- Project Runeberg -  Nordisk familjebok / Fjärde upplagan. 8. Franken - Girland /
141-142

(1951) [MARC] - Tema: Reference
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Fredrik Vilhelm I (konung av Preussen) - Fredrik II, den store (konung av Preussen) - Fredrik Vilhelm II (konung av Preussen)

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

141

Fredrik

142

borgerligt enkel familjefader men tillika barsk
och brutal. Han var g. m. Sofia Dorotea av
Hannover och hade med henne 14 barn. Sin
äldste son, kronprins Fredrik, kunde han aldrig
tåla. En av döttrarna, Lovisa Ulrika, blev g. m.
Adolf Fredrik av Sverige. — Litt.: R. Brode,
”Friedrich der Grosse und der Konflikt mit
sei-nem Vater” (1904); K. Linnebach, ”König
Friedrich Wilhelm I. und Fürst Leopold I. zu
An-halt-Dessau (3 :e uppl. 1907).

3) Fredrik II, den store, den föreg:s
son, konung (1712—86). F:s fader gav honom
en hård uppfostran och såg i hans
bildnings-kärlek blott svaghet. Utsatt t. o. m. för
kroppslig misshandel, flydde F. 1730 men greps och
satt omkr. 15 mån. fången i Küstrin. Under
denna tid fick han dock praktiskt studera
Preussens förvaltningssystem. Han blev 1732
rege-mentsöverste och äktade enligt faderns vilja
1733 Elisabet Kristina av Braunschweig. Bosatt
i Rheinsberg, umgicks F. nu och brevväxlade
med lärde och konstnärer. F. besteg tronen
1740, besluten att upptaga en kraftig
utrikespolitik. Då huset Habsburg s. å. utgick på
manssidan med kejsar Karl VI, åberopade F.
gamla anspråk på delar av Schlesien och
besatte dessa dec. s. å. I freden efter de båda
schlesiska krigen bekräftade Maria Teresia
Schlesiens avträdelse. Preussen blev härigenom
en stormakt. De följande fredsåren ägnade F.
åt sitt lands andliga och materiella förkovran.
F:s omfattande skriftställarverksamhet, på både
vers och prosa, inföll även huvudsakligen under
dessa år. Hans arbeten äro alla skrivna på
franska. 1750—53 vistades Voltaire vid F:s hov
och utövade stort inflytande på F :s formella
bildning. Maria Teresia, som önskade återerövra
Schlesien, hade småningom lyckats få stöd av
Frankrike, Sachsen och Ryssland. För att
förekomma sina fiender bröt F. 24 aug. 1756 in i
Sachsen, som han besatte. Så började sjuåriga
kriget. F:s ryktbara segrar, den själsstyrka,
med vilken han bar nederlagen, samt hans
sega uthållighet även i de mest förtvivlade
lägen ha förskaffat honom ett av de största
namnen i krigshistorien. Genom freden i
Hubertus-burg 1763 fick han behålla Schlesien, och
Preussen utgick med bevarad stormaktsställning ur
den fruktansvärda krisen.

Efter kriget var Preussen förhärjat och
utarmat. F. upparbetade emellertid åter landet
genom att avlysa nödmyntet, befordra industrien
och omorganisera tull- och accisuppbörden. Här
och förvaltning sattes i utmärkt skick. Omkr.
1770 var statens inre ordning återställd. Efter
kriget blev en nära förbindelse med Ryssland
hörnstenen i Fs: utrikespolitik. Gemensamt med
Österrike tilltvang han sig att få vara med om
Polens första delning och erhöll därvid 1772
Västpreussen utom Danzig och Thorn. 1778
drog F. åter i fält mot Österrike och lyckades
hindra Josef II :s försök att förvärva Bayern.
Mot Josefs imperialistiska politik bildade F.
1785 det tyska Fürstenbund.

F: s honom påtvingade äktenskap var ej
lyck

ligt. F :s ungdomsvänner gingo tidigt bort, och
hans levnadsafton var dyster och ensam. Hans
svårmod stegrades till världs- och
människoförakt. F. dog barnlös på slottet Sanssouci vid
Potsdam. F :s storslagna begåvning var en
förening av fältherresnille och militära detalj
intressen, av vidsträckta förvaltningsinsikter,
diplomatiskt mästerskap och litterär produktivitet. F.
var även en framstående flöjtspelare. Skuggorna
i hans bild kunna lätt påpekas. Men
erkännans-värd är hans stora plikttrohet, som
förverkligade hans i skriften ”Antimachiavel” (skriven
1739, tr. 1767) uttalade sats, att ”fursten är sitt
folks förste tjänare”. I olyckan visade F.
orubbligt mod och sällsynt själsstyrka; i sin inre
styrelse främjade han kraftigt rättvisan. Från
allmänhistorisk synpunkt framstår F. som den
förste representanten för den ”upplysta
despotismen”. I Tysklands historia bildade F. epok
framför allt genom att höja Preussen till
stormaktsställning. — F :s samlade verk äro utgivna
i 31 band 1846—57. Av F:s ”Politische
Corre-spondenz” ha hittills 46 band utgivits (1879
—1939). Bland den rika litt. om F. må
nämnas Th. Carlyle, ”History of Friedrich H”
(6 bd, 1858—65); tyska generalstabens verk ”Die
Kriege Friedrichs des Grossen” (19 bd, 1890—
1914); R. Koser, ”Geschichte Friedrichs des
Grossen” (1—3, 6/7 :e uppl. 1921—25; 4, 4/5 :e
uppl. 1914); G. Ritter, ”Friedrich der Grosse”
(1936). På sv. föreligga en tillförlitlig, från
franskan övers, biogr. av P. Gaxotte (1941) och
främst H. Valentins intressanta redogörelse
”Fredrik den store inför eftervärlden” (1937).

4) Fredrik Vilhelm II, konung (1744
—97), son till Fredrik II :s yngre bror August
Vilhelm, blev 1758 tronföljare (”prins av
Preussen”) och 1786
konung. F. var en
degenererad natur utan
förmåga att
upprätthålla det personliga
styrets traditioner, och
hans regering
betecknade en väldig
nedgång i Preussens makt
och anseende. De
första åren utmärktes
visserligen av flera
folkvänliga inre
reformer, men sedan
konungen kommit i
händerna på en del
odug

liga gunstlingar (sachsaren J. R. v.
Bischoffs-werder och f. d. pastorn J. C. Wöllner
m. fl.) och älskarinnor, upphörde reformerna
och efterföljdes av en skärpning i enväldet
genom censurlagen (1788) och ediktet om
religions-väsendet (s. å.). F:s utrikespolitik var föga
hedersam. Han deltog i kriget mot Frankrike
1792, men då detta gick illa, drog han sig 1795
tillbaka och slöt separatfred i Basel. Genom
Polens båda senare delningar (1793 och 1795)
vann han visserligen stora landområden, men
hans svek mot polackerna skadade i hög grad

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 19:16:26 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/nffh/0105.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free