Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Frankrike - Historia
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
69
F rankrike
70
Tyskland lovade att icke ställa krav på flottan,
men denna avrustades. Enl.
vapenstillestånds-fördraget med Italien, som undertecknades 24/e,
besatte italienska trupper vissa obetydliga franska
gränsområden. — Storbritannien övertog
kontrollen över avsevärda franska sjöstridskrafter,
bl. a. i Alexandria, och försatte genom ett
angrepp mot örlogsbasen Mers-el-Kébir i Algeriet
3A flertalet där liggande franska örlogsfartyg
ur stridbart skick för att förhindra, att de
användes mot de allierade. Denna aktion
föranledde Pétain att avbryta de diplomatiska
förbindelserna med London.
XX. Vichyregimen. Vichy blev
franska regeringens säte, och där överläto
kamrarna, inkallade till nationalförsamling, 10/7 enl.
ett av Laval utarbetat förslag hela statsmakten
åt Philippe Pétain. Denne avskrev det
parlamentariska statskicket, och “A
promulge-rades en autoritär författning. Hela begreppet
republiken försvann. I dess ställe kom
Franska staten (L’État fran(ais). Pétain
utnämnde sig själv till statschef. Han tillsatte
ministrarna, som voro ansvariga endast inför
honom, och innehade hela den lagstiftande
makten. Laval blev hans ställföreträdare och v.
konseljpresident i en ombildad regering. En
specialdomstol tillsattes i Riom med uppgift att
döma de krigsansvariga. I detta samband
arresterades Blum, Daladier, Gamelin, Reynaud
m. fl. Riomprocessen inleddes i febr. 1942
men inställdes i april s. å. — Tanken på en
samförståndsfred med Tyskland vann terräng
i Vichy, men ett möte i Montoire i okt. 1940
mellan Pétain och Hitler blev trots vissa
sam-arbetsavtal en besvikelse för tyskarna. I dec.
s. å. avskedades Laval, som beskylldes för att
ha försökt locka Pétain att flytta regeringen
till det av tyskarna helt behärskade Paris. Som
utrikesminister efter Laval spelade Flandin en
kortvarig politisk roll i Vichy. I början av
febr. 1941 blev amiral F. Darlan som
statschefens nyutnämnde ställföreträdare, v.
konseljpresident och utrikesminister den starke mannen
vid Pétains sida. Darlan intog en skarpt
anti-brittisk hållning, gjorde nya eftergifter gentemot
Tyskland men förde dock en täml. avvaktande
politik. I den av tyskarna besatta zonen, där
Laval var livligt verksam, samlades de element,
som önskade total samverkan med axelmakterna
och anslutning till den tyska nyordningen. En
av de mest framträdande ledarna för dessa
ko 11 a b o r a tö r e r var M. Déat.
Vichyre-geringen lyckades t. v. bevara makten över
större delen av koloniväldet. Dock fick
Japan redan 1940 ett starkt inflytande över
Franska Indokina, som följ, år de facto blev
ett japanskt protektorat. Franska
Ekvatorial-afrika, Kamerun och Tchad anslötos i aug. 1940
till general Ch. de Gaulle, som vid kapitulationen
hade begivit sig till London och därifrån
uppmanat fransmännen till fortsatt kamp. I sept.
s. å. gjorde de Gaulles första fria franska
styrkor, understödda av en brittisk
flotteskader, ett misslyckat försök att ta Franska
Västafrika genom en landstigning i Dakar.
Däremot lyckades de Gaulle i juli 1941 att i
samverkan med britterna bli herre över Syrien
efter ett kortvarigt men häftigt fälttåg mot
där-varande Vichy-trogna trupper. — I april 1942
förmådde tyskarna Pétain att ta Laval till nåder
och utnämna honom till konseljpresident, utrikes-,
inrikes- och informationsminister. Darlan blev
chef för Vichy-regeringens väpnade styrkor.
Tysklands grepp om Vichy-regeringen hårdnade.
Skärpta judeförföljelser, ökad ekonomisk
utsugning och tvångsrekrytering av arbetskraft
kännetecknade det nya läget. Efter de allierades
landstigning i Nordafrika i nov. s. å. besatte
Tyskland hela F. och avväpnade stilleståndsarmén.
Pétain protesterade mot kränkningen men
ställdes, ehuru fortfarande statschef, i skuggan av
Laval, som 17Ai övertog hela den verkst. makten
under tysk kontroll. Då tyska trupper 27Ai ryckte
in i Toulon, sänkte chefen för flottan där sina
fartyg i hamnen. Upplösningen av
stilleståndsarmén och en följande inkallelse av 3
årsklasser till tvångsarbete ’ledde till att unga fransmän
i stort antal flydde upp i bergen, framför allt r
Haute-Savoie. Där uppstod le maquis, grupper
av särsk. aktiva motståndsmän.
XXL de Gaulles
motståndsrörel-s e. General de Gaulle erkändes 28/e 1940 av
brittiska regeringen som ledare för alla
fransmän, som fortsatte striden. Vid slutet av 1940
förfogade de Gaulle över 35,000 man trupper,,
20 örlogsfartyg och c:a 1,000 flygare. Snart
deltogo hans fria franska styrkor i striderna,
mot italienarna i Afrika. I sept. 1941 bildades
Det fria Frankrikes
nationalut-skott. — Inom F. uppstodo redan hösten
1940 små motståndsgrupper. De växte
småningom, spände ett nät över hela landet och
sam-manslötos 1943 under Nationella
motstånds r å de t, som blev hemmafrontens
centrala ledning. Motståndsrörelsen trädde 1942:
i nära förbindelse med de Gaulle. I juli s. å.
omdöptes Det fria F. officiellt till Det
kämpande Frankrike (La France
combattan-te), och nationalutskottet utvidgades med
representanter för hemmafronten. Främst av
politiska skäl hölls de Gaulle helt utanför de
allierades invasion i det under Vichy-regeringen
lydande Nordafrika i nov. s. å. Darlan, som
plötsligt dök upp i Alger, gav order om att
inställa motståndet mot de allierade, utnämnde
sig själv till överkommissare och tog med de
allierades överbefälhavare Eisenhowers tillåtelse
makten. General H. Giraud, som hade flytt ur
tysk fångenskap, blev fransk överbefälhavare
under Darlan. Efter få dagars strid upphörde
motståndet även i Marocko, och något senare
kapitulerade Franska Västafrika.
Generalresi-denten i Tunisien, amiral J. Esteva, vägrade
däremot att ansluta sig och utlämnade flottbasen
Bizerte till tyskarna. I Alger tillsattes ett
im-perieråd. Darlan vägrade att ha något med de
Gaulle att göra och vidmakthöll en
antidemokratisk regim. På julaftonen s. å. dödades ham
av en attentator och efterträddes av Giraud, somj
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
