- Project Runeberg -  Nordisk familjebok / Fjärde upplagan. 7. Eugene - Frank /
819-820

(1951) [MARC] - Tema: Reference
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Fornkunskap el. arkeologi - Fornlämningar - Fornminnen - Fornminnesföreningar - Fornminnesvård - Fornsjö - Fornskifte - Fornskriftsällskapet, Svenska - Fornsvenska legendariet - Fornvännen - Fornyrdislag

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

819

F ornlämningar—F ornyrdislag

820

gelse” (i ”Svenska folket genom tiderna”, I,
1938); J. Bröndsted, ”Danmarks oldtid” (1938
—40).

F ornlämningar, se Fornminnen.

Fornminnen, sammanfattande benämning på
de synliga återstoderna av förflutna tiders
materiella och andliga kultur. F. indelas i fasta
(fornlämningar) och lösa (fornsaker). F
ornlämningar från förhistorisk tid utgöra t. ex.
boplatser, gravar och minnesvårdar,
hällristningar, offer- och församlingsplatser. Bland den
historiska tidens fornlämningar märkas bl. a.
kyrkliga och profana byggnader samt ruiner av
dylika. Fornsaker utgöra ur jorden
upptagna vapen, redskap, till dräkten hörande
föremål etc. från förhistoriska epoker samt kyrkliga
och profana föremål från historisk tid. Se
Forn-minnesvård.

Fornminnesföreningar, sammanslutningar av
enskilda personer i syfte att bevara och
bekantgöra ett lands eller en landsdels fornminnen. I
Sverige finnas tre hela landet omfattande sådana
föreningar: Svenska fornminnesföreningen,
stiftad 1869, Samfundet för hembygdsvård, stiftat
1916, och Föreningen för svensk kulturhistoria,
stiftad 1918. Dessutom finnes i varje landskap
minst en fornminnes- eller museiförening. Den
äldsta av dessa föreningar är den 1856 av G.
Djur-klou stiftade Föreningen för Närkes folkspråk
och fornminnen. De flesta landskapsföreningar
äga ett museum och utgiva en årsskrift. Numera
finnas i stor utsträckning mindre härads- el.
sockensammanslutningar, i regel benämnda
härads-el. hembygdsföreningar och oftast ägande ett
hem-bygdsmuseum, en hembygdsgård eller en
forn-stuga. 1844 stiftades Föreningen til norske
fortid smindesmærkers beväring, i Danmark bildades
1825 Det k. nordiske oldskriftselskab, och 1870
stiftades Finska fornminnesföreningen.

Fornminnesvård. Sedan Gustav II Adolf
genom sin 2% 1630 utfärdade instruktion för de
båda nytillsatta antiquarii regni dragit upp
riktlinjerna för den svenska fornminnesforskningen
och Karl XI :s förmyndarregering på tillskyndan
av M. G. De la Gardie 1662 utnämnt en
professor antiquitatum samt 1667 stiftat
Antikvitetskollegium, var tiden mogen för tillgodoseendet av
ämnets praktiska sidor. Även initiativet till
fornminnenas skyddande mot förfall och ohägn
utgick från De la Gardie och resulterade i ett
”Kongl. Maj :ts placat och påbudh om gamble
monumenter och antiquiteter i rijket” 28/n 1666.
Föreskrifterna fullständigades genom
fyndplakatet av 1684 samt vissa bestämmelser i 1684 års
kyrkolag och 1734 års lag. Nästa åtgärd av större
betydelse för f. är en 1828 utfärdad
”Förordning ang. forntida minnesmärkens fredande och
bevarande.” Vissa av 1857 års riksdag påtalade
brister i denna föranledde utfärdandet av en ny
k. f. med samma titel av 29/ii 1867. Med
ändringar av 30/5 1873, 21/4 1886 och 29/9 1911 har
denna varit gällande ända fram till 1943, då en
ny ”lag om fornminnen” av 12/e 1942 trädde i
kraft.

Den nya fornminneslagen är delvis betingad av

hembygdsrörelsens och museiväsendets starka
uppsving i Sverige under 1920—1930-talen och
avser att å ena sidan ge större skydd åt landets
rika bestånd av fornlämningar, å andra sidan
främja en rimlig decentralisering av f. Liksom
tidigare ger lagen automatisk skydd åt alla fasta
fornlämningar, och i en särskild paragraf
preciseras närmare och långt mera ingående än
tidigare, vad detta begrepp innebär, med det
betydelsefulla tillägget, att ”till fast fornlämning
hör så stort område på marken, som tarvas för
att bevara fornlämningen och bereda med hänsyn
till dess art och betydelse nödigt utrymme
däromkring”. En annan viktig nyhet är, att vid
planering av väganläggning el. annat arbetsföretag
vederbörande är skyldig att genom
riksantikvarien förvissa sig om att fast fornlämning icke
beröres av företaget. Vidare stadgas, att den, som
vid grävning el. liknande åtgärder anträffar fast
fornlämning, som ej fört varit känd, är skyldig
att omedelbart avbryta arbetet och göra anmälan
hos riksantikvarien el. dennes ombud.
Underlåtenhet härutinnan straffas med dagsböter el. i
försvårande fall med fängelse upp till sex månader.
— Betr, lösa fornsaker bestämmes, att sådana
som påträffas i fast fornlämning, tillfalla
Kronan, dock med det tillägget, att riksantikvarien
kan förordna om hittelön, om så anses skäligt.
I annat fall skola lösa fornsaker, om de äro
minst 100 år gamla samt tillverkats av guld,
silver el. koppar el. påträffats jämte fornsaker av
dylika metaller, mot inlösen hembjudas Kronan.
Kronans rätt till inlösen handhaves av
riksantikvarien, och denne äger rätt att överlåta sådana
fynd på även icke statliga muséer, om dessa
kunna erbjuda erforderlig vård om föremålet ifråga.

Fornsjö, komplex av torvmossar, stundom i
förening med insjöar, som fordom bildat en
sammanhängande insjö, vilken sedermera helt
eller delvis växt igen.

Fomskifte, se Hammarskifte.

Fomskriftsällskapet, Svenska, se Svenska
fornskriftsällskapet.

Fomsvenska legendariet benämnes (efter G.
Stephens) ett omfångsrikt uppbyggligt prosaverk,
skildrande den heliga historien från Johannes
dö-paren fram till 1200-talets stora helgon
*(Domini-cus, Franciscus m. fl.). Huvudkällan synes vara
Jacobus de Voragines ”Legenda aurea”. Arbetet
torde vara tillkommet i 2:a hälften av 1200-talet
men finns endast bevarat i senare handskrifter,
bl. a. ”Codex bureanus” och ”Codex
bildstenia-nus”. Förf, anses ha varit en östgötsk
dominikan-munk, antagl. i Skänninge. I varje fall har F.
tillkommit i Götaland. F. utgavs av G. Stephens
1847—58; ny ed. av V. Jansson påbörjades 1938.
— Litt: V. Jansson, ”F.” (1934).

Fornvännen, en 1906 uppsatt, av Vitt.-akad.
utgiven tidskrift. Den fortsätter akademiens
Månadsblad med dels uppsatser av arkeologiskt
innehåll, dels översikter av utförda arkeologiska
undersökningar samt av arkeologisk litteratur,
notiser m. m. Fr. o. m. 1942 är F. även organ
för Svenska fornminnesföreningen.

Fomyrdislag, ”fornviseform”, fornnordiskt

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 19:15:59 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/nffg/0512.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free