Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Frufällan - Frugal - Frugoni, Carlo Innocenzo - Frugård - Fruin, Robert - Frukt - Fruktbarhetsriter - Fruktblad - Fruktduvor - Fruktessens, frukteter, fruktolja - Fruktflugan - Fruktfäste - Fruktificera - Fruktkropp - Fruktmögel
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
245
F ruf ällan—F ruktmögel
246
Frufällan, villasamhälle i Fristads sn i
Västergötland, förort till Borås.
Frugäl (lat. frugälis), enkel, tarvlig (om
måltid, vanor).
Frugoni [frogå’ni], Carlo Innocenzo,
italiensk skald (1692—1768). Han skrev som
hovskald i Parma massor av tillfällighetsdikter
och herdevers i en oftast maniererad stil. Sami,
skr. i 15 bd 1779—80.
Frugård, egendom i Mäntsälä socken, Nylands
län, Finland. F. har bl. a. tillhört ätterna Wrede
och Nordenskiöld samt äges numera av
trävaru-firman Aug. Eklöf, ab. i Borgå.
Fruin [froin], Robert, nederländsk
historiker (1823—99), innehade 1860—94 professuren
i nederländsk historia i Leiden. Genom sin
fruktbringande lärarverksamhet lade han grunden till
den moderna metodiska och källkritiska
historieskrivningen i Nederländerna. F:s förnämsta
arbete är ”Tien jaren uit den tachtigj arigen oorlog,
1588—1598” (1857—58; flera senare uppl.), en
banbrytande översikt över ett av det nederländska
frihetskrigets betydelsefullaste skeden.
”Ver-spreide geschriften” utkommo i 10 bd 1899—1905.
Jfr biogr. av G. W. Kernkamp (1901).
Frukt uppkommer hos angiospermerna av
pistillens fruktämne, i regel efter föregående
befruktning, och består av fruktvägg och ett
el. flera frön. Väggen har till uppgift att
skydda fröna under deras utveckling och spelar
ofta även en roll vid deras spridning. Efter
väggens beskaffenhet och antalet frön plägar
man urskilja 4 frukttyper: fröhus el.
kapsel, med vanl. flera frön och med torr vägg,
som öppnar sig vid deras mognad; nöt, med
oftast ett frö och torr, vanl. hård vägg, som
icke öppnar sig; bär, med i regel flera frön
och alltigenom saftig el. köttig vägg, som icke
öppnar sig; stenfrukt el. stenbär, som
innehåller ett el. flera frön och vars vägg består
av ett yttre, saftigt lager (exokarp) och ett inre,
fast och hårt lager (endokarp), som bildar en
”sten” kring fröet el., när flera frön finnas,
vanl. en kring varje frö. En särskild typ
bildar klyvfrukten, som vid mognaden
sönderfaller i flera delfrukter, var och en
innehållande ett frö. Hos några växter är
frukten vid basen och mer el. mindre högt upp
omsluten av en skål- el. urneliknande bildning,
fruktskål (cupula), som till sin
huvudmassa än är en stamdel, t. ex. hos bok och ek
av fam. Cupuliferae, än utgöres av med
varandra sammanvuxna blad, t. ex. hos hassel.
Skenfrukter kallas bildningar, som se ut
som frukter men även bestå av delar, som icke
utvecklat sig ur fruktämnet, t. ex. smultron,
nypon och fikon. — Bilder se nästa sida.
Fruktbarhetsriter, magiska riter för att
påverka åkrarnas, husdjurens och människornas
fruktbarhet, äro vanliga hos såväl primitiva folk
som kulturfolk. Då fruktbarheten i naturen
betraktas som en och samma, kan en sådan
symbolisk handling som att beströ ett brudpar med
korn (j fr bruket att kasta risgryn på ett
brudpar) befordra fruktsamheten i äktenskapet,
lika
väl som en rituell mänsklig kopulationsakt anses
kunna påverka årsväxten. Till f. höra
alla-handa bruk vid sådd, skörd, boskapsskötsel och
bröllop.
Fruktblad, bot., se Blomma.
Fruktduvor, Treroninae, kallas en under fam.
av de äkta duvorna, Columbidae. De flesta
arterna förekomma på öar i Indiska och Stilla
oceanen, varför gruppen stundom också kallas
öduvor. De livnära sig av frukter.
Fjäderdräkten är hos de flesta f. praktfull.
Fruktessens, frukteter, fruktolja,
lösning av esterblandningar i alkohol, vilka i
utspätt tillstånd ha fruktliknande lukt. De
viktigaste f. äro äppel-, päron-, ananas-, aprikos-,
körsbärs-, hallon- och smultroneter. Man
använder f. vid beredning av fruktglass,
karameller, lemonader o. s. v.
Fruktflugan, Ceratltis capitäta, eng.
Mediter-ranean fruit fly, en till fam. borrflugor hörande
art, vars larver leva i saftiga frukter, ss.
apelsiner och citroner, och förstöra dessa. Trol.
hemmahörande i Medelhavsområdet, har f. spritt sig
vida och upptäcktes bl. a. i Florida våren 1929
mot slutet av apelsinsäsongen. Kongressen
beviljade sammanlagt 4,25 mill. doll. för
bekämpandet av f., vilket gav utmärkt resultat.
Fruktfäste, den översta, vanl. utvidgade el.
förlängda delen av växtens axel (huvud- el.
axel), som uppbär en el. flera oskaftade el.
kortskaftade frukter. Det kan vara format på
många olika sätt. Ibland är det köttigt el.
saftigt, medan frukterna äro torra, t. ex. hos
smultron.
Fruktificèra (fr. fructifier), sätta frukt.
Fruktkropp, se Askomyceter.
Fruktmögel, sjukdom hos fruktträd,
framkallad av 2 arter tillhörande släktet Monilia bland
de ofullständiga svamparna, M. fructigena och
M. laxa. M. fructigena, gul monilia,
”kärnfruktmöge 1”, angriper äpple- och
päronträd men även stenfruktträd. På ett
angripet äpple bildas en mörk fläck, som under
gynnsamma betingelser hastigt utbreder sig, så
att hela äpplet ruttnar. Inom den mörka fläcken
frambryta ofta i koncentriska ringar de gula
konidievårtorna. Konidierna spridas dels genom
regnstänk, dels av insekter och dels av vinden.
Ibland utvecklas s. k. mumier, av angreppet
hopskrumpna frukter, vilka kunna sitta kvar på
trädet flera år och utgöra en farlig smittohärd.
Av fruktmögel angripna äpplen, vilka
känne-tecknas av i koncentriska cirklar anordnade
mögelbildningar.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
