Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Fosfat - Fosfatanalys - Fosfatider, fosfolipider - Fosfaturi - Fosfider - Fosfor
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
859
F osfatanalys—F osfor
860
kommer rå-f. även på Kolahalvön samt i den
svenska järnmalmen, ur vilken det kan utvinnas
genom flotation. — För att ernå högre
koncentration på fosforsyran framställes vid vissa
fabriker s. k. dubbelsuperfosfat med
c:a 45% vattenlöslig fosforsyra (P2O5); det
utgöres av rent monokalcium-f. utan blandning
av gips och erhålles genom att behandla super-f.
med koncentrerad fosforsyra. Som
gödselmedel spelar det dock en underordnad roll i förh.
till det vanliga super-f. Då växterna utom
fosfor även behöva kväve och kalium, tillverkas även
ett gödselämne, bestående av
diammoniumfos-fat (NH4)2HPÖ4, genom mättning av
fosforsyra med ammoniak och tillsats av
ammonium-klorid och ett kaliumsalt. Nitrophoska III
innehåller t. ex. 17% kväve, 17% P2O5 och 20%
K2O. — Thomasfosfat är en fosforrik
slagg, vilken erhålles som biprodukt vid
stålframställning, den s. k. thomasprocessen el.
ba-siska bessemerprocessen; användes på gr. av sin
höga kalkhalt med fördel till sandig mark el.
andra kalkfattiga områden. •— D i
kalciumfosfat, vanl. kallat (ben) precipitat, är en
biprodukt, som fås vid limtillverkning ur ben.
Obrända ben behandlas med saltsyra, vilken
utlöser det i benen befintliga trikalcium-f., varefter
dikalcium-f., CaHPO4 -j- H2O, utfälles med
kalkmjölk. Innehåller c:a 40% citratlöslig
fosforsyra, P2O5. — Benmjöl består till största
delen av trikalcium-f. Caa(PO4)2. — Lösning av
ammoniumfosfat användes för
impreg-nering av trä och vävnader, som härigenom bli
svårantändliga.
Fosfatanalys, en av Olof Arrhenius
utexpe-rimenterad metod att på grundval av markens
kemiska sammansättning påvisa äldre
bebyggelselokaler, som icke längre ge sig tillkänna genom
ovan jord synliga spår. Metoden bygger därpå,
att genom förmultning av det avfall och
av-skräde, som följer med en stadigvarande
bosättning, en hart när oförstörbar, hög fosfathalt
bildas i jorden, och genom analys av jordprov
över vida arealer kan på denna grundval en
bebyggelsekarta rekonstrueras, vilken dock har
den bristen, att de konstaterbara bosättningarna
icke kunna tidsbestämmas enbart på
fosfatanalytisk väg. Ur arkeologisk synpunkt har f. i stället
fått större praktisk betydelse, främst när det
gäller att fastställa de yttre gränserna för en
känd förhistorisk fyndplats.
Fosfatider, fosfolipider, äro
sammansatta fetter, uppbyggda av glycerin, fettsyror,
fosforsyra och kvävebaser. I den allmännast
förekommande och bäst kända f., 1 e c i t i n,
bildar glycerin, som är en trevärdig alkohol,
ester med två fettsyraradikaler och en
fosforsyraradikal. De förras bindningar upphävas lättare
än fosforsyrans, så att vid mild hydrolys
glyce-rinfosforsyra uppstår. Med fosforsyran ingår i
sin tur kvävebasen kolin, som är
oxietyltrimetyl-ammoniumoxid, esterbindning. Lecitinets formel
kan sålunda skrivas: (fettsyra)2 •
glycerin-fosfor-syra-kolin. Med full säkerhet äro endast tre f.
kända: lecitin, kefalin och sfingomyelin. Lecitin
förekommer i alla celler och kan i riklig mängd
framställas ur t. ex. hjärna och äggula. I allm.
ingår i molekylen stearinsyra samt alltid en
omättad syra. Kemiskt rent lecitin är färglöst
och kan bringas att kristallisera. I luften
övergår det i en halvspröd, gul masa. Handelns
lecitin, som användes vid margarinframställning,
utgöres av en gulbrun pasta. Kefalin, möjl.
den viktigaste f. i nervsubstansen, skiljer sig till
sin konstitution från lecitin därigenom, att basen
kolamin (aminoetylalkohol) ingår. i st. f. kolin.
Sfingomyelin erhålles lättast från
hjärnans vita substans. I molekylen ingår fosforsyra
samt baserna kolin och sfingosin. — F.
förekomma i alla celler, särsk. rikligt i
nervsubstansen, och äro sålunda för den levande
materien mycket viktiga beståndsdelar. Vissa
skäl tala för att cellerna äro omgivna av en
hinna, bestående av f., kolesterin och fett. I
övrigt känner man föga med säkerhet om dessa
ämnens funktion i organismen.
Fosfaturi, beskaffenheten hos urin att vid el.
strax efter låtandet vara grumlig av utfällda
kalk- och magnesiafosfater. En av orsakerna till
grumlighetens uppkomst är minskning av urinens
syregrad, en annan ”skyddskolloidens”
förhållande i urinen, där fosfaterna, liksom en del
andra salter, förekomma i övermättad lösning.
Dylik a 1 k a 1 i n u r i äger rum även hos fullt
friska personer efter förtärandet av större
mängder alkaliskt vatten el. bikarbonat, samt efter
rikliga måltider, då blodets och urinens
syregrad för tillfället minskas. Den uppträder som
sjukdomssymtom vid vissa infektioner i
urinvägarna.
Fosfider, kem., fosfors metallföreningar.
Fosfor [få’sfår], grundämne, betecknat P,
atomvikt 31,02, atom-nr 15, förekommer i naturen
så gott som uteslutande i form av fosforsyrade
salter, huvudsaki. som kalciumfosfat, fosforit,
Ca3(PO4)2, och apatit. Kalciumfosfat 0. a. fosfat
förekomma i de lösa jordlagren och äro viktiga
näringsmedel för växterna. I djurorganismen
finnas många viktiga f.-föreningar; så är
kalciumfosfat huvudbeståndsdelen i benaska, och
hjärn- och nervsubstanserna äro särsk. rika på f.
F.-föreningarna avskiljas åter genom
exkremen-ten. De s. k. koproliterna äro förstenade
exkre-ment av djur från tidigare perioder och bestå
till största delen av kalciumfosfat. — F.
upptäcktes 1669 av alkemisten Brand i Hamburg vid
försök att framställa guld genom destillation av
intorkad urin. F. framställes genom
upphettning av fosforit el. benaska med kol och
kvartssand, SiO2. Därvid frigöres (., som avdestilleras
och uppsamlas under vatten; det kommer vanl. i
handeln i form av fingertjocka stänger. F.
förekommer i flera modifikationer, av vilka de
viktigaste äro gul (vit) och röd f. Gul f.
smälter vid 44? 1 och kokar vid 287°; spec. v.
1,8. Gul f. är olöslig’ i vatten, lättlöslig i
kol-svavla, reagerar ytterst energiskt och antänder
sig själv i luften, varför den måste förvaras
under vatten; förbrinner med gulvit låga till
pentoxid. Karakteristiskt för gul f. är, att den
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
