Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Fruktodling - Fruktos - Fruktsalt - Fruktskorv - Fruktskål - Fruktsocker - Fruktställning - Fruktträdens skadeinsekter
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
255
Fruktos—Fruktträdens skadeinsekter
256
hand, ej med plockningsapparater. Fruktskaftet
bör lossas vid sitt fäste på fruktsporren, ej
slitas ut ur frukten. Plommon och surkörsbär
plockas dock utan skaft. Endast tidig sommarfrukt
packas genast efter skörden för att
försändas, annan frukt får först lagras (”svetta”). För
att säljas bör frukten sorteras noggrant. Regler
härför ha utarbetats av Sveriges pomologiska
förening. Stenfrukter tåla endast en kort tids
lagring, och denna sker helst i källare el.
kylhus med föga över o°. Med undantag för de
tidigaste sommarsorterna kunna äpplen och päron
lagras med ganska stor framgång, under
förutsättning att lokalerna äro så konstruerade, att
mognadsprocessen fördröj es. Detta kan
åstadkommas dels genom användande av s. k.
ventilerade lagerlokaler, dels genom vanlig k y 11 a
g-r i n g och dels genom s. k. k o 1 s y r e 1 a g r i n g.
Den förstn. metoden bygger på principen att
genom isolering och insugning av kall nattluft nå
en låg, jämn temp. av c :a 2—5° samt en så
konstant luftfuktighet som möjligt (c:a 8o°/o).
Kyllagringen förutsätter ävenledes väl isolerade
rum, där luften kyles ned till önskad temp. med
hjälp av olika slags kylaggregat. Icke alla sorter
ägna sig lika väl för kyllagring. Kolsyrelagring
av äpplen vinner alltmer beaktade i de
fruktpro-ducerande länderna. Metoden innebär, att luftens
sammansättning förändras, så att halten av
koldioxid ökas och den för sorten mest lämpade
koncentrationen hålles konstant. Frukt, som
kolsyre-lagrats, håller sig betydligt längre än kyllagrad,
och skillnaden i hållbarhet efter uttagningen från
lagret är även stor till förmån för
kolsyrelag-ringen. Isoleringen av lagerrummen måste vara
mycket omsorgsfull och innerväggarna klädda
med galvaniserad plåt. Vid lagring av frukt i
privathushåll bör man sträva efter en relativt
låg och jämn temp. samt ej för torr luft. Ett
par dagar före serverandet böra dessertäpplen
förvaras vid c :a 20° för att bli mest smakliga.
Även f. under glas förekommer, om än
i mindre utsträckning än tidigare, då de flesta
större herrgårdar hade odlingar av dessa slag,
och avser framför allt att odla persikor,
aprikoser, vin, fikon och andra fruktslag, vilka ej
med fördel utvecklas på fritt land, men även att
genom de gynnsammare odlingsbetingelserna
erhålla tidigare mognad. Träden uppdragas i
spal-jéform och planteras oftast fritt i därför
avsedda växthus. I dessa inläggas väl dränerade
bäddar av näringsrik jord, och i vissa fall
anordnas också en jordbädd utanför huset, i vilken
rötterna kunna växa ut genom öppningar i
grundmuren. Sedan träden under ett par år vuxit i en
dylik jordbädd, kunna de drivas. Detta börjas
för persikor och aprikoser i jan.-—mars alltefter
den tid, vid vilken man önskar få mogen frukt.
Efter noggrann rengöring av hela huset höjes
dess temp. till 8—io°, senare till 12—150, och
luften hålles fuktig. Blommorna böra pollineras,
och då fruktämnena växa ut, gallras dessa, så
att blott 12—25 frukter kvarlämnas per m2. De
mogna vanl. i maj—juni el. senare. Fikon
behandlas på ung. samma sätt. De kräva fet jord
Fruktskorv på äpplen.
och under växttiden hög luftfuktighet. Vid god
skötsel ge de två skördar om året, den första
i maj—juni, den andra på hösten. Frukterna
skördas som starkt mogna och ha kort hållbarhet.
Litt.: Viktigare kapitel inom f. ha behandlats
i Sveriges pomologiska förenings årsskrift
(fr. o. m. 1900). Populära arbeten äro bl. a. R.
Abelin, ”Om frukt och fruktträdsodling” (2:a
uppl. 1906); G. Lind, ”F. på kalljord” (3 :e uppl.
1920) ; S. A. Hermelin, ”Äpplen och päron” (3 :e
uppl. 1946); B. Billbäck, ”Frukt och bär,
vägledning i f.” (1941); O. Stoy, ”F. i ord och
bild” (1944); C. G. Dahl, ”Pomologi” (2 bd,
1943) ; Y. Lundin, ”Hemträdgårdens frukter och
bär” (1944).
Fruktos [-ä’s], kem., se Fruktsocker.
Fruktsalt, se Fräspulver.
Fruktskorv, sjukdom hos fruktträd,
framkallad av arter av svampsläktet Venturia (med
ko-nidieformer av släktet Fusicladium). Viktigast
äro ä p p e 1-, V. inaequalis (F. dendriticum), och
päronskorven, V. pirina (F. pirinum). De
bilda på blad och frukter (företrädesvis
päronskorven) därjämte på årsskott samt yngre kvistar
(”stamskorv”) mörkt olivgröna, sammetsartade
överdrag. Vid starka angrepp bli frukterna
förkrympta och missbildade, ofta sprickiga, och
bladen avfalla i förtid. — Ekonomiskt mindre
betydande är körsbärsskorven, V. cerasi,
som bildar millimeterstora fläckar på blad och
bär av körsbärsträd. — Bekämpningen sker
genom besprutning med svavel- el. svavelhaltiga
vätskor.
Fruktskål, bot., se Frukt.
Fruktsocker, kem., fruktos, levulos, en
enkel sockerart med 6 kolatomer (hexos) av
keton-karaktär (ketos). F. förekommer
huvudsaki. i växtriket, dels fri i fruktsafter, dels som
ena komponenten i rörsocker. F. kan stundom
uppträda i urinen och blodet. F. är
vänstervridande, lättlösligt i vatten, jäser lätt, ger samma
reduktionsprov som druvsocker samt det för
ketoser karakteristiska Seliwanoffs prov med
saltsyra och resorcin.
Fruktställning, bot., fruktbärande skott
(samling el. del av skott), som utvecklas ur en
blomställning.
Fruktträdens skadeinsekter. De svenska
fruktträden — äppel-, päron-, plommon- och
körsbärsträden -— ha att räkna med ett flertal
skadedjur bland insekterna, som stundom rätt
avsevärt minska fruktskörden el. t. o. m. döda
träden. Äppelträden äro särskilt utsatta, och ett
par av trädgårdsväxternas viktigaste skadedjur
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
