Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Franska litteraturen - Den samtida litteraturen - Franska Oceanien - Franska reformerta församlingen - Franska revolutionen - Franska skolan - Franska Somaliland - Franska språket
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
97
Franska Oceanien—Franska språket
98
Traditionen från Cocteau har inom denna
speciella litteraturart fortsatts i psykologiska
nytolkningar av grekiska tragedier av Jean
Girau-doux och Jean Anouilh (f. 1910), den sistn. den
franska dramatikens efter 2 :a världskriget
utomlands mest beaktade företrädare. Den klassiska
dramatiska traditionen har fullföljts i skiftande
stilvarianter av en rad mellankrigsdiktare.
Nämnas må Gaston Baty (f. 1885), Paul Claudel,
Jules Romains, Roger Martin du Gard,
Henri-René Lenormand (f. 1882), Paul Géraldy (f.
1885), Édouard Bourdet (1887—1945),
Jean-Jacques Bernard (f. 1888), Paul Raynal (f.
1885), Marcel Pagnol (f. 1895) och Jean
Sar-ment (f. 1897).
Cocteau anslöt sig som poet under någon tid
till den unga diktningens kanske djärvaste
expe-rimentator, fransk-rumänen Tristan Tzara (f.
1896), dadaismens grundläggare. Målet för denna
var större omedelbarhet, medlet en formell och
innehållslig återgång till det primitiva, till barnets
omedvetna ljud och det undermedvetnas
okontrollerade ström. Samma andas barn är André
Bre-ton (f. 1896), när han hänvisar till drömbilden, den
fria associationen och den automatiska skriften
som poesiens hjälpmedel, då det gäller att tränga
ned till det omedvetnas kraftkällor. Breton
skapade termen surrealism, och i hans diktsaml.
”Le revolver å cheveux blancs” (1932)
exemplifieras teorierna av dunkel, suggestiv vers,
avbruten av djärvt sammansatta, skarpskurna bilder.
Paul Éluard (f. 1895) är surrealismens
kärlekslyriker. Moderna lyriker utanför de egentliga
skolbildningarna äro Léon-Paul Fargue (1878—
1947), Jules Supervielle (f. 1884) och Pierre Jean
Jouve (f. 1887). Jean-Victor Pellerin (f. 1899)
låter traditionell stil brytas av paradoxala infall
och digressioner.
Ofta har den litterära modernismen under
1930-talet förenats med trevare mot revolutionära
doktriner. Förgrundsgestalten vid denna den
revolutionära modernismens front har Louis
Ara-gon (f. 1897) varit. I tidskr. Commune har han
propagerat för kommunistisk ideologi. Då 2 :a
världskriget och ockupationen 1940 kommo, blev
Aragon ett av den ”underjordiska” diktningens
stora namn.
Vid Aragons sida stodo Paul Éluard och
Pierre Emmanuel (f. 1916), den senare katolik och
närmast traditionalist i tekniskt avseende, som
motståndsrörelsens främsta sångare. Bland de
diktare, som bidrogo till den illegala litteraturen,
märks vidare pseud. Vercors (Jean Buller; f.
1902). En motsatt hållning under de svåra åren
kom till uttryck hos ultrareaktionären och
kraft-dyrkaren Henry de Montherlant (f. 1896).
Mas-sis och Maurras tillhörde också de diktare och
kritiker ur yttersta högern, som funno sitt
stats-ideal förverkligat i det nazistiska Tyskland,
medan en annan av nykatolikerna, Franqois
Mau-riac, under ockupationen slöt sig till
motståndsrörelsen. — En hel litterär skola, som växte
fram i uppenbart beroende av krig och tidsneuros,
utgör existentialismen. Jean-Paul
Sar-tre (f. 1904), dess grundare, är liksom Simone
NF VIII — 4
de Beauvoir (f. 1908) och Albert Camus (f. 1913)
diktare men också skarp dialektiker. Det är
närmast de, som gett den litterära debatten i F.
efter kriget dess grundkaraktär.
Litt.: G. Lanson, ”Histoire de la littérature
franqaise” (1894; flera senare uppl.); ”Histoire
de la langue et de la littérature franqaise”, utg.
av L. Petit de Julleville (8 bd, 1896—99); É.
Faguet, ”Histoire de la littérature franqaise” (2
bd, 1900), ”Histoire de la poésie franqaise de la
renaissance au romantisme” (11 bd, 1923—36);
O. Levertin, ”Fransk litteraturhistoria” (3 bd,
1912—16); J. Bédier & P. Hazard, ”Histoire
de la littérature franqaise illustrée” (2 bd, 1923
—24) ; H. Schück, ”Allmän litteraturhistoria”,
4—5 (1922—-24); R. Bady, ”Introduction å
l’é-tude de la littérature franqaise” (1943); E.
Ja-loux, ”Introduction å 1’histoire de la littérature
franqaise (2 bd, 1946—48, forts.).
Franska Oceänien, fr. Établissements
fran-gais de 1’Océanie, gemensamt namn på de franska
besittningarna i mell. delen av Stilla havet:
Gam-bier-, Marquesas-, Sällskaps-, Tuamotu- och
Tu-buaiöarna; c :a 3,940 km2, 56,000 inv. F. styres
av en guvernör med säte i Papeete på Tahiti;
vid sin sida har han ett råd och en
folkrepresentation på 20 medl.
Franska reformerta församlingen (l’Église
réformée francaise) i Stockholm, leder sitt
ursprung från franska kalvinister, som efter
nan-tesiska ediktets upphävande 1685 slogo sig ned i
Sverige. Från 1696 nödsakades de reformerta
hålla sina gudstjänster under engelske ministerns
beskydd i dennes hus. Först 1741 utfärdades en
k. kung., varigenom fri religionsutövning
beviljades dem, som tillhörde engelska och reformerta
kyrkan, med tillstånd för dem att i sjöstäderna
(utom Karlskrona) ha egna kyrkor. 1752 invigdes
vid Stora Nygatan F :s första kyrka. Den
ersattes 1881 med en ny, belägen Humlegårdsgatan 13.
Franska revolutionen (1789 års revolution),
se Frankrike, historia.
Franska skolan (École frangaise), högre
elementarläroverk för flickor i Stockholm,
omfattande lekskola, förberedande skola (4 klasser)
och den egentliga skolan (7 klasser). Franska
är grundläggande språk. Antalet lärjungar är
omkr. 350. F. grundlädes 1862.
Franska Somäliland, se Somaliland.
Franska språket. Franskan är det romanska
språk, som talas i nästan hela Nordfrankrike och
är riksspråk även i Sydfrankrike. Icke
fransk-språkiga landsdelar äro Korsika, vars språk är
en ital. dialekt, en del av dep. Basses-Pyrénées
med baskiskt samt av dep. Pyrénées-Orientales
med katalanskt tungomål, dep. Finistère samt
delar av dep. Morbihan och Cötes-du-Nord, där
bretonska talas, samt en flamsktalande del av
dep. Nord, vartill kommer Elsass-Lothringen
med till stor del tysktalande befolkning. Utom
Frankrike talas franska i några av alpdalarna i
n. Italien, i schweiz. kant. Genève, Vaud,
Neuchå-tel och delvis Fribourg, Valais och Bern, i det
vallonska området av Belgien samt på
Normandiska öarna. F. ö. är franskan spridd över hela
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
