Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Franken - Frankenhausen - Frankenthal - Frankenwald - Franker - Frankering
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Franken, tyskt stamland, vars befolkning till
väsentlig del utgjordes av östf ranker. Efter
Klodvigs seger 496 sträckte sig F. från Fulda
och Thüringerwald i n. söderut över Mains
och nedre Neckars flodområden till gränsen av
nuv. Württemberg och in i nuv. Baden till Rhens
biflod Murg samt från Fichtelgebirge och
Böhmerwald i ö. västerut till Rhen samt
omfattade även ett område på vänstra
Rhenstran-den med städerna Speier, Worms och Mainz.
Ätter från F. innehade vid olika tillfällen den
tyska kejsartronen. F. upplöstes småningom i en
mängd riksomedelbara områden, till stor del
andliga furstendömen, ss. Würzburg och
Bam-berg, och riksstäder, ss. Frankfurt a. M. och
Nürnberg. Bland världsliga furstendömen var
pfalzgrevskapet vid Rhen det förnämsta.
Fra’nkenhausen [-hauzan], stad i n.
Thü-ringen, s. om Kyffhäuser; 7,000 inv. Saltverk;
besökt badort. Vid F. avgjordes 15 maj 1525
det stora bondekriget.
Fra’nkenthal, stad i Pfalz i s. v. Tyskland,
5 km v. om Rhen; 27,000 inv. Tillverkning av
socker, maskiner (stort klockgjuteri. I F. fanns
1755—1800 en berömd porslinsfabrik. F.,
omtalat på 700-talet, var på 1700-talet residensstad
i Kurpfalz.
Fra’nkenwald [-valt], bergstrakt i mellersta
Tyskland, förenar Fichtelgebirge med
Thüringerwald. Högst når F. i Kieferle (868 m ö. h.).
Franker. 1) Germansk folkstam. Namnet f.
(lat. fra’nci-, ordet torde betyda ”de modiga”)
möter i historien först på 200-talet e. Kr.,
betecknande ett av de stora stamförbund, vilka då
uppkommo hos germanerna. F. voro fördelade
på tre stora stammar: 1) östfranker i
det tyska Franken; 2) ripuariska f. (av
lat. ripa, strand) vid nedre Rhen; 3) sal i ska
f. vid Nordsjökusten och Rhenmynningarna.
De saliska f. gåvo upphov till folkvandringens
starkaste statsbildning. Deras vandring bestod,
liksom ripuariernas, i en förskjutning in på
romerskt område. De besegrades 358 av Julianus
men lämnades av honom i besittning av
Bata-viska ön och området mellan Maas och Schelde.
De utbredde sig sedermera över större delen av
det övriga nuv. Belgien. Vid mitten av
400-talet nämnas bland de saliska f. flera hövdingar,
NF VIII — 1
vilka ledde stammens expansion söderut,
främst bland dem M e r o v e c h, som gav namn
åt den frankiska kungaätten
merovinger-n a, samt Merovechs sonson K 1 o d v i g, det
egentliga frankiska rikets grundläggare. 486
besegrade Klodvig den romerske ståthållaren
Syagrius, som regerade självständigt mellan
Somme och Loire. Klodvig besegrade 496
ale-mannerna vid mellersta Rhen. Som målsman för
den ”rätta” tron mot arianerna fråntog Klodvig
sedermera (507) västgöterna Gallien s. om Loire.
Efter segern över västgöterna var utom Burgund
i stort sett hela Gallien frankiskt; Burgund
införlivades med frankiska riket under Klodvigs
efterträdare (534). I Gallien uppstod en
sammansmältning mellan de olika folkelementen,
varvid de saliska f. romaniserades. De österut
boende f. bevarade däremot helt sin germanska
nationalitet. Småningom uppstod inom riket en
viss nationell motsats mellan de västra,
romani-serade delarna och den östra, germanska delen,
Austrasien. Sedan den merovingiska konungaätten
vansläktats, utgick från Austrasien rikets
återupprättelse genom den ätt, som senare kallades
karolinge r. När det karolingiska riket efter
843 föll sönder, kallades delrikena ö s t f r a
n-ken och Västfranken. Det förra namnet
undanträngdes dock snart av namnet Tyskland,
och namnet ”Frankernas rike” (Frankrike) tillföll
uteslutande det västra delriket, som ung.
motsvarade det gamla Gallien. — 2) Namn i
österlandet på européer; det uppkom under korstågen
till följd av den stora roll korsfararna från
Frankrike spelade i dem.
Frankéring, postv., postavgifts redovisande
genom att förse försändelsen eller, i fråga om
paket, adresskortet med frimärke eller
franko-stämpel. I allm. sker f. med frimärken men kan
även verkställas medelst frankostämpling.
Frimärke bör sättas i övre högra hörnet av
försändelses framsida. Om assurerade och
rekommenderade försändelser, som innehålla penningar,
gäller, att frimärke ej får skjuta utanför eller
omsluta försändelsens kant samt att, cm flera
frimärken användas, dessa skola sättas på ett
avstånd från varandra, som motsvarar minst ett
frimärkes halva bredd. För tjänsteförsändelser
gälla särskilda bestämmelser. Ehuru dylika
försändelser ej frimärkas, betraktas de som fullt
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
