Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Fredsrörelsen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
157
Fredsrörelsen
158
sen hölls i Paris 1889 och följdes av en hel
rad dylika, tills 1 :a världskriget medförde ett
avbrott.
Som ett centrum för f. inrättades 1892
Internationella fredsby rån i Bern, sedan
flyttad till Genève {Bureau International de la
paix). En del stater lämnade bidrag till dess
verksamhet, bland dem Sverige från 1901 till
1933-
En betydande insats i fredsarbetet gjordes från
svensk sida, då Alfred Nobel 1896 testamenterade
Vä av sin förmögenhet till årlig utdelning
(genom ett av norska stortinget valt utskott) av
pris åt dem, som ”verkat mest och bäst för
folkens förbrödring och avskaffande el.
minskning av stående arméer samt bildande el.
spridande av fredskongresser”. Nobels
fredspris började utdelas 1901.
1898 utfärdade tsar Nikolaus II till de
europeiska regeringarna, Förenta staterna m. fl.
inbjudning till en fredskonferens i Haag.
Den samlades 1899 och antog bl. a. en
konvention om fredlig lösning av internationella
konflikter med bestämmelser om upprättandet av
Permanenta skiljedomstolen i
H a a g, om "medling och bona officia samt om
bildande av internationella
undersökningskommissioner, som vid tvistigheter kunna framlägga
opartiska utredningar, vilka dock ej ha
karaktären av skiljedom. Den sistnämnda
bestämmelsens värde för undanröjande av krigsfara visade
sig 1905 i den s. k. Doggerbankaffären. Andra
fredskonferensen i Haag, 1907, fattade bl. a.
beslut om upprättande av en internationell
prisdomstol och antog en förklaring om neutrala makters
rättigheter och plikter. Kort före 1 :a
världskriget gjordes från amerikansk håll ett försök att
genom de s. k. Bryantraktaterna införa
permanenta förlikningsnämnder, vilkas uppdrag
ej skulle vara begränsat till en rent faktisk
undersökning utan kunna utmynna i ett förslag till
biläggande av tvisten oavsett dennas art.
I syfte att vinna en fastare mellanfolklig
ordning än kongresser och konferenser gjordes efter
1 :a världskriget ett försök att skapa en
överstatlig organisation i och med Nationernas
förbund. N. F:s uppgift var att medla och
att utjämna meningsskiljaktigheter, men det
kunde icke påverka de faktiska maktförhållandena
och innebar därför ej heller någon speciell
freds-garanti. N. F. hade dock under
mellankrigstiden en viss betydelse som en stående
kongress och därmed en ständigt tillgänglig
möjlighet till personlig samvaro mellan världens
ledande statsmän och därigenom utjämning av
uppkommande intressemotsättningar. Vid sidan av
folkförbundet och liksom detta skapat i direkt
anslutning till fredstraktaterna efter 1 :a
världskriget stod Internationella domstol en
i Haag. F. f. g. i världshistorien åstadkoms
härmed en för stater som parter avsedd domstol,
organiserad efter strängt rättsliga linjer.
Visserligen kom N. F. under 1920- och
1930-talen att bedriva en livlig verksamhet för
reglerandet av skilda mellanfolkliga förhållanden, och
många mer el. mindre betydelsefulla praktiska
resultat nåddes också. Detta blev dock icke
fallet med förbundets arbete på att få till stånd
ett fredligt avgörande av tvister. Ett försök var
det s. k. Benesprotokollet 1924, som
avsåg att öka N. F:s möjligheter och maktmedel
att bilägga internationella misshälligheter genom
att införa obligatorisk skiljedom. Ett annat
gjordes följ. år genom Locarnoavtalet,
varigenom man ville skapa särskilda organ för
utjämnandet av konflikter mellan Tyskland och
dess grannstater. Ett tredje försök betecknas av
den s. k. Kelloggpakten 1928. Den
undertecknades av praktiskt taget alla makter och
innehöll ett åtagande att avstå från krig ”såsom
verktyg för nationell politik”. Slutl. är att
märka den s. k. generalaktens, å. ang. fredligt
avgörande av internationella tvister. Ett brett
upplagt försök att genom en internationell
nedrustningskonferens ta ett stort steg
framåt mot en allmän fred gjordes 1932 i Genève
under N. F :s auspicier. Trots upprepade
ansatser att nå fram till några praktiska resultat rann
Genèvekonferensen småningom under trycket av
den alltmer mörknande utrikespolitiska
situationen helt ut i sanden. Utbrottet av 2:a
världskriget 1939 kom N. F. att bryta samman och
röjde den förda politikens illusoriska karaktär.
Att emellertid tankegången bakom N. F. var
riktig, styrkes därav, att man vid krigets slut satte
i gång med att efter liknande modell utforma
en ny organisation för fred och samarbete
mellan nationerna. Dess kärnpunkt blev den 1945
inrättade sammanslutningen Förenta
nationerna. Denna organisation är heller icke
fullkomlig. Men den är det instrument, som f. n.
finns for att åtm. hålla en yttre fred, medan
marken förberedes för den verkliga freden. Den
efter FN :s tillkomst alltmer ökade spänningen
mellan de anglosaxiska nationerna och
Sovjetunionen har emellertid mer el. mindre förlamat
dess verksamhet och i hög grad försvårat dess
arbete på en konstruktiv fred. I stället har man
på skilda håll nödgats söka ett stöd härför i
regionala sammanslutningar av makter inom ramen
för FN. Dels har Sovjetunionen till sig knutit
en rad stater i ö. och s. ö. Europa. Dels har
man inom Västeuropa känt sig manad att på
motsvarande sätt söka samla återstoden av vår
världsdel.
Som ett viktigt led i arbetet för freden har
man länge betraktat strävandena att åstadkomma
en enhetlig kodifikation av den
folkrättsliga regleringen. Under 1946 och
1947 ha såväl FN som Association de droit
international tagit upp kodi fikationsspörsmålet till
förberedande behandling, och i nov. 1948
tillsattes av FN:s generalförs. en 15-mannakommission
för att främja frågans utveckling.
Vid sidan av de mera officiella statliga
insatserna för att främja freden mellan folken arbetar
sedan gammalt den fria folkliga
fredsrörelsen.
En riktning inom f. söker med utgångspunkt
från ett fullständigt avståndstagande från det
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
