Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Francesca, Piero della (Piero dei Franceschi) - Francesca da Rimini - Franceschi, Piero dei - Franceschini, Marco Antonio - Francesco - Francesco di Giorgio Martini - Franche-Comté - Franche-Comté-smide - Franchet-d’Esperey, Louis - Franchi, Ausonio (Cristoforo Bonavino) - Franchi, Valborg
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
927
Francesca da Rimini—Franchi
928
Piero della Francesca: Battista Sforza. Uffizierna,
Florens.
1465. — Litt.: Monogr. av F. Witting (1898),
W. G. Waters (1901; 2:a uppl. 1908) och C.
Ricci (1910).
Francesca da RLmini [-t/e’ska], hjältinnan
i en av de mest berömda episoderna i Dantes
”Divina commedia” (”Inferno”, V); var dotter
till Guido da Polenta, herre till Ravenna, och
förmäldes omkr. 1275, till befästande av freden
mellan familjerna Polenta och Malatesta, med
Gianciotto, en son till Malatesta da Verrucchio i
Rimini. Hon inledde ett kärleksförhållande till
sin svåger Paolo, vilket fick ett tragiskt slut,
då den svartsjuke Gianciotto en dag överraskade
dem och nedstötte först F. och därefter sin
broder. F:s historia har dramatiserats av Silvio
Pellico, Paul Heyse, Gabriele d’Annunzio m. fl.
Franceschi [-t/e’ski], Piero de i, se
Francesca, P. della.
Franceschini [-t/eski’ni], Marco
Antonio, italiensk målare (1648—1729). Han var
”en av 1700-talets största dekorationstalanger”
och mycket anlitad. F:s fresker i kyrkan Corpus
Domini i Bologna visa hans förmåga att finna
och arrangera bildrika motiv för stora ytor.
Francesco [-t/e’skå], it. namnform för Frans.
Francesco di Giorgio Marti’ni [-t/e’skå di
d?å’rd%å], kallad P o 1 1 a i u o 1 o, italiensk
arkitekt, bildhuggare, målare, ingenjör (1439—
1502). Mest framgångsrik var F. som arkitekt
(Palazzo communale i Ancona och kyrkan
Madonna del Calcinaio vid Cortona, 1480-talet) och
fäst-ningsingenjör. Jämte Jacopo della Quercia intar
F. en viktig plats i Sienaskolan som dennas
kanske mest mångsidiga begåvning.
Franche-Comté [fräj-kåte’], frigrevskapet
Burgund, en av Frankrikes forna provinser,
motsvarande nuv. dep. Doubs, Jura och
Haute-Saöne; 15,690 km2. Huvudstad var Dole, efter
1676 Besanqon. — F. var under romartiden de
galliska sekvanernas land. Det tillföll 534
fran-kerna och kom vid delningen 870 av Lothar II :s
rike till Frankrike, 888 till transj uranska
Burgund, 933 till Arelat och med detta till
Tyskland. Det styrdes från 900-talet av en
greveätt, varigenom beteckningen ”Freigrafschaft”
Burgund el. Franche-Comté uppkom. Det tillföll
1156 genom gifte Fredrik Barbarossa och kom
1493 till kejsar Maximilian. Vid habsburgska
ländernas delning 1556 kom F. under Spanien,
intogs 1668 av Condé, 1674 av Turenne och
avträddes i Nijmegen 1678 till Frankrike.
Franche-Comté-smide [fräj-kåte’-], en från
Frankrike under 1850-talet till Sverige införd,
numera föråldrad härdfärskningsmetod för
framställning av smidesjärn ur tackjärn.
Franchet-d’Esperey [frä/ä’-däsparä’], Louis
Félix Marie Franqois, fransk marskalk (1856—
1942). Han bevistade krigsföretag i Tunisien
och (1884) i Tonkin samt deltog i expeditionen
till Kina 1900. Divisionsgeneral 1912, blev han
1913 chef för i:a armékåren, vilken han förde
vid 1 :a världskrigets utbrott, tills han 3 sept.
efterträdde Lanrezac som chef för 5:e armén.
I denna egenskap deltog han med framgång i
första Marneslaget. Mars—dec. 1916 var han
chef för ö. armégruppen och därefter till maj
1918 chef för n. armégruppen. Därefter (juni
1918) utnämndes han till chef för orientarmén
på Balkanhalvön och genomförde där i mitten
av sept. 1918 den offensiv, som bröt Bulgariens
motstånd samt ledde till vapenstillestånd 29 sept.
F. fick sedermera ledningen av de förbundna
trupper, som inryckte i Ungern och
angränsande länder. Han utnämndes 1921 till marskalk
av Frankrike.
Fra’nchi [-ki], A u s o n i o, d. v. s. ”fri
italienare”, pseud. för Cristoforo
Bona-vino, italiensk filosof (1821—91). F. övergav
1849 på grund av politisk liberalism och
filosofiska tvivel sitt katolska prästämbete. Han
var då påverkad av Kants kriticism och
Com-tes positivism samt förde en våldsam strid mot
skolastik och metafysik inom filosofien och mot
allt slags politiskt förtryck. Han blev nu prof,
i filosofiens historia vid univ. i Padova och 1863
vid univ. i Milano, där han stannade till 1888.
F. återvände omsider till tron på kyrkans
auktoritet och lära (”Ultima critica”, 3 bd, 1890—93).
Bland F :s övriga arbeten märkas ”La filosofia
delle scuole italiane” (1852) och ”11 razionalismo
del popolo” (1856).
Fra’nchi [-ki], Valborg Elisabeth, f.
Peterson, premiärdansös, balettpedagog (f. 1889 24/»),
1899 elev vid Kungl. teaterns balettelevskola,
studerade sedan för bl. a. M. Fokin, J. Otéro
och Grassi, 1919—30 premiärdansös vid Kungl.
teatern, sedan 1924 chef för teaterns
balettelev
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
