Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Frankrike - Litt. - Frans (kant) - Frans I (konung av bägge Sicilierna) - Frans II (koung av bägge Sicilierna) - Frans I (konung av Frankrike) - Frans II (konung av Frankrike) - Frans II (hertig av Bretagne) - Frans (hertig av Alençon) - Frans IV (hertig av Modena) - Frans V (hertig av Modena) - Frans Albrekt (hertig av Sachsen-Lauenburg) - Frans de Assissi (titulärkonung av Spanien) - Frans I Stefan (kejsare av Tyskland)
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
75
Frans
76
ria: H. Taine, ”Les origines de la France
contemporaine” (6 bd, 1875—93); E. Lavisse
m. fl., ”Histoire de France depuis les origines
jusqu’å la révolution” (9 bd, 1902—11), ”Histoire
de France contemporaine” 10 bd, 1920—22); G.
Hanotaux m. fl., ”Histoire de la nation franqaise”
(15 bd, 1920—29); J. Bainville, ”Histoire de
France” (1924; sv. övers. 1949).
Frans, kant på vävnad, avsedd som prydnad
och bildad av varpens el. inslagets trådändar. F.
kan också utgöras av ett påsytt fransband.
Frans, furstar.
Bägge Sicilierna. 1) Frans (it. Francesco)
I, konung (1777—1830), son till Ferdinand I
och Karolina av Österrike, vann som styresman
över Sicilien 1812—20 en viss popularitet genom
liberala sympatier men slöt sig efter sin
tron-bestigning 1825 till det reaktionära Österrike och
regerade despotiskt.
2) Frans II, konung (1836—94), son till
Ferdinand II, som han 1859 efterträdde. Han
lät den gamla hovkamarillan fortsätta sitt
skräckregemente, tills revolutionen utbröt april
1860. I tre månader försvarade sig F. i
fästningen Gaeta, eggad av sin gemål, den modiga
Sofia av Bayern (1841—1925), men måste 13
febr. 1861 kapitulera.
Frankrike. 1) Frans (fr. Frangois) I,
konung (1494—1547), son till Karl av Orléans
och Louise av Savojen, äktade 1514 Claude av
Frankrike och blev 1515 konung. F. upptog sin
svärfader Ludvig XH:s anspråk på Milano,
som han erövrade efter segern vid Marignano
1515. Med påven avslöt han 1516 ett konkordat,
som bl. a. gav franske konungen rätt till
biskops-utnämningar. Då Karl V 1519 blev tysk
kejsare, var F. hans medtävlare. F:s italienska
politik ledde till fyra krig med Karl. Under
det första, 1521—26, gick F:s fältherre Karl
av Bourbon över till Karl V, och F. själv
tillfångatogs i slaget vid Pavia 1525. I fördraget
i Madrid 1526 avträdde han Bourgogne och
uppgav sina italienska anspråk. Väl fri, vägrade F.
uppfylla fredsvillkoren. Efter ett nytt krig,
1527—29, fick F. dock behålla Bourgogne. 1530
äktade han Karl V:s syster Eleonore. F., som
obekymrat svängde mellan katolsk
traditions-politik och fransk intressepolitik, bekämpade
likväl i förbund med turkarna åter Karl 1536—
38 och 1542—44. Han misslyckades i sina
försök att bryta huset Habsburgs övermakt. F.
var en lysande och ytlig renässansfurste, älskade
nöjen och lyx, var ombytlig och avskydde
regelbundet arbete. Han gynnade dock vetenskap och
konst. (Se färgpl. vid Jean Clouet). — Biogr.
av A. de Lévis Mirepoix (1931).
2) Frans II, konung (1544—60), äldste son
till Henrik II, äktade 1558 Maria Stuart och
blev konung 1559. F. var klen, trumpen och
envis; han lämnade makten till Marias
morbröder, Guiserna, mot vilka
hugenottsamman-svärj ningen i Amboise 1560 var riktad.
3) Frans II, hertig av Bretagne (1435—
88). Han ingick 1465 i den feodala Ligue du
bien public mot Ludvig XI, som tvangs att
er
känna F:s höghetsrättigheter. Hans hov blev
tillhåll för missnöjda franska stormän. Nya
strider följde, och F. led nederlag vid S:t-Aubin
1488.
4) Frans, hertig äv Alenqon, sedan av
An-jou (1554—84), femte son till Henrik II av
Frankrike. Av äregirighet ställde sig F. 1574
på hugenotternas sida mot sin bror Henrik III;
genom freden 1576 blev F. hertig av Anjou.
Han bekämpade sedan hugenotterna, stred på
nederländarnas sida mot Spanien och
proklamerades som hertig av Brabant och greve av
Flandern 1582 samt var en av drottning Elisabets
av England många friare.
Modena. 1) Frans (it. Francesco) IV, hertig
(1779—1846), ärkehertig av Österrike. Han kom
vid Napoleons fall 1814 i besittning av Modena
och ärvde efter sin moder 1829 även hertigdömet
Massa Carrara och stora rikedomar. Hans
reaktionära despotism orsakade revolution febr. 1831,
men F. återinsattes efter en månad av
österrikiska trupper.
2) Frans V, den föreg:s son, hertig (1819
—75). Han blev hertig 1846, regerade ännu
hårdare och godtyckligare än fadern, fördrevs
mars 1848 men återvann tronen genom
österrikisk hjälp aug. s. å. Han förjagades på nytt
1859.
Sachsen-Lauenburg. 1) Frans Albrekt,
hertig (1598—1642). Han deltog under Fredrik
V av Pfalz i kriget i Böhmen 1618—20 och
därefter, under ligans fältherre, Tilly, i striden
emot Kristian av Braunschweig. 1625 var F.
kavalleriöverste i Wallensteins armé. 1632,
endast en kort tid före slaget vid Lützen,
övergick han i Gustav Adolfs tjänst. Han befann
sig i Gustav Adolfs närhet, då denne stupade.
Denna omständighet gav anledning till det
grundlösa ryktet, att han mördat konungen. Icke
långt efter konungens död övergav F. Sveriges
tjänst. Redan i jan. 1633 underhandlade han
som sachsisk fältmarskalk om fred med kejsaren.
I febr. 1634 anlitades han av Wallenstein som
sändebud till hertig Bernhard av Weimar.
Under tiden blev Wallenstein mördad, och vid
återkomsten från sin beskickning blev F. fängslad
och förd till Neustadt, där han kvarhölls till
aug. 1635. Efter Arnims död (1641) övertog
han som generalfältmarskalk befälet över
kejserliga armén i Lausitz och lyckades för kort
tid befria Schlesien från svenskarna men blev
vid Torstensons anryckande slagen vid
Schweid-nitz (1642). Svårt sårad, föll han i svenskarnas
händer och dog kort därefter.
Spanien. Frans (sp. Francisco) de A s s i s i,
titulärkonung (1829—1902), son till infanten
Frans de Paula. F., som var både fysiskt och
psykiskt degenererad, fick 1846 konungatitel
genom giftermål med sin kusin drottning
Isabella II, som dock redan från början försköt
honom. Efter deras skilsmässa (1870) bosatte
sig F. i Frankrike.
Tyska riket. 1) Frans (ty. Franz) I
Stefan, kejsare (1708—65). Han efterträdde 1729
sin fader, Leopold Josef, som regerande hertig
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
