Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Fosfor - Fosforbrons - Fosforescens - Fosforförgiftning - Fosforism, fosforist - Fosforit - Fosfornekros - Fosforos - Fosfortändstickor - Fosgen, koloxiklorid
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
861
F osforbrons—F osgen
862
lyser i mörkret, då den kommer i beröring med
luft. Fenomenet beror på en långsam oxidation
av f. och kallas kemiluminescens. Gul
f. är mycket giftig; 0,05—0,1 g är dödlig dos.
Brinnande gul f. alstrar på huden mycket
svår-läkta brännskador. Röd f. erhålles genom
upphettning av gul f. utan lufttillträde till c:a
260°. Röd f. är oskadlig och betydligt mindre
reaktiönskraftig, är olöslig i kolsvavla; spec. v.
2,2. Gul f. har på gr. av sin giftighet mycket
ringa användning. De gamla, nu förbjudna
fosfortändstickorna innehöllo gul f. I den moderna
krigföringen användes gul f. som
rökbildnings-och brandstiftningsämnen i projektiler och
bomber. För bekämpande av stridsvagnar användas
s. k. brännflaskor, innehållande bl. a. gul f.
Röd f. användes i stor mängd inom
tändsticks-industrien. — F. ger två oxider, trioxid och
pentoxid. Fosfortrioxid, f o s f o r s y
r-lighetsanhydrid, P2O3, erhålles vid
förbränning av f. vid inskränkt lufttillträde som
en vaxliknande massa. Fosforpentoxid,
fosforsyraanhydrid, P2O5, erhålles
som en snöliknande massa vid förbränning av
gul f. vid rikligt lufttillträde och är det
kraftigast vattenabsorberande medel man känner,
varför den användes som torkmedel samt för att
avlägsna vatten ur kemiska föreningar, särsk.
inom den organiska kemin. De oxiderna
motsvarande hydraten äro fosforsyrlighet och
fosforsyra. Fosforsyrlighet, H3PO3, som
lättast framställes genom hydrolys av
fosfortriklo-rid, utgöres av färglösa kristaller, som äro
lättlösliga i vatten; kraftigt reduktionsmedel.
Den ger två serier salter, primära och sekundära
fosfit. Fosforsyra existerar i tre olika
former, orto-, pyro- och metafosforsyra. O r t
o-fosforsyra, H3PO4, erhålles genom att
oxidera f. med salpetersyra, tekniskt huvudsaki.
genom att sönderdela kalciumfosfat med utspädd
svavelsyra el. enl. Liljenroth genom inverkan av
vattenånga på f. vid 6oo°; kristalliserar i
vatten-klara, hårda kristaller, som sönderflyta i luften;
är blandbar med vatten i alla förhållanden och
förekommer i handeln som en sirupös
koncentrerad lösning (80—90°/o). Ortofosforsyran, en
trebasisk syra, ger tre serier salter, primära,
sekundära och tertiära fosfat. Upphettas
ortosyran till 200—3000, avger den vatten och
övergår i pyrofosforsyra, H4P2O7. Vid
starkare upphettning bildas
metafosforsyra, HPO3. — Ledes torr klorgas över smält
gul f., förbrinner f. till fosfortriklorid,
PCI3, en i fuktig luft rykande vätska, kokpunkt
75°a, som av klor överföres i
fosforpertta-k 1 o r i d, PCls, en i rent tillstånd vit
kristallmassa. Fosforoxiklorid, POCh, en
färglös, ljusbrytande vätska, framställes genom
inverkan av pentaklorid på oxalsyra. F :s
klor-föreningar användas inom den organiska kemin
som kloreringsmedel. Bland f:s sulfider, som
erhållas vid sammansmältning av svavel och f.
i kolsyraatmosfär, märkes den s. k.
fosfor-seskvisulfiden, P4S3, som förr användes
för framställning av tändstickor. F. ger tre
för
eningar med väte, näml, gasformigt
fosforväte, PH3, även kallat fosfin,
flytande fosforväte, P2H4, och fast
fosforväte, som enl. nyare undersökningar är
en adsorptionsförening av PH3 och fosfor. F.
bildar med de flesta metaller föreningar, s. k.
f o s f i d e r, t. ex. CasP2.
Fosforbrons, sådan brons, som vid
framställningen försatts med något fosfortenn (el.
fosforkoppar) för att borttaga det av bronsen
vid dess framställning upptagna syret. Detta
förlänar näml, bronsen dåliga hållfasthets- och
kemiska egenskaper. F. består vanl. av 90 °/o
koppar och io°/o tenn och nyttjas mest i
maskintekniken. Trots namnet ingår fosfor ej i
nämnvärd mängd i bronsen.
Fosforescens [-/e’ns el. -se’ns], ett
fenomen, som består däri, att vissa substanser
under inverkan av olika slags strålning ha
förmågan att absorbera denna för att sedan efter
längre el. kortare tids förlopp återutsända den
absorberade energien i form av ljusstrålning
(jfr Luminescens). F.-fenomenet blev mera
allmänt känt först genom upptäckten av den
s. k. bolognesiska lysstenen. Dylika lysstenar,
som efter föregående bestrålning själva
förmådde lysa i mörker, kallades fosforer,
varav f.-fenomenet fick sitt namn. Det vid
grundämnet fosfor förekommande ljusfenomenet är ej
f. utan ett slags kemiluminescens.
Fosforförgiftning. Akut f. var en följd
av år rätt vanlig i Sverige, beroende på att
tänd-satser av fosforstickor intogos av kvinnor i
fosterfördrivningssyfte. Genom förordning av
1900 förbjöds försäljning av sådana tändstickor
från V? 1901, och fallen av akut f. reducerades
hastigt till en stor sällsynthet. Akut f.
uppkommer vid förtäring av fosfor och kännetecknas av
magsmärtor och kräkningar, vartill senare
komma skador på inre organ, i synnerhet levern,
blödningar m. m. — Kronisk f. förekom
i fabriker för framställning av fosfor,
fosforstickor o. dyl. men är numera, på grund av
förbättrade arbetsmetoder samt genom förbud
mot produktion av fosforstickor, nästan
försvunnen. Vid denna förgiftning angripas käkbenen,
oftast underkäken, som småningom avdör
(fosfor n e k r o s) och bitvis utstötes genom fistlar
under varbildning.
Fosfori’sm, f o s f o r i’s t, se Phosphoros.
Fosforit, sådana i mineralriket förekommande
kalciumfosfat, som kemiskt överensstämma med
el. stå nära apatit men antingen ej äro tydligt
kristalliniska el. på sin höjd bilda fint
radial-stråliga aggregat. F. uppträder i regel i
sedimentära bergarter och härrör i allm. från
djurorganismer.
Fosfornekros [-å’s], se Fosfor förgiftning.
Fosforos (grek. Fosfo’ros, lat. Pho’sphorus,
Lücifer), grek, myt., ”ljusbringare”,
morgonstjärnan (Venus), förelöpare till Eos, ofta
likställd med Hesperos (aftonstjärnan).
Fosfortändstickor, se Tändstickor.
Fosgen [-jè’n], koloxiklorid, COCI2, en
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
