Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Fredsdomare - Fredsfördrag, fredstraktat - Fredsföreningar - Fredskonferens, -kongress - Fredspipa - Fredspreliminärer - Fredspris - Fredsrörelsen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
155
F redsfördrag—F redsrörelsen
156
Council, el. andra organ. Däremot har f.
fortfarande kvar en hel del av sina gamla
domarbefogenheter. I de större städerna har
rättsväsendet numera anförtrotts åt fackutbildade och
avlönade juridiska ämbetsmän.
Från England har f.-inst. införts på de flesta
håll i U.S.A. Även Frankrike har efter engelskt
mönster upptagit f. 1890. De tagas här bland
lägre, pensionerade tjänstemän och ha icke nått
samma ansedda, oberoende ställning som i
England.
Fredsfördrag, fredstraktat, det
folkrättsliga avtal, varigenom ett krig mellan två
el, flera stater upphör och de genom kriget
avbrutna vänskapliga förbindelserna återställas. Ett
f. ingås följaktligen mellan folkrättsliga subjekt,
stater. Rättigheten att sluta f. tillkommer statens
folkrättsligt erkända överhuvud. I äldre tider
fö-rekommo stundom fredsavtal även mellan
enskilda menigheter inom de i krig invecklade
staterna (jfr Bondefred); de betydde närmast en
på menighetemas eget initiativ åstadkommen
fridlysning el. neutralisering av ett visst område.
Från f. skiljer man den vapenvila och det
formliga stilleståndsfördrag, som ofta
föregå detta. Ett stilleståndsfördrag gäller alltid
för begränsad tid, längre el. kortare, medan f.
åsyftar att bli varaktigt och därför även
fordom ibland betecknades som ”evigt”. — F.
för-beredes ofta genom intervention av intresserade
neutrala makter, antingen i form av bona
o f f i c i a, som vid ännu pågående fientligheter
bana väg för direkta underhandlingar, el. som
formlig medling (mediation).
Fredsunderhandlingar kunna leda till definitivt fredsfördrag el.
också till fredspreliminärer, vilka i
bindande form fastslå den blivande fredens
huvudbestämmelser men överlämna åt fortsatt
underhandling att genomarbeta alla med fredens
återställande sammanhängande omständigheter och
sammanfatta dessa i ett slutligt f. När flera
makter deltagit i kriget, kan fredsmötet svälla ut till
en stor fredskongress el. fredsko
n-f e r ens. — När under ett allianskrig någon
allierad tidigare än de övriga sluter fred, kallas den
separatfred. De punkter, varom man vid
fredsunderhandlingen enats, avfattas skriftligen
och sammanföras i fördragsurkunden (f
redstraktaten el. fredsinstrumentet),
som undertecknas och beseglas av parternas
ombud, varefter överenskommelsen bekräftas
(ratificeras) genom en av var och en av de
kontraherande staternas överhuvud utfärdad och
undertecknad skrivelse (ratifikation). Då
f. har till uppgift att göra slut på krigstillståndet,
gälla dess viktigaste artiklar återknytandet av
vänskapliga förbindelser. Till avtalet härom
sluta sig vanl. åtskilliga andra, ss. om
landavträdelse och krigsskadestånd. Till själva f. sluta sig
vanl. specialkonventioner om detaljer, som i
fördraget kunnat blott omnämnas.
Ett f. träder i kraft fr. o. m. ratifikationernas
utväxlande. Till säkerhet för verkställandet
kunna specialbestämmelser inryckas i
fördragsurkunden, ss. om temporär ockupation från segrarens
sida av en del av den besegrades område.
Likaledes förekomma stundom särskilda
garantibc-stämmelser för fredens bestånd (t. ex.
bestämmelser i Versaillestraktaten 1919 om vittgående
tysk avväpning, vissa tyska gränsområdens
fullständiga demilitarisering o. s. v.).
Fredsföreningar, se Fredsrörelsen.
Fredskonferens, -kongress, se Fredsfördrag
och Fredsrörelsen.
Fredspipa, en med träskaft och huvud av röd
sten (c a 11 i n i t) försedd tobakspipa, som
nyttjades bland Nordamerikas indianer vid
fredsceremonier el. ingående av vänskapsförbund.
Pipan pryddes med fjädrar, särskilt av örn.
Deltagarna blåste röken mot de fyra väderstrecken
samt mot himlen och jorden, och därmed
kallades solen och andra gudomligheter till vittnen på
överenskommelsen.
Fredspreliminärer, se Fredsfördrag.
F re dspris, se Nobel sti f tel sen.
Fredsrörelsen har till slutmål ett sådant
rättstillstånd mellan de civiliserade staterna som det,
vilket nu råder mellan individerna i ett
kultursamhälle. Som medel härför har man sedan
gammalt tänkt sig bl. a. mellanfolklig skiljedom el.
ännu hellre staternas enande i en internationell
organisation.
Tanken på ett universellt förbund av stater
utvecklades i en av fransmannen Emmeric Crucée
1623 framlagd plan. Som förespråkare för den
internationella rättens princip framträdde bl. a.
Hugo Grotius, Charles de S:t Pierre, Bentham,
Rousseau och Kant, vilken sistnämnde (i ”Zum
ewigen Frieden”) hävdade möjligheten av ett
frivilligt nationernas förbund, bildat av smärre
statsgrupper och styrt av en världskongress.
Heliga alliansen var ett försök från regeringarnas
sida att upprätthålla den politiska karta, som
Wienkongressen fastställt, och den hade därför
även freden mellan staterna på sitt program.
Religiösa åskådningar, som särskilt uppburos
av kväkarna, ävensom den allmänna krigsledan
efter de stora vapenskiftena i början av 1800-talet
ledde till framträdandet av den organiserade
folkliga fredsrörelsen. I Amerika bildades
fredsföreningar, som sammanslöto sig 1828 till en
centralorganisation, American Peace Society, vilken
ännu äger bestånd.
De stora krigen på 1850- och 1860-talen gjorde
fredsproblemet ytterst aktuellt. Henri Dunant tog
initiativet till Genèvekonventionen 1864. Victor
Hugo, Garibaldi och Charles Lemonnier
grundade 1867 den första internationella
fredsorganisationen, Ligue internationale de la paix et de la
liberté. För att bland parlamentens ledamöter
främja intresset för mellanfolklig skiljedom
bildades Interparlamentariska unionen
1889. Första panamerikanska konferensen antog
1890 ett allmänt skiljedomsfördrag, och Europas
stater inbjödos att biträda detta.
Den kapprustningsperiod, vari Europa inträdde
mot slutet av 1800-talet, ingav farhågor för ett
nytt stormaktskrig och verkade därigenom
sporrande till nya ansträngningar av den
organiserade f. Den första världsfredskongres-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
