Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Franchi, Valborg - Franchise - Francia, Francesco (Raibolini) - Francia, José Gaspar Rodriquez - Fraciabigio (Francesco de Cristofano) - Francien - Francis, James - Francis, Sir Philip - Franciscus av Assisi
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
929
F ranchise—F ranciscus
930
skola, 1924—27 och 1930—38 lärarinna i dans
vid Dramatiska teaterns elevskola, sedan 1938
vid operabaletten. Som dansös har F. utfört
större partier i baletterna ”Cleopatra”,
”Sche-herazade”, ”Festen hos Thérèse”, ”Svanorna”,
”Hertiginnans friare”, ”Askungen” m. fl. Hon
har även rekonstruerat klassiska baletter och
stildanser för Drottningholmsteatern och Skansen.
F:s insatser som pedagog ha varit epokgörande
för den svenska operabaletten.
Franchise [frä/fz], fr., befrielse från vissa
avgifter; frihet från ersättningsskyldighet för
partiell skada på det försäkrade föremålet, då
skadan ej överstiger viss procent av
försäkringsvärdet.
Fra’ncia [-t/a], Francesco, eg. Francesco
di Marco di Giacomo R a i b o 1 i n i, italiensk
målare och guldsmed (omkr. 1450—1517). F. var
mycket produktiv och har signerat ett flertal
bevarade altarmålningar. Hans målningar från
1490-talet ställa honom i främsta ledet bland
Bo-lognaskolans konstnärer. Som guldsmed är F.
känd för utmärkta myntstämplar med porträtt.
— Litt.: G. C. Williamson, ”Francesco
Raibo-lini” (1901).
Francia [fra’nsia], José Gaspar
Rodri-guez, diktator i Paraguay (slutet av 1750-talet
—1840), vanl. kallad ”dr Francia”. Efter
teologiska och juridiska studier slog han sig ned
som advokat i sin födelsestad, Asunciön, där han
senare blev domare (syndicus). Vid utbrottet av
1811 års revolution i Paraguay blev F.
sekreterare i regeringsjuntan och 1813 en av de två
konsuler, som skulle styra den nya republiken.
1814 utsågs han till diktator för 3 år och fick
1816 diktatorsmyndighet för livstid. Till sin död
var han sedan Paraguays enväldige styresman.
Han styrde sitt land med järnhand men lade
betydande härskaregenskaper i dagen samt
verkade ivrigt och med framgång för näringarnas
förkovran. Förbindelserna med utlandet
försvårade el. omöjliggjorde han. F. är en av
Sydamerikas mest egenartade statsmannatyper,
beundrad och hatad av samtiden, även för
eftervärlden i mycket en gåta, en märkvärdig
blandning av patriark, upplysningsregent och
orientalisk despot.
Franciabigio [frant/abiM^å], eg.
Francesco di Cristofano, italiensk målare (1482—
1525). Han tog Andrea del Sarto till förebild
och målade tills, m. honom i Santissima
Annun-ziata i Florens (1513). Från F. härrör den i
denna kyrka befintliga fresken ”Den heliga
jungfruns förmälning”. Som porträttmålare intog F.
ett mycket framstående rum.
Francien [fräsja’], se Ile-de-France.
Francis [frä’nsis], James Bicheno,
amerikansk ingenjör av engelsk börd (1815—92),
framstående vattenbyggnadstekniker och
turbin-konstruktör. Mest känd för banbrytande försök
inom dammanläggningsområdet i samband med
utförandet av en stor dammanläggning vid
Lo-well i Merrimacfloden (1850) samt för
utbildande av en centripetal turbintyp, efter F. kallad
F rancisturbinen.
NF VII — 3c
Francis [frä’nsis], Sir Philip, brittisk
ämbetsman, politisk författare (1740—1818). Han
blev litterärt biträde åt Ch. J. Fox’ far, Lord
Holland, vid skrivandet av politiska broschyrer
mot W. Pitt d. ä. och Wilkes. Lord Holland
skaffade 1756 den yngre F. anställning i
inrikesministeriet, och denne innehade 1762—72 en
viktig syssla i krigsministeriet. De ryktbara
Junius-breven, som publicerades 1769—-72, tillskrivas
numera vanl. F., vilken redan som ung tjänsteman
ägnade sig åt anonym politisk
skriftställarverk-samhet. F. vistades 1774—80 i Indien som
medlem av det indiska rådet, blev där hätsk fiende
till generalguvernören Warren Hastings och låg
i ständiga konflikter med denne. Efter sin
hemkomst hade F. väsentlig del i kampanjen mot
Hastings; 1784—98 och 1802—07 var F. led. av
underhuset. Han var whigradikal och ivrade bl. a.
för parlamentsreform och slavhandelns
avskaffande. F:s ”Memoirs with correspondence and
journals” ha utgivits av J. Parkes och H.
Meri-vale (2 bd, 1867).
Franci’scus (it. Francesco) av A s s i s i,
italienskt helgon, franciskanordens stiftare (1182
—1226). Han var född i Assisi i Umbrien och
son till Pietro di Bernardone, en rik
klädeshandlare, och dennes från Provence härstammande
hustru Pica. Namnet Francesco, som helt
undanträngde dopnamnet Giovanni, torde fadern ha
givit honom som uttryck för sina franska
sympatier. F. växte upp i den nya köpmannavärldens
kultur och blev ledare för sin hemstads
levnadsglada ungdomar i ett uppsluppet nöjesliv. Under
ett krig mellan Assisi och Perugia 1202 togs
han till fånga; efter fångenskapen, som varade
ett år, föll han i en svår sjukdom, och den
kroppsliga krisen följdes av en andlig. Han såg
nu tomheten i sitt föregående liv. Han skilde sig
från sina vänner, sökte ensamheten och fördes
härunder steg för steg till att ägna sitt liv åt de
fattiga och spetälska. Inför krucifixet i San
Damiano, ett av de många små kapellen i
As-sisis omgivning, upplevde han själva
genombrottet, då han hörde den korsfästes stämma: ”Ser
du icke, att mitt hus förfaller ? Gå åstad och
sätt det åter i stånd!” Tanken på kärleken blev
medelpunkten i hans religiösa liv. Hans nya
livs-riktning, ej minst hans slösande frikostighet,
ledde snart till oåterkallelig brytning med fadern.
När F. vid en mässa (1209) i S :ta Maria degli
Angeli, ett annat av de små kapellen vid Assisi,
hörde dagens evangelium (Matt. 10: 7—10),
mognade hos honom — säkert efter åratals
förberedelse i det tysta — hans livs stora tanke:
apostolisk vandrarpredikan och kärleksverksamhet i
absolut fattigdom. Sedan en liten skara hänförda
anhängare slutit sig till honom, sökte han skaffa
kyrkans godkännande åt sitt brödraskap och
inställde sig sommaren 1210 personligen hos
Inno-centius III. Påven gav därvid till sist sitt
muntliga samtycke till hans ”regel”, medan F. såsom
brödraskapets ledare lovade påven trohet.
Brödraskapet, vars medlemmar till en början kallade
sig Poenitentes de Assisio, växte snabbt. Dess
samlingsplats var först Rivo Torto, sedan S :ta
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
