 kommenderades han till Tyskland och
1920 till U.S.A. för flygstudier samt var 1921
—23 bitr, militärattaché vid beskickningen i
London. 1924 bildade han tills, m. F.3) ab.
Aerotransport (ABA). Till 1949 var F.
bolagets verkst. dir. Han var 1943 en av
initiativtagarna till bildandet av Svensk interkontinental
lufttrafik ab. (SILA) och medl. av dess styrelse
till 1948, då SILA och ABA sammanslogos till
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
