Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Folkskolinspektör - Folkskollärarnas Tidning - Folkstormen - Folksuveränitet - Folksånger - Folksägen - Folktandvård - Folktribun - Folktro
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
TÖ
Folkskollärarnas Tidning—Folktro
774
ledningen och tillsynen över distriktets skolor.
Skolöverstyrelsen har att vid tillsättning av
kommunal f. uppföra 3 av de sökande på förslag,
varefter skolrådet (folkskolestyrelsen) äger utse
den av dessa, som prövas vara lämpligast, till
innehavare av tjänsten. — Stad, som ej deltar
i landsting och som anställt kommunal f. för
ledningen av sitt skolväsen, kan under vissa villkor
befrias från inspektion av Statens f., utom vad
beträffar granskning och vitsordande av
skolstyrelsens ansökningar om statsbidrag.
Folkskollärarnas Tidning, organ för Sveriges
folkskollärarförbund, började utges 1920 i
Stockholm under redaktion av folkskollärare J.
Forsell, vilken 1946 efterträddes av B. Hillman.
F. utkommer med 1 nr i veckan.
Folkstormen, ty. Deutscher Volksturm, ett
slags hemvärn, som upprättades i Tyskland i
okt. 1944.
Folksuveränitet, det förhållande, att inom en
stat statsviljan och ej blott folkviljan i sista
hand uttryckes genom beslut av folket i val el.
omröstning el. av dess representanter och icke
av något därav oberoende särskilt och suveränt
statsorgan, ss. tidigare fursten el. kronan.
Begreppet f. har numera utdömts av vetenskapen.
Folksånger, sånger, som allmänt sjungas i ett
land som uttryck för folkets fosterländska
känslor, nationalsånger. Äldre folksånger innehöllo
ofta hyllning till monarken. Mest bekanta av de
utländska ”kungssångerna” äro den engelska
”God save the king”, den preussiska ”Heil dir im
Siegerkranz”, den österrikiska ”Gott erhalte
Franz, den Kaiser” och den danska ”Kong
Christian stod ved höj en mast”. Den äldsta svenska är
”Gustafs skål! Den bäste kung” (tr. f. ggn
1772), på 1820-talet ersatt av ”Bevare Gud vår
kung”. På 1840-talet upptogs den nuv.
kungssången, ”Ur svenska hjärtans djup”. Andra
nationalsånger äro ”Rule, Britannia” (engelsk),
”Marseljäsen” (fransk), ”Deutschland,
Deutsch-land über alles” (officiell tysk från 1922), ”Die
Wacht am Rhein” (tysk), ”Der er et yndigt land”
(dansk), ”Ja, vi elsker dette landet” (norsk),
”Vårt land” (i Finland, förr även i Sverige). I
Sverige har ”Du gamla, du fria” fått karaktären
av svensk folksång och numera även
Heiden-stams och Stenhammars ”Sverige”.
Folksägen (ty. Sage), en kort berättelse, som
gått från mun till mun och av folket uppfattas
som sann i motsats till folksagan, vilken är
ren fantasidikt och även av folket uppfattas så.
Närmast verkligheten komma
minnessäg-n e r n a, byggda på minnen av faktiska
händelser, som stundom kunnat med underbar trohet
bevaras genom årtusenden. — En stor grupp
ut-göres av upphovssägner, som på fri hand
diktats för att förklara hur ortnamn,
naturbildningar, sedvänjor m. m. uppkommit. De bygga
ej på minnen utan ha diktats av en i saken
okunnig som ersättning för den kunskap han saknar.
— En tredj e grupp utgöres av vittnes- och
varningssägner, diktade som ett slags
utkristallisering av vissa trosföreställningar, som
de tjäna till bekräftelse på, och ofta avsedda att
varna för att bryta mot vissa regler, som
ansetts viktiga. Till denna grupp hör bl. a. flertalet
gägner om övernaturliga väsen. — Ehuru de olika
sägengrupperna uppstått av olika anledningar och
på olika sätt, präglas de av samma
stilegenskaper ; de äro korta, vanl. enepisodiska berättelser,
som ej brukas till tidsfördriv utan äro inströdda i
samtalet till upplysning om de platser, till vilka
de knutits, eller om de händelser eller
föreställningar, som samtalet råkar beröra. Dock träffas
stundom längre sägenbildningar, ättsagor,
om någon framstående person i bygden eller om
en hel släkt. — Från sägnen har även hj
älte-sagan vuxit fram. Likt sägnen vill den bli
trodd och grundar sig på verkliga minnen, men
den skiljer sig från f. genom sin episka bredd
och sitt patos, genom litterär utformning av de
urspr. enkla motiven samt oftast genom bunden
form. — Litt.: ”Nordisk kultur”, 9 (1931, med
utförliga uppgifter ang. litt. om f. och utg.
f.-samlingar); ”Svenska sagor och sägner” (1937
ff., under utgivning av Gustav Adolfs akademien,
innehåller bl. a. förut otryckta f.).
Folktandvård, en social organisation, avsedd
att bereda alla, i synnerhet barn, möjlighet till
tandvård till även för de bredare folklagren
överkomliga kostnader. 1938 års riksdag beslöt
införande av f. att successivt utbyggas fr. o. m.
år 1939. Huvudmän för f. äro landstingen och
städerna utanför landsting. Landstingsområdena
äro med hänsyn till befolkningstäthet och
kommunikationsförhållanden indelade i
tandvårdsdi-strikt med vardera minst en, i regel fast men i
vissa ödemarksdistrikt ambulatorisk,
distriktstand-poliklinik, vid vilken tjänstgöra en el. flera
di-striktstandläkare och distriktstandsköterskor, vid
större kliniker även tandtekniker. Som
komplement till distriktstandpoliklinikerna skall,
anknuten till centrallasarett el. jämställt sjukhus, inom
varje landstingsområde finnas en
centraltandpoliklinik, avsedd för mera komplicerade och
svår-behandlade sjukdomsfall samt f. i övrigt.
Barntandvården tager sin början med kalenderåret
näst efter det, varunder barnet fyller 3 år, och
fortgår mot en mindre årlig avgift t. o. m.
utgången av det kalenderår, varunder barnet fyller
15 år. Den som därefter regelbundet fortsätter
sin tandvård, erhåller, t. o. m. utgången av det
kalenderår, varunder vederbörande fyller 19 år,
en nedsättning med 25 °/o av den av K. m :t
fastställda, för hela landet gemensamma
folktandvårdstaxan.
Folktribun, se Tribun.
Folktro, folkets ärvda föreställningar, särskilt
i den mån dessa avvika från gällande
religions-och upplysningsstandard. Den är delvis betingad
av otillräckliga kunskaper, delvis av fel i
tankegången, t. ex. förväxling av tidsföljd med
or-saksföljd, idéassociation med samhörighet.
Nära folktron står folkseden. Hit höra
dels handlingar och riter, som framgå ur levande
f., dels sådant, som man gör blott emedan man
sett andra göra så, utan att man vet varför. Även
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
