Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Funktion - Funktionalism - Funktionarism - Funktionera - Funktionslära - Funktionsteori
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
313
F unktionalism—F unktionsteori
314
ex) och dennas inversa f., logaritmen, de
trigono-metriska f. och deras inversa f., de cyklometriska
f. Några kända f. betecknas med särskilda
symboler, ss. F(x), $(s) m. fl. En f. kan vara f.
av flera variabler. Sålunda är triangelns yta en
f. av triangelns bas och höjd.
2) (Biol.). F. betecknar varje livsprocess (livs-,
fysiologisk f.), särsk. satt i samband med de yttre
betingelser (yttre faktorer), t. ex.
klimatiska, närings- och markförhållanden, el. inre
förhållanden (inr.e faktorer), ss. anatomisk
och kemisk byggnad hos organismen, vilka
tillsammans reglera förloppet av f.
3) Filos., särsk. om själslivets, resp, omdömets
och viljans, yttringar och verksamhetsformer. —
Funktionsbegreppet, sådant det utdanats inom
matematiken, tillägges av vissa nyare tänkare
(P. Natorp, E. Cassirer m. fl.) kategorial rang
och får ersätta substansbegreppet som en numera
föråldrad och utdöd kategori. Strävanden att
låta det inträda även för orsaksbegreppet göra
sig likaledes gällande. Även inom logiken söka
funktionsbegreppen uttränga artbegreppen.
4) Verksamhetsuppgift; tjänstgöring.
Funktionali’sm, en i Sverige lanserad
benämning på den radikala, internationella riktning
inom arkitektur, stadsbyggnadskonst och
nytto-konst, som framträdde i opposition mot de
historiska stilarna och ansåg, att funktionen, d. v. s.
det fullständiga uppgåendet i ändamålet, skulle
bestämma den konstnärliga utformningen. I
Tyskland har denna riktning fått namnet neue
Sach-lichkeit. F. anser ekonomiska och sociala
hänsyn likaberättigade med estetiska krav, och de
nya principerna ha därför haft sin största
betydelse på stads- och bostadsbyggandets område.
— Som rörelse framträdde f. på 1920-talet, men
dess rötter äro att söka i iudustrialismen och
storstadsväsendet under slutet av 1800-talet. Le
Corbusier är den moderna f:s främsta namn.
Han har genom skrifter och teoretiska projekt
utformat dess program. ”Huset är en maskin
att bo i” är ett hans slagord. På
stadsplane-konstens och bostadsbyggandets område har
han gjort insatser, främst i Frankrike och
Ryssland (se bild 12 å pl. vid Byggnadskonst).
I Tyskland anlades nya bostadsområden,
Sied-lungen, kring storstäderna. De ledande
arkitekterna voro E. May i Frankfurt a. M., B. Taut i
Berlin och W. Gropius i Dessau. I Wien
verkade J. Frank, i Holland J. J. P. Oud. I
Amerika, England och de romanska länderna har f.
först under 1930-talet vunnit terräng. I
diktaturstaterna Ryssland och Tyskland framträdde
under 1930-talet en reaktion mot f. i form av
en klassicerande monumentalarkitektur. I
Norden slog f. igenom på olika sätt. I Danmark,
där den började på 1920-talet, anknöt den mjukt
till traditionen och renodlades först efter hand.
De främsta namnen äro här K. Fisker och P.
Baumann. I Sverige fanns på 1920-talet enstaka
prov på f., t. ex. en villa i Falsterbo av J.
Frank, men först genom Stockholmsutställningen
1930 kom det kraftiga genombrottet. 1931 kom
stridsskriften ”acceptera”. De ledande
arkitek
terna voro G. Asplund, S. Markelius, U. Åhrén
och E. Sundahl, teoretiker voro G. Johansson
och G. Paulsson. Av en yngre generation
märkes N. E. Eriksson.
Det är eg. oriktigt att beteckna f. som en stil.
Den uppstod som protest mot stilarkitekturen och
satte som sitt mål att lösa problemen uteslutande
med tanke på ändamålet. Den mest lyckade
lösningen var den vackraste. Vissa drag framträda
dock tydligt som funktionalistisk stil.
Symme-trien som kompositionsprincip slopades, man
använde rena ytor och volymer och arbetade med
proportionernas spänning, all dekoration utan
konstruktiv betingelse förkastades. Stora
fönsteröppningar skulle släppa in sol och ljus och skapa
kontakt med naturen. I heminredningen kom f.
med nya möbelmaterial, stål och glas. — Litt.:
Le Corbusier, ”Vers une architecture” (1923, ny
uppl. 1925); G. Johansson, ”F. i verkligheten”
(i93i).
Funktionari’sm, stundom använd benämning
på ett system, där den reella makten i ett land,
en folkrörelse etc. är överflyttad från dess medl.
och valda förtroendemän till anställda
funktionärer.
Funktionéra (fr. fonctionner), tjänstgöra,
fungera.
Funktionslära, mus., den först av Rameau
framställda och slutgiltigt av H. Riemann
formulerade läran om dur-mollharmonikens
huvudharmonier, tonika, dominant och underdominant,
varav alla övriga klanger äro att betrakta som
mer el. mindre starkt modifierade former.
Funktionsteori (se Funktion 1). Med f. i
vidsträcktaste mening förstås studiet av
funktioner och deras egenskaper. Vanl. hänföres dock
benämningen f. till studiet av de analytiska
funktionerna av komplext argument. De
analytiska funktionerna definieras på olika sätt.
Sålunda uppställer C a u c h y fordran, att
gräns-.. , . lim f(z + Az)— f(z) . ..
värdet a ––––––;–––-, dar z och Az aro
^z=o dz
komplexa kvantiteter, är för ett givet värde på
z oberoende av det sätt, på vilket Az avtar mot
0. Detta innebär, att funktionen f{z) för varje
värde på z skall ha en bestämd d e r i v a t a,
som är oberoende av den riktning, i vilken den
bildas. Riemann betraktar särskilt den reella
och imaginära delen av f{z) och uppbygger sin
f. på studiet av dessa delar, de harmoniska
potentialerna, Weierstrass utgår från
Taylors serie och uppbygger den
analytiska funktionen ur ett funktionselement genom
analytisk fortsättning, som bygger på principen,
att två funktioner, som existera inom var sitt
av två varandra delvis övertäckande områden i
^-planet, äro element av samma funktion, om
de överensstämma inom de båda områdenas
gemensamma del. Det ena elementet säges då
fortsätta det andra över dettas ursprungliga
existensområde.
Inom de analytiska funktionernas teori möter
man många av matematikens yppersta namn.
Efter hand ha nya, omfattande
funktionsklas-ser tagits i besittning. Abel och J a c o b i
in
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
