Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Flygare-Carlén, Emilie, född Smith - Flygattaché - Flygbas - Flygbasområde - Flygbesättning - Flygblad - Flygbomb
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
661
Flygattaché—Flygbomb
662
men hänvisa i stor utsträckning på
ålderdomligare och enklare mönster. 1841 gifte hon sig med
Johan Gabriel Carlén (se d. o.).
Först med ”Rosen på Tistelön” (1842)
beträdde F. sitt egentliga fält,
skärgårdsberättelsen. Redan tidigare skymtar västkusten i hennes
verk, men nu tog hon steget fullt ut, närmast på
initiativ från brodern, v. häradshövding
Edvard Smith. Andra västkustromaner äro ”Pål
Varning” (1844) och
”Enslingen på
Johan-nis-skäret (1846).
”Jungfrutornet”
(1848), förlagd
framför allt till Norges
och Gotlands kuster,
hör i viss mån till
samma genre. Den
största, men icke
värdefullaste, delen av
hennes alstring fr. o. m.
1842 faller likväl
inom familjeromanen.
Dit hör bl. a. ”En natt
vid Bullarsjön” (1847),
med ett häftigt angrepp mot läseriet. F. drabbades
1853 av ett hårt slag, som lamslog hennes
författarskap för flera år, då hennes son, den
förhoppningsfulle författaren Edvard Flygare, dog. Först
1859 (i Aftonbladet, som bok 1860—61) kom
den stora kustromanen ”Ett köpmanshus i
skärgården”. Av självbiografisk art äro ”Skuggspel.
Tidsmålningar och ungdomsbilder” (1865) och
”Minnen af svenskt författarlif 1840—60” (1878).
Med sitt sinne för det elementära och sin skarpa
yttre iakttagelseförmåga var F. i viss mån född
naturalist. När hon skall skildra
aristokratkretsar, som hon aldrig riktigt lärt känna, blir hon
vanl. fadd och trivial. Annorlunda är förhållandet
med västkustberättelserna, där hon kunnat stödja
sig på verklig livserfarenhet. — Litt.: H.
Svanberg, ”E. F.” (1912); M. Holmström, ”E. F.”
(1918); A. Kjellén, ”E. F.” (1932).
Flygattaché, se Försvarsattaché.
Flygbas, krigsv., ett område, avsett för
flygplans start och landning jämte i anslutning till
detta befintliga anordningar (anläggningar) för
flygförbands betj änande.
Flygbasområde, krigsv. I fred är Sverige
uppdelat i fem f.: Södra, Västra, östra, Norra
samt Övre Norrlands f. Befälet över ett f.
utövas av en regementsofficer, i regel överste.
Flygbesättning. I flygplans besättning kunna
förutom flygförare ingå reservförare,
flygspa-nare, flygsignalist, flygskytt och färdmekaniker.
Flyg fö rare är den, som tjänstgör på
flygplanets förarplats el. vid utbildning tjänstgör på
plats, varifrån flygplanet kan manövreras. R
e-s e r v f ö r a r e benämnes den, som avdelats att
vid behov överta flygplanets manövrering.
F 1 y gs pan a r e handhar navigering och
spaning, flygsignalist flygplanets
radiorna-teriel i flersitsiga flygplan och flygskytt
den rörliga beväpningen. Färdmekaniker
medföljer flygplan för att biträda föraren med
Flygbomber.
a 500 kg minbomb, b 500 kg pansarbomb (utan
strids-laddning), c 250 kg minbomb, d 50 kg minbomb, e 50 kg
sprängbomb, f 12 kg sprängbomb, g 8 kg övningsbomb.
viss tjänst av motorerna. I civila flygplan kunna
dessutom ingå flygnavigatör, som handhar
all navigering, och flygvärdinna, som
sköter en stewards uppgifter.
Flygblad, tryckta blad, som meddela nyheter,
i synnerhet sådana, som utgivas tillfälligt som
inlägg i någon aktuell fråga. F. voro under
tiden närmast efter boktryckarkonstens
uppfinning en slags motsvarighet till senare tiders
tidn. och tidskr. F. från reformationstiden äro
utg. av O. Clemen (4 bd, 1907—11).
Flygbomb, projektil, som fälles från
flygplan. F. användes f. g. under Tripoliskriget
(1911). Under 1 :a världskriget fingo f.
knappast någon avgörande betydelse för krigföringen.
Under 2 :a världskriget användes f. med
förödande verkan mot rent militära mål (t.ex.
fartyg, befästningsanläggningar, stridsställningar). I
ännu högre grad togos f. i anspråk i det totala
krigets tjänst. Storstäder praktiskt taget ödelädes
av f. — F. ha vanl. långsmal form och äro
försedda med en styranordning baktill samt
tänd-mekanism för att åstadkomma brisad.
Sprängladdningen i f. utgöres av t. ex. trotyl,
ammo-niumnitrat, pentaerytrit. Ett stort antal
bombtyper förekomma. De viktigaste huvudgrupperna
av f. äro: Pansarbomber mot kraftigt
skyddade mål (t. ex. pansrade örlogsfartyg),
vikt 100—1,800 kg, sprängladdning c:a 10—15
vikts-%, skola detonera efter att ha slagit
igenom en kraftig täckning. Minbomber för
verkan mot byggnader, broar m. fl. mål, vikt
från 50 kg till 10 ton, sprängladdning c:a 50 °/o.
Verkan erhålles framför allt genom tryckvågen
50 kg minbomb m/37 i genomskärning.
1 bombkropp, s laddning, 3, 4, 5 tändmedel, 6
stabilise-ringsanordning.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
