Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Fryxell, 1. Anders - Fryxell, 2. Karl Axel - Fråga, enkel - Frågesport - Frågetecken - Frågodag - Frånö - Fräkenbotten - Fräkenväxter
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
265
F råga—F räkenväxter
266
lande sätt fanns alltid kvar, framställningen är i
hög grad avpassad efter den stora allmänhetens
smak för det konkreta, personliga och pikanta,
och berättelserna ha varit en kär läsning för
generationer av svenska folket. F. framdrog och
tillgodogjorde sig visserligen ett synnerligen
rikhaltigt källmaterial (bl. a. ur enskilda svenska
samlingar och utländska arkiv), men detta
material var ofta rätt godtyckligt valt och
källkritiken i det hela ganska primitiv. Han
behärskades i stor skala av förutfattade meningar,
och hans framställning var i åtskilliga punkter
ensidig och tendentiös. Hans synpunkt var
utpräglat personhistorisk. Stormaktstidens- politiska
strävanden blevo för honom eg. ett jagande efter
chimärer, ett offrande av folkets välfärd för
krigiska erövringssyften. Särskilt gjorde denna
åskådning honom antipatiskt stämd mot Karl
XII, och F :s uppfattning av denne har länge
varit bestämmande för den allmänna meningen i
Sverige. I motsats till Geij ers höga uppskattning
av konungamaktens roll i Sveriges historia
hävdade F. adelns betydelse och såg i den ”blomman
av ett sant folkvälde”. Med mycken skärpa
utvecklade han dessa synpunkter i stridsskriften
”Om aristokratfördömandet i svenska historien”
(1845—50), vari han särskilt riktade sig mot
Geij ers framställning av aristokratien. Skriften
föranledde livlig polemik. Som bevis på sin
erkänsla tilldelade ridderskåpet och adeln på 1847
års riksdag F. sin stora guldmedalj. I sina föga
tillförlitliga ”Bidrag till Sverges
litteraturhistoria” (9 h., 1860—62) bröt F. staven ej blott över
Geij er utan även över nyromantiken och hela
den politiska ”ultraismen”. F. utgav vidare bl. a.
”Handlingar rörande Sverges historia” (4 bd,
1836—43; avskrifter av utländska arkivpapper).
Alla sina avskrifter och anteckningar m. m.
skänkte han 1880 till Kungl. bibi, i Stockholm.
1882 utkom, genom F :s dotter Evas försorg,
”Bidrag till Sveriges historia efter 1772”,
utgörande funna skriftliga uppsatser av F., 1884 en
av F. 1854 skriven, i viss mån självbiografisk
bok, ”Min historias historia” (2:a uppl. 1908).
— F. blev 1840 led. av Sv. akad. och 1847 av
Vet.-akad. — Litt.: H. L. Forssell, ”Inträdestal
i Sv. akad.” (i ”Svenska akad:s handl. ifrån år
1796”, d. 57, 1882); L. M. Bååth, ”A. F.” (i
Ord och Bild 1902); ”En politisk trosbekännelse
av A. F.” (i Hist. Tidskr. 1910); H. Olsson,
”Den unge Anders F.” (i H. Olsson, ”Från
Wallin till Fröding”, 1939).
2) Karl Axel F., den föregzs sonson,
ämbetsman (1873—^935), fil- dr i Uppsala 1900,
jur. kand. 1902, sekr. i Kommerskollegium 1906
—10, expeditionschef i Finansdep. 1910—13,
generaldirektör och chef för Kommerskollegium
från 1913. Under F :s ledning utvecklades
Kommerskollegium till ett modernt ämbetsverk med
stor betydelse för det svenska näringslivet. F.
anlitades flitigt för offentliga uppdrag. Sålunda
var han ordf, i Tull- och traktatkommittén 1920
—23 och v. ordf, i Rikskommissionen för
ekonomisk försvarsberedskap från 1928. Han var
ordf, i Föreningen Norden 1925—28.
Fråga, enkel (i riksdagen), se Enkel fråga.
Frågesport, kunskapstävlan, varvid de
tävlande — gärna lagvis — få besvara mer el.
mindre försåtligt formulerade kunskapsfrågor.
Ett särskilt slag av f. är musikalisk f.,
varvid det gäller att efter åhörande av ett
brottstycke ur en melodi, ett tema o. s. v. fastställa,
vilket musikverk detaljen tillhör. F. vann
insteg i Sverige 1938 och har blivit spridd framför
allt sedan den tagits i bruk av Radiotjänst. Ett
antal frågor och svar äro sammanställda i G.
Knutsson, ”Vem vet vad?” (1943) och
”Allsvensk f.”, under red. av E. Haglund (1945).
Frågetecken, skiljetecken, utmärkande fråga
el., satt inom parentes, tvekan rörande en
uppgifts riktighet.
Frågodag, ett led i valproceduren vid
tillsättning av kyrkoherde- och komministertjänster,
infördes i svensk lagstiftning på 1700-talet. Enl.
lag V12 1934 är vid val till kyrkoherdetjänst
församlingen berättigad att å f. kalla fjärde
provpredikant. Söndagen efter sista provdagen är f.
Frånö, del av Kramfors stad.
Fräkenbotten, sank, vanl. översvämmad mark,
bevuxen med fräkenarter, mest vatten- och
dy-fräken.
Fräkenväxter, Equisetäles, en till
ormbunks-växterna (Pteridophyta) hörande klass, som
intager en mycket fristående ställning i växtriket.
F’. representeras i nutiden av en enda familj,
Equisetaceae, omfattande släktet Equisetum.
Omkr. 40 arter äro kända från nästan alla
jordens länder utom Australiens fastland. Alla
Equisetum-arter äro örtartade med underjordisk,
flerårig, krypande rotstock och kraftigt
utvecklad ledad ovanjordstam, som är trind, ihålig,
utvändigt räfflad, antingen enkel, ogrenad, eller
försedd med kransställda sidogrenar.
I Sverige finnas 9 fräkenarter, bland vilka
märkas: Equisetum arvense, åkerfräken,
som har två olika slags skott, näml, de
blekbruna, sporangieaxbärande,
ogrenade vårskotten, som
vissna efter spormognaden,
och de gröna, sterila,
gre-niga sommarskotten; E.
silvaticum,
skogsfrä-k e n, som på våren har
de axbärande skotten först
bruna och med outvecklade
grenar men sedan vid
spormognaden grönskande och
med utvecklade sidogrenar,
lika de sterila skotten; E.
limosum, dyfräken, som
är den största av de svenska
arterna, ända till över 1 m
hög, och som saknar
bruna skott, i det att alla
skotten från början
utvecklas lika och äro gröna;
E. hiemale, skavgräs,
som har en övervintrande,
utom vid basen ogrenad
Varskott av
skogs-fräken. Foto A. Fors.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
