Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Fredriksberg - Fredriksborg - Fredriksdal - Fredriksen, Stinius - Fredrikshald - Fredrikshamn - Fredrikshov - Fredrikson, Gustaf - Fredriksskans
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
151
F redriksborg—F redriksskans
152
hantering (550 km2, därav 7,6 åker),
kvarnrörelse samt elkraftproduktion vid ett 20-tal
kraftverk kring Svartälven och dess tillflöden. Efter
1721 anlades i socknen flera järnbruk, vilka 1736
delades i Gravendalsverken (Gravendal,
Strömsdal och senare Ty fors) och Fredriksbergsverken
(Fredriksberg, Annefors och Ulriksberg). Dessa,
som 1897 förenats under Gravendals ab.,
kom-mo 1917 i nuv. ägares händer.
Järntillverkningen är numera nedlagd.
Fredriksborg, en på Värmdön intill Oxdjupet
till skydd för inloppet anlagd befästning, färdig
1735 och utförd efter en av
generalkvartermästare A. Löwen utarbetad ritning. F. utgjordes
av ett högst upp beläget, mäktigt torn i två
våningar med takbatterier och särskild trappstock.
Vid stranden lågo två större kaponjärer och
mellan dessa en dubbel tenalj samt utefter stranden
ett murklätt vattenbatteri med ingångsport.
Sedan 1826 års sjöförsvarskommitté förklarat
tornet ha föga värde, revs först s. kaponjären och
senare tornets översta del. Av detta kvarstå nu
endast ruiner.
Fredriksdal, samhälle i Barkeryds sn i
Småland.
Fredriksen, Stinius, norsk bildhuggare (f.
1902). F. har visat påverkan av Bourdelle och
fransk gotik, det senare i en del överdrivet
slanka altarfigurer för domkyrkan i Stavanger
(1924). Mera självständig framträder hans
talang i tidiga porträtthuvuden och byster med en
viss naturalism i studiet. Numera söker han sig
bort från naturalismen. F. utförde 1940 ett
monument över tonsättaren Johan Svendsen, uppställt
invid Nasjonalteatret i Oslo.
Fredrikshald [-ha’l], stad i Norge, se Halden.
Fredrikshamn, fi. Ha’mina, stad i Kymmene
län, Finland, nära ö. gränsen vid Finska viken;
7,000 inv., finsktalande. Stadscentrum bevarar
den forna fästningens regelbundna stadsplan, en
åttkant med gator, som utstråla från ett centralt
torg, varpå rådhuset står. Stor trävaruexport;
järnväg till Inkeroinen på Kotkabanan. I F.
finnes ett finskt samlyceum och arméns stridsskola.
Från mitten av 1600-talet fanns i Veckelaks
en obetydlig stad, vilken förstördes under Karl
XH:s krig med Ryssland. Sedan Viborg genom
freden i Nystad (1721) avträtts till Ryssland,
önskade svenska regeringen leda ö. Finlands
handel från Viborg till Veckelaks och gav därför
denna ort betydande privilegier. Staden fick
namnet F. efter Fredrik I och utbyggdes till
gränsfästning. I freden i Åbo 1743 avträddes F.
till Ryssland. Under 1800-talet var staden mest
känd som säte för Finska kadettkåren, en ur
krigsskolan på Haapaniemi framgången militär
läroanstalt, som 1821 nyorganiserades i F. och 1903
upplöstes. Efter 2:a världskriget har F. åter
blivit gränsort. I F. slöt 17 sept. (n. st.) 1809
Sverige fred med Ryssland. — Litt.: S.
Norden-streng, ”F:s stads historia” (3 bd, 1908—11).
Fredrikshov [-håv], staten tillhörig egendom
vid Fredrikshovsgatan i Stockholm. Namnet lär
härleda sig från ett på denna plats förut
beläget värdshus, arrenderat av vinskänken
Fred
rik Hoff. Den nuvarande byggnaden,
Fredriks-hovs slott, lät Fredrik I uppföra 1733. F.
innehades därefter som änkesäte av änkedrottning
Lovisa Ulrika, för vilket ändamål F. om- och
tillbyggdes av Adlercrantz. F., som bl. a.
använts till fängelse för arresterade medl. av
An-jalaförbundet, var 1802—88 kasern för Svea
livgarde samt efter 1912 för l :a
intendenturkompaniet. F. disponeras sedan 1943 av
intendentur-f örvaltnings skolan.
Fredrikson, Johan Gustaf, skådespelare och
teaterledare (1832—1921). Han blev 1851
student i Uppsala, avlade 1860 kansliexamen,
debuterade 4 nov. 1862 på Kungl. teatern
som Duplessis i ”Min tants planer” och
var 1863—77 samt 1878—87 anställd vid de kungl.
teatrarna, 1879—84 även som intendent vid
Dramatiska teatern. Han
ägnade sig 1877—78 åt
gästspel, var 1887—
88 anställd vid Stora
teatern i Göteborg,
1888—91 verkst. dir.,
1891—97 samt 1904—
07 chef för
Dramatiska teatern,
gästspelade 1898—1904 och
ledde 1904—07 på
egen risk Dramatiska
teatern. F. uppträdde
sedan mera tillfälligt
som gäst, sist på
Intima teatern 1917. F.
utgav ”Dramatiska småsaker” (1892;
översättningar) och ”Teaterminnen” (1918). Bland F:s
roller må nämnas Gaston i
”Klädeshandlaren och hans måg”, Olivier de Jalin i
”Falska juveler”, Raymond i ”Sällskap där
man har tråkigt”, Brichanteau i ”En
parisare”, Des Prunelles i ”Vi skiljas”, greve
Trast-Saarberg i ”Ära”, von Keller i ”Hemmet”,
doktor Martens i ”Ungdomsvänner”, Bolingbroke i
”Ett glas vatten”, Moritz av Sachsen i
”Adrien-ne Lecouvreur”, Fouché i ”Madame Sans-Géne”,
Stensgaard och kammarherre Bratsberg i ”De
ungas förbund”, Helmer och Rank i ”Ett
dockhem”, Relling i ”Vildanden” och Guldstad i
”Kärlekens komedi”. F. var en av de dominerande
personligheterna i sin tids svenska teaterliv. Det
var den franska komedien från Scribe och Augier
till Dumas d. y., Sardou och deras efterföljare,
som var hans kungarike, och där härskade han
suveränt med makten av sin överlägsna
intelligens, sin kultiverade smak, sin esprit, sin
elegans och sin naturligt mänskliga, starkt
personliga framställningskonst, vars främsta hjälpmedel
voro en mönstergill diktion och en slagfärdig, till
virtuositet driven men av temperament och
humor alltid genomstrålad replikkonst. — Litt.:
G. Uddgren, ”G. F.” (1912).
Fredriksskans, fordom skans på en holme vid
inloppet till Gävle. Påbörjades 1717 och kunde
redan s. å. med sin eld avvisa en rysk flottilj
samt föranledde ryssarna att 1721 segla förbi
staden utan att angripa. 1863 bortfördes bestyck-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
