Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Foix, släkt - Fokaia - Fokaldistans - Fokalinfektion - Fokas - Foker - Fokin, 1. Michail - Fokin, 2. Vera Fokina - Fokion - Fokis
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
721
Fokaia—Fokis
722
Gaston de F., hertig av Nemours (1489—
1512), som 1512 slog en spansk här vid Ravenna.
Fokäl’a (grek. Fökaia, lat. Phocaè’a),
forngre-kisk betydande handelsstad i Jonien, på Mindre
Asiens västkust, n. om Smyrna. F:s invånare
voro de djärvaste sjöfararna under den grekiska
kolonisationstiden och grundade en rad kolonier,
bl. a. Massilia (Marseille).
Fokäldistans, se Lins.
Fokalinfektion, ett sjukdomstillstånd, beroende
på att en infektionshärd i något organ (tand,
halsmandlar o. s. v.) sprider bakterier el. toxiner.
Fökas, bysantinsk kejsare (d. 610). Han blev
ledare för ett myteri vid en Donauarmé och
utropades 602 till kejsare. F. var en grym tyrann
och oduglig som regent; han störtades 610 av
exarken i Afrika, Herakleios, och avrättades.
Föker, invånare i Fokis.
Fokin [få’-]. 1) Michail F., rysk
balettmästare, balettreformator (1880—1942), elev vid
kejserliga Mariateatern i Petersburg 1889,
solodansör 1898, lärare vid kejserliga teaterns
elevskola 1901—11, balettmästare 1909. Redan som
ung dansör insåg F., att den klassiska (tåspets-)
baletten stelnat i sina en gång vedertagna
former, och framlade redan 1905 utan framgång
sina reformidéer. De följande åren skapades
några av hans mest fulländade verk, ss.
”Kleo-patra” (musik av flera ryska mästare),
”Karneval” (musik av Schumann), ”Sylfiderna” (musik
av Chopin) m. fl. baletter. Först 1909 lyckades
F. helt slå igenom, i Paris med ”Sylfiderna”,
”Kleopatra” och ”Armidas paviljong”, och
därefter bröts motståndet även i hemlandet. F. blev
balettmästare vid Mariateatern i Petersburg men
gästspelade med ryska truppen i Paris, Monte
Carlo, London, Berlin, Rom etc. 1909—14
komponerade F. flera av sina mest utsökta och
fantasifulla baletter, ”Papillon” (musik av Schumann),
”Scheherazade” (musik av Rimskij-Korsakov),
Fokin och Fokina i baletten ”Kleopatra”.
”Eldfågeln” (musik av I. Stravinskij),
”Josefslegenden” (musik av Richard Strauss) m. fl. De
framfördes i fantasifulla dekorationer, med
bländande färgspel i dräkter och belysningar. —
På Kungl. teatern i Stockholm iscensatte F.
(med sig själv och Fokina i huvudpartierna)
”Kleopatra” och ”Sylfiderna” 1913, ”Karneval”
och ”Scheherazade” 1914. Han verkade 1915—17
främst i Ryssland som dansör och balettmästare,
gästspelade därpå i de nordiska länderna och
U.S.A. samt bosatte sig 1919 i New York, där
han grundade en dansskola. F. återvände till
Europa 1921 och 1925 för iscensättningar och
gästspel, bl. a. i Stockholm. 1936 knöts han till
René Blums ryska Monte Carlo-balett men slog
sig 1938 definitivt ned i U.S.A., in i det sista
aktiv som koreograf vid olika sällskap. Med
sin skapande fantasi, kultiverade smak,
originalitet och utpräglade stilkänsla kan F. betecknas
som den ypperste av samtidens koreografer. Som
dansör ägde F. kraft, smidighet, glödande
temperament, utmärkt mimik och en strålande
apparition. — Litt.: V. Svetlov och L. Bakst, ”Le
ballet contemporain” (1912); C. W. Beaumont,
”Michel Fokine and his ballets” (1935).
2) Vera Fokina [få’-], den föreg:s hustru,
dansös (f. 1888), elev vid kejserliga Mariateatern
i Petersburg 1899 och 1906 g. m. F.i). Hon
dansade under Parisåren de flesta huvudpartier i
makens baletter och vann snart europeisk
ryktbarhet genom sin grace och smidighet, sitt
lidelsefulla spel och sitt frappanta yttre. Hennes
utförande av ”Scheherazade” och av Tabor i
”Kleopatra” förtjänar särskilt framhållas.
Fokion [få’-] (grek. Foki’0:1, lat. Phöcion),
atensk krigare och statsman (omkr. 400 f. Kr.
—318 f. Kr.). Skicklig fältherre, bidrog F.
väsentligt till Atens militära framgångar. Politiskt
tillhörde han det parti, som menade, att kampen
mot Makedonien översteg Atens krafter, och
därför eftersträvade ett gott förhållande till detta
land. Efter slaget vid Chaironeia (338)
utverkade F., att Alexander efter Tebes fall skonade
Aten. Som en av det makedonienvänliga
oligar-kiska partiets främsta män spelade F. därefter
en betydande roll i Atens politik. Vid en
demokratisk restauration i samband med striderna
mellan diadokerna dömdes han till döden och
tvangs att tömma giftbägaren (318 f. Kr.).
Omdömet om F:s verksamhet växlar efter
uppfattningen av striden mellan Aten och Makedonien;
hans personliga hederlighet och oberoende voro
allmänt erkända.
Fokis [få’-] (grek. Foki’s, lat. Phöcis),
landskap i mellersta Grekland, kring Parnassos,
gränsade i s. till Korintiska viken och
genom-flöts av Kefissos, vars floddal bildar landets
bördigaste del. Invånarnas, fokernas (grek.
fokei’s), dialekt tillhör den nordvästgrekiska, den
doriska närstående gruppen men visar eoliska
spår. Av landets 22 städer är Delfi mest bekant.
En historisk roll spelade F. endast i det s. k. andra
heliga kriget (356—346) mot beoterna; fokerna
kuvades till slut av Filip av Makedonien. I nuv.
Grekland bildar F. med Fthiotis en nomos.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
