Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Frankrike - Författning
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
37
Frankrike
38
que). På gr. av sina konsultativa uppgifter
kallas den i dagligt tal chambre de reflexion.
Tillsammans utgöra båda kamrarna parlamentet (le
parlement). Valen till nationalförsamlingen, som
avse 5 år i sänder, ha, för så vitt angår det
europeiska F. och departementen Guadeloupe,
Martini-que och Réunion, karaktär av listval. I regel äro
departementen valkretsar. Valen äro proportionella
med vissa undantag. Det europeiska F:s
medlemsantal har fixerats till 544 och de nyssnämnda
departementens till 9. För Algeriet och de
transma-rina territorierna gälla särskilda regler. Deras
medlemsantal är resp. 30 och 34. Valen till
republikens råd förrättas av de kommunala och
de-partementala församlingarna (les collectivités
com-munales et départementales) och dessutom (till
på sin höjd Ve) av nationalförsamlingen genom
proportionella val. Vallagen fixerar rådets antal
till 315 och fördelar mandaten på så sätt, att
nationalförsamlingen får 50 medl., det europeiska
F :s territoriella församlingar 200 och motsv.
församlingar i Algeriet och de ultramarina
departementen och territorierna resp. 14 och 51
medl. För valbarhet kräves en ålder av 35 år.
Nationalförsamlingen sammanträder självmant
till årlig session första tisdagen i jan. och får
ej avbryta sina förhandlingar för längre tid än
4 mån. Republikens råd håller sina sessioner
samtidigt med nationalförsamlingen. Alla
parlaments-medl. åtnjuta arvoden. Krig kan ej förklaras
utan samtycke av nationalförsamlingen och efter
hörande av republikens råd. Lag över huvud kan
stiftas blott av nationalförsamlingen.
Laginitiativ tillkommer däremot såväl regeringen,
närmare bestämt konseljpresidenten, som led. av
parlamentet. Lagförslag, avgivna av led. av
republikens råd, överlämnas dock utan debatt till
nationalförsamlingens byrå och få ej avse
minskning av inkomster el. skapandet av utgifter.
Nationalförsamlingen låter lagförslagen utredas i
utskott (commissions). För nationalförsamlingen
ensam framlägger regeringen sitt budgetförslag,
som ej får innehålla annat än strikt finansiella
anordningar. Deputerade ha utgiftsinitiativ.
Republikens råd granskar lagförslagen, sedan de
genomgått en första läsning i
nationalförsamlingen. Om betänkandena äro i
överensstämmelse med församlingens votum el. ej avges i rätt
tid, promulgeras lagen, sådan församlingen
beslutat den. Varom icke underkastar församlingen
förslaget en andra läsning. För underkännande
av ändringar, som gjorts av rådet, kräves
offentlig omröstning och absolut majoritet av
församlingens samtliga medl. Som konsultativt
organ i ekonomiska ärenden fungerar också ett
ekonomiskt råd, omfattande 154 representanter
för skilda handels- och yrkeskamrar, utsedda för
3 år i sänder. Alla regeringens lagförslag
underställas Conseil d’état (se sp. 42) för yttrande.
Republikens president väljes av
parlamentet för 7 år och kan omväljas en gång.
Medl. av familjer, som regerat i F., kunna icke
väljas. Valet äger rum minst 13, högst 15
dagar före utgången av en presidents ämbetstid.
I händelse av dödsfall, avsägelse el. dyl.
funge
rar nationalförsamlingens president t. v. som
republikens president. Denne utnämner i
ministerkonselj (conseil des ministres), vari han alltid
presiderar, en rad uppräknade högre ämbetsmän,
ss. bisittare i Conseil d’état, direktörer inom
centralförvaltningen, prefekter samt ambassadörer
och envoyéer. Han utövar också
benådningsrät-ten fast ej i ministerkonseljen utan i le conseil
supérieur de la magistrature, bestående av, utom
republikens president, som är ordf., och
justitieministern, även kallad sigillbevararen (garde des
sceaux), som är v. ordf., 6 medl., som för 6
år utsetts av nationalförsamlingen, och 6
representanter för ämbetsmannaelement. Det är
också republikens president, som promulgerar
lagarna. Detta skall ske inom 10 dagar, efter det
lagen överlämnats till honom. Inom loppet av
denna tid kan han dock genom ett motiverat
budskap begära, att båda kamrarna skola ta
lagförslaget under nytt övervägande, vilket ej får
vägras. Varje från republikens president
emanerande aktstycke skall kontrasigneras av
konseljpresidenten och en minister. Själv är
presidenten som sådan ansvarig blott i händelse av
högförräderi och kan då åtalas av
nationalförsamlingen inför en domstol, Haute cour de justice,
vars medl. utses av nationalförsamlingen till ett
antal av 33. Också åklagaren utses av
nationalförsamlingen.
Vid början av varje legislatur har republikens
president att utse (désigner)
konseljpresidenten (le président du conseil). Sina
medhjälpare (les ministres) väljer denne dock själv.
Han har att underställa nationalförsamlingen det
program, som han och hans kabinett åsyftar att
förverkliga, i och för erhållandet av
församlingens förtroendeförklaring, avgiven genom hemlig
omröstning och med absolut majoritet. Först
sedan detta erhållits, kan republikens president
genom ett dekret utnämna (nommer) konseljens
såväl president som övriga medl.
Konseljpresidenten svarar för lagarnas tillämpning och
utnämner de ämbetsmän, om vilkas utnämning ej
annat stadgats. Han har också ledningen av det
nationella försvaret. Ministrarna äro samfällt
ansvariga inför nationalförsamlingen för
kabinettets allmänna politik och var och en för sina
egna handlingar. Kabinetts fråga (question de
confiance) kan ej ställas förrän efter samråd
i konseljen och endast av dess president;
votering med anledning därav kan ej äga rum förrän
en dag efter det den ställts och skall då vara
öppen. Vill nationalförsamlingen självmant
genom votering av en s. k. motion de censure
framtvinga kabinettets avgång, gälla motsv.
bestämmelser. Upplösning av nationalförsamlingen
genom ett dekret av republikens president kan under
vissa förutsättningar ske och beslutas i
ministerkonseljen efter hörande av församlingens
president. Ministrarna ha tillträde till såväl
kamrarnas som utskottens förhandlingar. Alla ministrar
äro straff rättsligt ansvariga inför Haute cour de
justice efter åtal av nationalförsamlingen.
Beslut härom fattas med absolut majoritet och
hemlig omröstning.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
