Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Flygplan
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
685
Flygplan
686
vingparet el. vingparen, och med deras hjälp
kontrolleras vridningar kring kroppens
längdaxel (reglerar tvärläget). Höj drodret påverkas
via styrorgan, bestående av wires, hävarmar och
stötstänger, med en vid förarsitsen placerad
handspak. Sidorodret påverkas med fotpedaler.
Skevrodren äro förbundna med handspak och
göra utslag, om denna föres parallellt med
vingarnas längdriktning. Stabilisatorn monteras ibland
så, att dess inställningsvinkel i förh. till vingen
kan varieras från förarplatsen. Genom detta
arrangemang trimmas f. vid olika lastfördelning
i kroppens längdled, så att föraren slipper ge
höj droderutslag vid flygning på konstant höjd.
Samma effekt erhålles även med hjälp av s. k.
trimroder, vilket utgör ett på marken ställbart
el. från förarsitsen manövrerbart litet roder i
höj drodrets bakkant. Trimrodret åstadkommer
ett utslag, motsatt det höj droderutslag, som
erfordras för stabilitetsjämvikt, och manövrerar
sålunda höj drodret. Trimroder användas som
aerodynamiska balanser för att minska den
erforderliga styrkraften. Balanseringen erhålles
även genom att en del av roderytorna förlägges
framför rodrets vridningsaxel, varvid
massba-lansering av rodren erhålles, vilket innebär, att
rodrets tyngdpunkt ligger i roderaxeln,
varigenom risken för svängningar (fladder) elimineras.
På vissa f., t. ex. skol-f., finns i förarhytten
dubbel uppsättning styrorgan, där motsv.
manöveranordningar äro sammankopplade
(dubbelkommando). — Landstället på land-f.
ut-göres av huvudstället med två hjul ung. vid
vingens framkant samt en släpskopa el. ett mindre
sporrhjul längst bak. På senare tid har
mestadels använts en konstruktion, där sporrstället
slopats och ersatts med ett noshjul framför
huvudstället. Vid f:s körning på marken intar
flygkroppen därvid ett i det närmaste horisontellt
läge. Detta innebär fördelar ur siktsynpunkt samt
vid f :s landning och manövrerande på ett
flygfält. Stället är fjädrande förbundet med
kroppen el. vingen, och landningsstöten dämpas av
gummifjädrar (amortisörer), spiralfjädrar el.
olje- och luftstötdämpare. På moderna f.
indragas såväl huvud- som nos- el. sporrstället
helt el. delvis efter starten, för att f. skall röna
litet luftmotstånd (fig. 5). För att minska land-
Fig. 5. Infällbart landställ. Hjulet fälles bakåt i
vingen, varvid det samtidigt vrider sig 900.
Fig. 6. Reseflygplanet Saab ”Safir” på flottörer.
ningssträckan förses hjulen med bromsar, som
kunna fungera oberoende av varandra, vilket är av
betydelse vid vändningar på marken. Vid djup
snö ersättas hjulen på mindre f. med skidor, som
kunna göras uppdragbara under vingen. Sjö-f. ha
vanl. två flottörer (fig. 6). Dessa tillverkas av
lättmetall el. faner och uppbyggas av tvärgående spant
och längsgående ramstycken samt äro uppdelade
i vattentäta skott. F. med flottörer kräva för sin
kursstyrning en extra stor sidostyrverksyta och
förses med en demonterbar ”sjöflygplanfena”,
vanl. placerad under den ord. fenan. På vissa
f.-typer förekommer en enda s. k. centralflottör,
placerad under kroppen. För erhållande av
stabilitet vid långsam gång på vattnet finnas då
relativt långt ut på vingarna mindre stödflottörer.
I st. f. att använda central flottörer kan
flygkroppen utformas som flytkropp (flygbåt). Sjö-f.
är på gr av större yta, vinkelrätt mot
luftströmmen, långsammare än motsv. land-f. Av naturliga
skäl dra de också större underhållskostnader. —
Motorinstallation med propeller
utgör framdrivningsanordningen, som ger f. den
för bärighet erforderliga flyghastigheten (se
Flygmotor).
Propellern, som
omvandlar motorns
vridande moment
till dragkraft, är
antingen fästad
direkt på
motoraxeln el. ansluten
till denna genom
reduktionsväxel
och har 2—5
blad, vilka i
sektion ha ett
ving-profilliknande utseende. Materialet i propellrarna
är trä (valnöt,
mahogny,
förädlat trä; fig. 7)
el. lättmetall
(fig. 8). Olika
hastigheter hos f.
fordra för
erhållandet av
Fig. 7. Träpropellrar, a
fyr-bladig; b sektion vid basen, c
vid spetsen. d tvåbladig med
skoning.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
