Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Frans I Stefan (kejsare av Tyskland) - Frans II Josef (tysk-romersk kejsare) - Frans I (kejsare av Österrike) - Frans Josef I (kejsare av Österrike) - Frans (ärkehertig av Österrike) - Frans Ferdinand (österrikisk-ungersk furste)
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
77
Frans
78
av Lothringen men måste genom freden i Wien
1735 utbyta detta land mot Toscana. Han gifte
sig 1736 med kejsar Karl VI :s dotter Maria
Teresia och blev vid hennes trontillträde 1740
medregent över de österrikiska arvländerna.
1745 valdes han till kejsare. F. saknade politisk
begåvning. Statssakerna överlämnade han
därför helt åt sin kraftfulla gemål.
2) Frans II Josef, tysk-romersk kejsare,
som kejsare av Österrike F. I (1768—1835). Han
efterträdde 1792 sin fader, Leopold II, som
re-gent över de
österrikiska arvländerna
och valdes s. å. till
tysk-romersk kejsare.
F. fick genomleva
franska revolutionens
och napoleonska
krigens stormar. Han
var med i alla
koalitionerna mot
Frankrike, tvangs till stora
landavträdelser i
frederna och nedlade
1806 på grund av
Tyska rikets upplösning
sin kejsarkrona. Redan
1804 hade han emellertid antagit titeln kejsare av
Österrike, och genom Wienkongressen 1814—15
erhöll Österrike full kompensation för
landförlusterna. F:s inre styrelse var despotisk och
strängt konservativ. Alla liberala rörelser
undertrycktes genom ett välorganiserat spionerisystem
och en sträng censur. Icke desto mindre var F.
en populär man. F. var fyra gånger förmäld;
med sin andra gemål, Maria Teresia av Bägge
Sicilierna (d. 1808), hade han 13 barn, bl. a.
Marie-Louise, Napoleon I:s gemål, kejsar
Ferdinand I samt Leopoldina, kejsar Peter I:s av
Brasilien gemål. — Litt.: C. Wolfsgruber,
”Frans L, Kaiser von österreich” (2 bd, 1899);
V. Bibi, ”Kaiser Franz, der letzte
römisch-deutsche Kaiser” (1938).
Österrike. 1) Frans (ty. Franz) I, kejsare,
se ovan Tyska riket 2).
2) Frans Josef {Franz Joseph) I, den
föreg:s sonson, kejsare av Österrike, konung
av Ungern (1830—1916), son till ärkehertig
Frans Karl. Då efter undertryckandet av
oktoberupproret i Wien 1848 de ledande
personerna vid hovet
förmått hans farbror
kejsar Ferdinand att
abdikera, tillträdde F. 2
dec. 1848 regeringen.
Sedan revolutionen
kuvats, inledde F. en
absolutistisk regim och
upphävde bl. a. den
oktrojerade
författningen 1851. Genom
fördraget i
Villafran-ca 1859 måste han
avträda Lombardiet.
Sedan kriget i
Ita
lien blottat rikets svaghet, ändrade F.
system och lät införa representativa
författningar såväl för de särskilda kronländerna
som för monarkien i dess helhet. Ungerns krav
på en självständig ställning inom monarkien
avvisades dock ännu. 1864 deltog Österrike med
Preussen i kriget mot Danmark; tvisten om de
i kriget erövrade landsdelarnas öde ledde i sin
ordning till 1866 års krig, Österrikes
utdrivande ur Tyskland och förlusten av Venetien
till det nya konungariket Italien. Dessa olyckor
förmådde F. att försona sig med ungrarna. Beust
blev ledande österrikisk minister, och F. gav
på hans råd 1867 efter för ungrarnas fordringar
samt lät (8 juni s. å.) i Budapest kröna sig till
Ungerns konung. Det i skarpa
nationalitetskon-flikter söndrade riket sammanhölls väsentligen
genom F:s med åren växande personliga
auktoritet. Såväl vid närmandet 1872 mellan
Tyskland, Österrike och Ryssland som vid tillkomsten
av trippelalliansen mellan Tyskland, Österrike
och Italien 1882 spelade F. personligen en
betydande roll. — F. förmäldes 1854 med sin
kusin prinsessan Elisabet av Bayern. Tunga
familjesorger drabbade F. på ålderdomen (sonen
Rudolf ljöt döden under mystiska omständigheter
i Mayerling 30 jan. 1889, kejsarinnan Elisabet
mördades 10 sept. 1898 i Genève av en anarkist,
brorsonen och tronföljaren Frans Ferdinand
mördades jämte sin gemål i Sarajevo 28 juni 1914).
— F. bibehöll till slutet sin gammaldags
patriar-kaliska uppfattning av monarkens höga ställning.
För demokratisk åskådning och
nationalitets-strävanden hade han ej sinne. Hans
intellektuella begåvning var medelmåttig men hans minne
och flit beundransvärda. Spartansk enkelhet
utmärkte hans dagliga liv. — Litt.: A. v.
Mar-gutti, ”Kaiser F. J.” (2:a uppl. 1924); O. Ernst,
”F. J. in seinen Briefen” (s. å.); J. Redlich,
”Kaiser F. J. von österreich” (1928); ”Briefe
Kaiser F. J :s I, an seine Mutter, 1838—72”
(1930); E. Heller, ”Kaiser F. J. I.” (1934).
3) Frans, ärkehertig, se ovan Modena 1).
4) Frans Ferdinand, österrikisk-ungersk
furste, ärkehertig av Österrike-Este (1863—
1914), son till kejsar Frans Josefs yngre broder
ärkehertig Karl Ludvig. Efter sin faders död
1896 var han närmaste tronarvinge till
österrikisk-ungerska monarkien. F. ingick 1900
mor-ganatiskt äktenskap med grevinnan Sofia von
Chotek (1868—1914),
som då upphöjdes till
furstinna och 1909
till hertiginna av
Ho-henberg. Vid
giftermålet måste han
avstå från all
tron-följ dsrätt för barnen
i detta äktenskap. F.
blev 1899 österrikisk
general av
kavalleriet, 1902 amiral i
österrikisk-ungerska
flottan och 1906
generalinspektör över
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
