Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Frans Ferdinand (österrikisk-ungersk furste) - Frans Albrekt (hertig) - Fransén, Henning - Frans Ferdinand (ärkehertig) - Frans från Sales - Frans Josef I (kejsare) - Frans Josefs fjord - Frans Josefs land - Franska akademien - Franska centralmassivet - Franska Ekvatorialafrika
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Frans Albrekt—Franska Ekvatorialafrika
79
dubbelmonarkiens samtliga stridskrafter. Han
genomdrev 1906 den gamle
generalstabsche-fen Becks ersättande med Conrad von
Höt-zendorf och sökte energiskt främja arméns
modernisering. Sträv och viljestark samt skarpt
utpräglad i sina antipatier, var F. föga
omtyckt utanför sin närmaste omgivning.
Särskilt hade han stark aversion mot det
överhandtagande ungerska inflytandet inom
dubbelmonarkien. Han var fast övertygad om att rikets
sammanhållning kunde tryggas endast genom en
nyorganisation med hänsyn till de olika
nationaliteternas krav att göra sig gällande. F.
mördades jämte sin gemål vid ett besök i Sarajevo
28 juni 1914 av en bosnisk student, G. Princip.
Dennes och hans medsammansvurnas
förbindelser med storserbiska nationalistkretsar i Belgrad
vållade den österrikisk-ungerska konflikt med
Serbien, ur vilken i sin tur 1 :a världskriget
framgick. — Litt.: T. v. Sosnosky,
”Erzher-zog F. F.” (1929); L. v. Chlumecky, ”Erzherzog
F. F :s Wirken und Wollen” (s. å.); V.
Eisen-menger, ”Erzherzog F. F.” (s. å.).
Frans Albrekt, hertig, se Frans,
Sachsen-Lauenburg 1).
Fransen, Henning Daniel, ingenjör,
ämbetsman (f. 1890 11/i2), utexaminerad 1912 från
Tekniska högsk:s avd. för elektroteknik,
anställdes vid Statens vattenfallsverk 1913 och blev
chef för Älvkarleby kraftverk 1940. F.
utnämndes 1944 till regeringsråd. Han är ordf, i
flyg-forskningskommittén och i styrelsen för
Flygtekniska försöksanstalten.
Frans Ferdinand, ärkehertig, se Frans,
Österrike 4).
Frans från Sales [sal] (fr. F rang ois de
Sales), katolsk kyrkolärare (1567—1622). Han
var född i Savojen, och efter studier i Paris
och Padova blev han 1599 koadjutor till den
nominelle biskopen av Genève, som han
efterträdde 1602. F. nitälskade för en förbättrad
predikan och höjande av prästerskapets bildning.
I förening med sitt biktbarn baronessan
Fran-qoise de Chantal grundade han 1610
visitantin-nornas orden. F. företrädde en känslosam
kvie-tistisk mystik. ”Introduction å la vie dévote”
(1609), blev en flitigt läst andaktsbok, och
”Traité de 1’amour de Dieu” ger en samlad, av
djup själsanalys präglad framställning av hans
mystiska teologi. F. kanoniserades 1665. Hans
”Oeuvres” ha utgivits 1892 ff. —- Litt.: Monogr.
av F. Vincent (1923), E. K. Sanders (1928) och
K. Sparre (1941).
Frans Josef I, kejsare, se Frans, Österrike 2).
Frans Josefs fjord, se Kejser Franz Josephs
fjord.
Frans Josefs land, sedan 1930 off.
Fridt-jof Nansens land, ögrupp i Ishavet ö.
om n. Spetsbergen, mellan 79045’ och 8i°5o’
n. br. samt 42°io’ och Ö5°5’ ö. Igd. F. består
av 20—25 större öar och ett stort antal mindre
samt anses omfatta c:a 20,000 km2. De största
äro Alexandraön, Prins Georgs land, Wilczeks
land och Graham Bells land. F. är resterna av
ett större platåland, som sönderbrütits och sänkts
80
längs ett flertal spricklinjer, varigenom de lägre
områdena kommit under havets nivå. De
kvarstående platåresterna äro täckta av firn- och
glaciärkalotter, från vilka dalglaciärer nå ned
till havet. Högsta uppmätta punkten torde ligga
på Wilczeks land (734 m). Ärsmedeltemp. är
beräknad till —14,3°. Vegetationen består av
ett 20-tal blomväxter jämte mossor och lavar.
De svåra isförhållandena omöjliggöra vissa år
landning på ögruppen. — F. upptäcktes 1873 av
en österrikisk expedition under J. v. Payer och
C. Weyprecht. Sedan dess har F. besökts av
ett flertal expeditioner, bl. a. av F. Nansen, som
övervintrade här 1895—96. ögruppen tillhör
sedan 1914 Ryssland (Ärchangelskomr.), som 1929
upprättade en meteorologisk station och
radiostation på Hookerön; bebyggelse i övrigt saknas.
Franska akademien, se Institut de France.
Franska centralmassivet, det högland, som
upptar de centrala delarna av s. Frankrike
mellan Seines, Rhönes och Garonnes bäcken. Arealen
är något mera än 80,000 km2, % av hela
Frankrikes; medelhöjden 800 m. Se vidare Frankrike.
Franska Ekvatorialafrika, fr. Afrique
équa-toriale frangaise, franskt generalguvernement i
Centralafrika. F. omfattar området mellan
Belgiska Kongo, Engelsk-egyptiska Sudan, Libyen,
Franska Västafrika, Nigeria, mandatet Kamerun
och Spanska Guinea (se kartor vid Afrika,
Franska Västafrika och Sydafrikanska unionen).
2,484,596 km2, 4,386,400 inv. (1950). Därtill
kommer det franska mandatet Kamerun, 431,320
km2, 3 mill. inv., varav c:a 11,800 vita (mest
fransmän). Huvudstad Brazzaville.
Av det väldiga område, som administrativt
räknas till F., kunna blott territorierna Gabon och
Moyen Congo (Mellan-Kongo) geografiskt sett
räknas till Ekvatorialafrika. De båda övriga,
Oubangui-Chari (Ubangi-Schari) och Tchad, höra
intimt samman med n. ö. Afrika. I de s.
territorierna sträcker sig längs kusten ett c:a 100
km brett låglandsområde. Därinnanför höjer sig
landet hastigt upp mot de centrala
platåområdena, vilka till största delen nå över 500 m ö. h.
De centrala högplatåerna, vilkas jämna yta här
och där är sönderskuren av djupa flodfåror,
avskärmas från kustslätten av de upp till 1,050
m höga Kristallbergen s. om Spanska Guinea.
Mot ö. och s. ö. slutta de sakta ned mot
Kongo-bäckenet. Mot n. höjer sig latidet långsamt och
övergår vid gränsen mot n. Kamerun i de vilda
Yadébergen (1,425 m). Högplatåerna fortsätta
in i territoriet Oubangui-Chari och nå i
Bongo-massivet på gränsen till Engelsk-egyptiska Sudan
1,400 m. Ytterligare mot n. sänker sig landet
ned mot Tchad-bäckenet. ö. och n. därom höjer
sig landet ånyo, och här vidtar öknen, över
vilken reser sig granitmassivet Mont du Guéra
(1,790 m), Ennedis sandstensplatå (1,450 m)
och längst i n. det vulkaniska Tibesti-massivet
(3,400 m).
De centralafrikanska delarna avvattnas antingen
direkt till Atlanten el. genom Kongo och dess
biflod Oubangui (Ubangi). I n. delen av F.
ligger den avloppslösa Tchad (Tsadsjön) med
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
