- Project Runeberg -  Nordisk familjebok / Fjärde upplagan. 7. Eugene - Frank /
643-644

(1951) [MARC] - Tema: Reference
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Florman, 2. Carl - Florman, 3. Adrian - Floroglucin - Florshuva - Florsländor, florvingar - Florus, Publius Annius - Florvingar - Florö - Flos - Floskel - Flossa - Flosta källa - Flotation

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

643

Floroglucin—Flotation

644

ett bolag under det
gemensamma namnet
ABA. Vidare är F.
sedan bildandet 1946
styrelseledamot i
konsortiet Scandinavian
Airlines System
(SAS). Som en av
initiativtagarna, 1927,
till Svenska
luftfarts-förbundet tillhörde F.
dess styrelse, tills det
1937 förenades med
Kungl. svenska
aero-klubben, i vilken han

varit styrelseled. sedan 1921. Av F:s skrifter
märkas ”Flygvapnet och Sveriges försvar” (1923)
och ”Lufttrafik” (1936).

3) Adrian Gustaf Eugen F., den föreg:s
bror, militär, affärsman (f. 1889 2/s), officer
vid Kronprinsens husarreg. 19II, ryttmästare där
1926, i reserven 1927; en av stiftarna av ab.
Aerotransport och Svenska luftfartsförbundet,
fältflygare 1918, verkst. dir. för ab.
Flygindustri, Limhamn, 1926—28. Han var verkst. dir.
för Försäkrings ab. Securitas 1936—46. F. har utg.
”Vingarnas hjältar” (1928, tills, m. A. Ruhe).

Floroglucin, CeH3(OH)s, trevärd fenol,
färglösa prismor, lättlösliga i vatten. Smp. 218°.
Ger i saltsur lösning en intensiv rödviolett
färg-ning med lignin, en reaktion, med vilken man lätt
kan påvisa pappers trähalt.

Florshuva, lätt rus.

Florsländor, florvingar, benämning på
de till fam. Hemerobiidae hörande nätvingarna.
De äro små el. medelstora, ljust färgade arter
med oftast glasklara vingar. Äggen fästas vanl.
på blad medelst tämligen långa, fina skaft.
Larverna, vilka ha en nästan spolformigt
avsmalnande kropp, äro utpräglade rovdjur och
livnära sig särskilt av bladlöss, vilket förskaffat
dem namnet ”bladluslejon”. De utsugna
bladlus-skinnen fästas vanl. på ryggen. I Sverige
förekommer omkr. ett 30-tal merendels sällsynta
arter, av vilka omkr. hälften tillhör släktet
Hemerobius. Till f. räknas ofta de s. k.
stinksländorna, fam. Chrysopidae, vilka
i de flesta avseenden likna f. Dit höra bl. a.
den vanliga blekgröna Chrysopa vulgär is, vilken
ofta — särskilt om hösten — visar sig inomhus.

Ägg av florslända på ett blad.

Namnet stinksländor ha de fått på grund av
den egendomliga lukt, som vissa arter utveckla
vid beröring.

Flörus, Publius Annius, romersk
författare under Hadrianus (100-talet e. Kr.). Han
skrev ett verk om romarnas krig från äldsta tider
t. o. m. Augustus. Framställningssättet är
livfullt men alltför retoriskt; den historiska
sanningen är flerstädes förvanskad. Utg. av O.
Rossbach (1896).

Florvingar, zool., se Florsländor.

Florö, ladested i Sogn og Fjordane fylke i
v. Norge, på Brandsöya invid kusten; 1,600 inv.
F. har omfattande fiske, fiskkonserv- och
sill-oljefabrik; fryseri. 1944 öppnades landsväg till
Förde.

Flos, lat., blomma. — F. ingår i namn på
en del läkemedel, t. ex. f. chamomi’llae,
kamo-millblomma, och f ctnae, maskfrö.

Flo’skel (lat. flo’sculus, liten blomma), tomt
vältalighetsblomster. Adj.: F 1 o s k u 1 ö s.

Flossa, allmogevävnad, som igenkännes på sin
mer eller mindre täta n o c k, åstadkommen
genom att en avskuren kort ulltråd lindas
("knytes”) om två varptrådar och detta upprepas
radvis tvärs över varpen. Efter varje nockrad
skytt-lar man in ett visst antal inslagstrådar. De i
Sverige mest spridda flossavävnaderna äro r
y-o r n a. — I halvflossan täckes ej hela
bottenväven av nock, utan denna bildar en
upphöjd ornering på en slät ripsvävnad. Rikligast
förekommer denna typ i s. v. Skåne, där den
kallas tränsaflossa på grund av
knyt-ningen (nocktråden "tränsas” in). Orneringen är
mestadels geometrisk.

Flosta källa, källflöde i v. Uppland, vid
foten av en rullstensås intill Flosta herrgård i
Altuna socken. Uppges lämna 9,000 1 i minuten.

Flotation (eng. flotation, flytning), metod att
på våta vägen anrika fattiga el. komplexa
malmer. Processen omfattar flera stadier. Malmen
måste först finmalas i vatten, så att de olika
ingående mineralkornen frigöras från varandra.
Då det i de flesta fall ej går att flotera
partiklar, som äro större än c:a 0,3 mm, har
målningen också till syfte att reducera
anriknings-godset till lämplig storlek. Det finmalda godset
utspädes med 15—40 vikt-°/o vatten samt
överföres till en f.-maskin, efter det att speciella
reagenser tillsatts. Ett el. flera av dessa äro av
skumbildande natur. När så luft inblåses i
massan (pulpen) el. denna kraftigt omröres, bildas
luftblåsor, i vilkas väggar ett visst slag av
mineralpartiklar samla sig, varefter de följa med
bubblorna upp till pulpens yta. Härigenom samlas det
önskade mineralet i ett skumlager vid ytan och
kan lätt avskiljas. Ofta sätter man flera
f.-maskiner i serie för att få ett renare koncentrat. Detta
torkas, och man får då en slig, som vanl. sintras
el. rostas och sedan kan smältas på samma sätt
som de rikare malmerna. Resten av
anriknings-godset stannar kvar vid bottnen av f.-maskinen.
Sedan det första mineralet avseparerats, pumpas
pulpen till en parallellställd serie f.-maskiner, där
man genom lämpliga tillsatser upphäver den ned-

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 19:15:59 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/nffg/0410.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free