Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Frankrike - Finanser - Kyrkliga förhållanden - Undervisningsväsen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
27
Frankrike
28
valtningen dominerar den statliga beskattningen
starkt på bekostnad av den kommunala. Den
direkta statsbeskattningen består av ett
system av s. k. cedulärskatter på olika
inkomstarter, en formellt fristående skatt på
kapitalinkomst, en allmän kompletterande inkomstskatt
samt vissa speciella skatter. Utmärkande för det
franska skattesystemet äro höga stämpelskatter
på omsättning av förmögenhet och andra
förmö-genhetstransaktioner samt att finansmonopol,
acciser och andra konsumtionsskatter spela en
relativt stor roll. —
Kommunalbeskattningen utgår dels som tillägg å gamla
statsskatter, dels även som särskilda skatter, t. ex.
avgifter för rätt att driva olika slag av
verksamhet. Dessutom erhålla kommunerna, liksom
departementen, en andel av vissa statsskatter.
F. har efter 2 :a världskriget haft att brottas
med svåra finansiella problem. Bl. a. till följd
av skattesystemets ålderdomliga konstruktion har
det mött svårigheter att anpassa inkomsterna
efter de växande utgifterna. Dessa ha därför till
stor del måst finansieras medelst upplåning i
centralbanken, vilket bidragit till inflationen. För
1951 beräknades budgetunderskottet till 640
milliarder frcs. Statsskulden uppgick 1950 till 4,104
milliarder frcs.
Kyrkliga förhållanden. 1801 slöt Bonaparte ett
fördrag med Pius VII, varvid den katolska
kyrkan efter revolutionstidens religionslösa
period blev officiellt erkänd i F. (jämte
reformerta och luteraner). Detta konkordat gällde,
ända tills lagen av ®/i2 1905 ang. skilsmässa
mellan stat och kyrka trädde i kraft. Genom denna
lag upphävde republiken konkordatet och
medgav samvetsfrihet och fri kultutövning åt medl.
av olika religioner men erkände däremot ingen
statsreligion, varvid alla statliga och kommunala
anslag till religiösa ändamål indrogos. Enl.
lagens föreskrift bildade protestanter och judar
genast s. k. kultföreningar, vilka skulle var
för sig sörja för sitt prästerskap och till dem
överlåta kyrkobyggnader. Men 1906 förkastade Pius X
skilsmässolagen och förbjöd i encyklikan
”Gravis-simo officii munere” 10/s s. å. katolikerna att bilda
några kultföreningar. Konflikten löstes så, att
staten 1907 hänvisade till en tidigare
föreningslag av 1901, som gjorde religiösa
sammanslutningar beroende av statens godkännande, och
till-lät, att kyrkobyggnader fingo användas utan att
kultföreningar bildades, varvid katolska kyrkan
faktiskt erhöll en betydande rörelsefrihet, även
om den principiella motsättningen till staten
kvarstod. 1923 återupprättades de 1904 brutna
diplomatiska förbindelserna mellan F. och Vatikanen
i syfte att få de kyrkliga förhållandena i
Elsass-Lothringen reglerade, där man alltjämt efterlevde
konkordatet. Den katolska kyrkan upprättade då
i försonlig anda i F. diecesanföreningar, och 1929
gav parlamentet vissa missionskongregationer rätt
att ha utbildningsanstalter i F.
Den religiösa katolska kretsenheten är
församlingen {paroisse}, ledd av en kyrkoherde {curé),
som även kan ha en präst {vicaire) till hjälp.
Curédoyen (prost) kallas kyrkoherden i
kanto
nens (som består av 10—12 församlingar)
förnämsta ort. Stiftet (diocèse) ledes av en biskop,
ärkebiskopsdömet av en ärkebiskop. Det finns i
F. 17 ärkebiskopar och 68 biskopar utom
biskoparna av Metz och Strasbourg, vilka lyda direkt
under påvestolen. Prästutbildningen sker dels i
privata prästseminarier, dels vid de av
katolikerna underhållna undervisningsanstalterna (univ.)
i Paris, Lille, Ångers, Toulouse och Lyon samt
fakulteten för katolsk teologi vid det statliga
univ. i Strasbourg.
Genom de s. k. organiska artiklarna 1802 blevo
de evangeliska kyrkorna i F.
territoriella och av staten understödda men även strängt
kontrollerade kyrkor. Efter skilsmässan med
staten 1905 delades den förra reformerta
statskyrkan i två: den ortodoxa Union nationale des
églises réformées évangéliques och den liberala
Union des églises réformées (konstituerad 1907).
De luterska församlingarna ha bildat bl. a.
sammanslutningen Église évangélique luthérienne de
France. Den redan 1849 med independentisk
författning bildade Union des églises évangéliques
libres har numera ringa omfattning. Fédération
protestante de France (grundad 1905) omsluter
också till en viss enhetlighet alla protestantiska
konfessioner i F. Dessa kyrkosamfund ledas av
pastorer {pasteurs) och kyrkoråd (conseils
pres-bytéraux), vilka välja synoderna (les synodes
ré-gionaux et nationaux). Prästutbildningen sker
vid de teol. fakulteterna i Montpellier (kalvinsk),
i Paris och Strasbourg (kalvinsk-luterska). —
Till antalet utgöra protestanterna c :a 1 mill. De
reformerta kyrkorna räkna omkr. 645
församlingar, de luterska omkr. 260.
Undervisningsväsen. Skolundervisningen är i
princip statlig, men enskilda skolor äro tillåtna
och finnas på alla stadier. Den statliga
undervisningen är konfessionslös, den enskilda åter är
ofta knuten till visst religiöst trossamfund och
meddelas då av prästerliga lärare. Man skiljer
mellan den primära (folkskol-)
undervisningen, den sekundära (läroverks-)
undervisningen och den högre el.
universitets-undervisningen.
Hela undervisningssystemet utgör en enhet.
Som högsta instans fungerar
undervisningsministeriet {Minist ère de 1’instruction publique et
des beaux-arts). F. är indelat i 16
undervis-ningsdistrikt el. académies, styrda av en rektor
{recteur) som högste chef och med universitet
som naturligt centrum. Landets univ. (i Paris,
Aix, Besangon, Bordeaux, Caen,
Clermont-Fer-rand, Dijon, Grenoble, Lille, Lyon, Montpellier,
Nancy, Poitiers, Rennes, Strasbourg, Toulouse)
äro alltså genom denna organisation inordnade
i det allmänna undervisningsväsendet, och
akademiernas rektorer ha överinseende icke blott över
univ. utan också över de till akademien hörande
sekundära och primära skolorna. En särskild
akademi med fullständigt univ. finns också i
Alger. Rektorerna representeras inom varje
departement av en inspecteur d’académie, som
under sig har flera inspecteurs primaires
(folkskolinspektörer).
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
