Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Fogde - Fogdö (socken) - Fogdö (fiskeläge) - Fogdön - Fogelberg, Bengt - Fogelklou Norlind, Emilia
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
717
Fogdö—Fogelklou Norlind
718
deltidens självständiga länsinnehavare ur
stor-mannaklassen med fogdar, tillhörande lågfrälset
el. ofrälse, vilka voro räkenskapsskyldiga och
beroende av konungen. Under 1500- och 1600-talen
omtalas slotts-, gårds-, härads- och
bergsfogdar. Snart börjar även titeln
kronofogde uppträda; den blir slutligen
ensam beteckning för innehavaren av de
rester, till vilka den gamla fogdemyndigheten
krympt ihop. — I stad skulle enl. stadslagen
finnas en f. (konungens foghate) med
uppgift att tillvarataga de kungliga rättigheterna
över staden och i regel tills, m. stadens råd
utöva den judiciella och administrativa
myndigheten där. I vissa städer uppdrogs på 1400-talet
befattningen med kronans uppbörd åt en
särskild tjänsteman, byfogden. — Litt.: J. A.
Almquist, ”Den civila lokalförvaltningen i
Sverige 1523—1630”, I—IV (1917—23).
Fogdö, socken i Södermanlands län, Åkers
härad, vid Mälaren, omfattar n. ö. och mell.
delen av Fogdön samt n. v. hörnet av Tosterön;
51,36 km2, 746 inv. (1951). Utgöres på Fogdön
av odlad slätt, mindre skogsdungar och
bergkullar, Tosterödelen är starkare bruten. 2,244
har åker. Egendomar: Hässelbyholm,
Bergshammar och Kungsberg (statens), den sistn.
bildad vid reduktionen 1527 av Vårfruberga
kloster, varav grundmurarna återstå.
Fornlämning-ar äro mycket talrika, särsk. järnåldersgravfält.
Två runstenar finnas samt två borglämningar.
Kyrkan var urspr. Vårfruberga klosterkyrka, som
senare om- och tillbyggts. F. ingår i F. och
Helgarö pastorat i Strängnäs stift,
Domproste-riet; tillhör med en del storkommunen Tosterö,
med en annan Vårfruberga.
Fogdö, fiskläge i öckerö sn i Bohuslän.
Fogdön, en från sörmländska fastlandet åt
n. v. utskjutande landtunga, v. om
Strängnäs-fjärden av Mälaren. Begränsas i s. av
Eldsundet, som tidigare helt skilt F. från fastlandet.
Sundet var ännu i början av 1700-talet farbart
med fartyg.
Fogelberg, Bengt Erland, skulptör (1786
—1854). Född i Göteborg och son till en
gälb-gjutare, blev F. lärling i detta yrke, kom till
Stockholm 1803 och blev gesäll hos ciselören
Rung men övergav hantverket, sedan han fått
sin första belöning i Konstakademiens skolor.
Där inhöstade han flera pris, den högsta
medaljen tre gånger. Han levde sedan som skulptör
i Stockholm till 1820, utförde allegoriska
bilder, porträttbyster, dekorativ skulptur och
väckte uppseende bl. a. med sina bidrag till Götiska
förbundets utställning 1818: bl. a. statyetter av
Oden, Frej och Tor. 1820 avreste han till
Paris, där han med ungdomlig iver studerade
för Bosio och Guérin. Till Rom for F. 1821.
Bland hans första arbeten där äro statyerna
”Psyke”, ”Merkurius”, ”Amor” och ”Paris”.
1828 lyckades F:s vänner i Stockholm utverka
Karl XIV Johans beställning på ”Oden” att
utföras i marmor i kolossal storlek. Statyn
hemsändes 1831 och väckte allmän hänförelse.
Konungen beställde nu Kari XHI:s staty i mar-
Bengt Fogelberg: Balder.
Marmor. Nationalmuseum.
mor samt 1839 ”Tor” och ”Balder”,
kolossalstatyer, tänkta som sidostycken till ”Oden”.
”Tor” och ”Balder” fullbordades 1844 och
sändes till Stockholm 1845, då F. besökte sitt
hemland efter 24-årig frånvaro. Han fick där
beställning av konung Oskar på Karl Johans
ryttarstaty, av
Stockholms bor-
gerskap på Birger
jarls staty och av
Göteborgs stad på
staty av Gustav
II Adolf. De tre
monumentalverken
sysselsatte honom
i Rom i nära nog
tio år. De
hemsändes och
avtäcktes hösten 1854 i
mästarens närvaro.
På återfärd till
Rom avled han av
slaganfall i
Trieste. — F. var en
försiktig, energisk
och ihärdig
natur. Hans
sökande gick
följdrik
tigt och utan vacklan från tidens
antikiserande stil in på experiment i götisk anda och
därifrån till historisk monumental framställning i
tidens moderna riktning. Av konstakademien
blev han led. först 1832 efter ”Odens” ankomst
till Stockholm och ord. prof. 1839 men
tjänstgjorde aldrig som lärare.
F:s av Karl XIV Johan inköpta verk ha
övergått till Nationalmuseum. Museet äger även
ett antal studier och skisser. Karl XIH:s staty
har från museet flyttats till flottans
gymnastikhus på Skeppsholmen. Göteborgs museum äger
bl. a. ”Oden”, kolossalbyst i marmor. — Litt.:
C. Leconte, ”L’oeuvre de F.” (1856); J.
Bottiger, ”B. E. F.” (1880); R. Josephson, ”F:s
nordiska gudar” (i Nationalmusei årsbok, 1922).
Fogelklou Norlind, Emilia Maria,
författarinna (f. 1878 20/?), fil. kand, i Uppsala
1906, teol. kand. 1909 (den första svenska
kvinna, som avlagt denna examen), lärarinna på
skilda orter 1899—1923, då hon tog avsked som
lektor vid folkskoleseminariet i Kalmar för att
helt ägna sig åt
författarskap och
fö-reläsningsverksamhet
(bl. a. vid
Stockholms högsk.). F.
erhöll 1932 Samfundet
De nios pris och blev
1941 teol. hedersdr vid
Uppsala univ. F:s
litterära produktion
omfattar ett 30-tal större
och mindre arbeten,
där det psykologiska
intresset blivit alltmer
förhärskande.
Vaken
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
