Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Fyr
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
331
Fyr
332
deras lanternor vredos fram och åter av urverk,
varigenom ljusknippet från varje lanterna (två
på Korsö, sex på Örskär) kom att oscillera inom
en viss vinkel. Norbergs verkligt banbrytande
och internationellt kända uppfinning blev dock
hans konstruktion av världens första
roterande fyroptik. Denna, installerad 1781 i den
då nyanlagda f. Carlsten på Marstrands
fästning, hade tre lampor med vardera två speglar,
upphängda i ett stativ, som roterade långsamt
kring en vertikal centralaxel. F. alstrade
därigenom sex, mot horisonten riktade ljusknippen,
vilka långsamt vredos runt och på avstånd gåvo
intrycket av ljusblänkar. Nästa roterande
spegelapparat infördes i den franska f. Cordouan
1783, varefter principen blev allmänt erkänd och
tillämpad i åtskilliga f. En ny uppfinning av
största betydelse gjordes 1823, då fransmannen
Fresnel framträdde med sin första
fyrlinsappa-rat, sammansatt av ett antal
strålkastarlin-s e r, som voro uppställda kring en enda fyrlampa
och roterade kring denna. De tjänstgjorde
därvid på samma sätt som Norbergs speglar men
hade mindre brytningsförluster. Något senare
konstruerade Fresnel även trumlinsen, som
är stillastående och sammanbryter ljuset
endast i vertikal led. Skenet utgår därvid i alla
horisontella riktningar samtidigt men blir ej lika
starkt som från en strålkastarlins av motsv.
storleksklass. Roterande strålkastarlinser
användas nu i alla större angörings-f. Många ens-f.
ha fast strålkastarlins, som koncentrerar ljuset
enbart mot enslinjen. Trumlins förekommer i
flertalet övriga f. samt på lysbojar och fyrskepp.
De roterande apparaterna åstadkomma direkt
blixt- el. blänksken, vars sammansättning är
beroende av dellinsernas gruppering kring ljuskällan.
Hos svenska f. anges ljusstyrkan i
hef-nerljus (HK, motsv. 0,9 internat. normalljus).
Vid de större angörings-f. ligger ljusstyrkan i
allm. inom området 50,000—1,000,000 HK, vid
vanliga skärgårdsled-f. mellan 100 och 1,000
HK. Sveriges starkaste f. är Kullen, vars mycket
stora lins med 1,000 W elektrisk strålkastarlampa
ger nära 4,000,000 HK el. omkring 2,000 gånger
mer än vad som skulle erhållas med samma lampa
utan lins. Geografisk lysvidd är det
största avstånd, på vilket en tillräckligt
ljusstark f. under normala
Ijusbrytningsförhål-landen i atmosfären kan observeras från en
viss ögonhöjd över vattenytan utan att
skymmas bort på grund av jordens rundning.
Optisk lysvidd betingas av f:s ljusstyrka
och atmosfärens siktbarhet. Numera givas de
flesta f. sådan ljusstyrka, att deras optiska
lysvidd vid god sikt uppgår till el. överstiger den
geografiska lysvidden för 5 m ögonhöjd (dock
vid sektor-f. i allm. endast för det vita skenet).
Småningom började man införa mekaniska
anordningar för att genom rytmisk avskärmning
av ljuskällan erhålla karaktär även vid f. med
fast optik (spec. trumlins). Äldst bland sådana
apparater är intermittenshylsan, en
plåtcylinder, som med jämna mellanrum sänkes
ned över lampan. På 1870-talet uppfann svensken
C. G. von Otter persiennapparaten, som
består av grupper av vertikala plåtband,
placerade intill lanterninfönstren. De öppnas och slutas
i regelbunden takt, drivna av urverk. Svensken
L. F. Lindberg konstruerade 1882 rotatorn,
en cylindrisk plåtställning, som roterade kring
fyrlampan. Den är numera praktiskt taget ur
bruk. Automatiska k 1 i p p 1 j usapparater,
ombesörjande fyrkaraktär genom regelbunden
tändning och släckning av ljuskällan, infördes
första gången 1905 genom Daléns uppfinning av
en sådan apparat för acetylenbelysning. Motsv.
apparater ha sedermera också konstruerats för
andra, utländska gasljussystem. För elektriska f.
användas numera också klipplj usapparater i stor
omfattning, utförda enl. flera olika principer.
Vanligast i Sverige är AGA :s typ.
Vid de flesta obevakade aga- och dalén-f.
användes AGA :s s o 1 v e n t i 1 för f :s tändning på
kvällen och släckning på morgonen. Obevakade
elektriska f. manövreras i stället med hjälp av
kopplingsur (tidströmställare) med en
särskild mekanism, som automatiskt omställer
kopp-lingsorganen dag för dag med hänsyn till
dygnets varierande längd. Hos elektriska f., uppförda
omedelbart intill en farled, förekommer ibland
fasadbelysning av tornets nedre del, vilket
gör det lättare att bedöma avståndet till f. i
mörker, så att risken för påsegling minskas.
Elektroteknikens landvinningar ha också öppnat
goda möjligheter att anordna
fjärrmanöv-r e r a d e f., som skötas och övervakas på
elektrisk väg från plats, där vakt ändock hålles (t. ex.
en lotsstation).
Höga fyrtorn om 20—40 m, ibland ännu mera,
förekomma i regel blott vid angörings-f. på
öppen, låglänt kust. Redan i de yttre skärgårdarna
bli tornen lägre för att i de inre skärgårdslederna
krympa samman till små fyrkurar el. stativ med
fyrlyktor av boj typ i toppen. I kanaler och
hamninlopp användas i regel blott små lyktor el.
lampor, anbragta på dykdalber, stolpar, pirhuvud
e. dyl. Byggnadsmaterialet för de större
fyrtornen var långt in på 1800-talet i allm. natursten.
Trätorn förekommo dock emellanåt. Tegel har
använts sporadiskt och likaså järn. Numera
byggas de flesta större och medelstora f. av armerad
betong.
Antalet fyrljus i Sverige är 2,000, därav 132
angörings-f., 1,693 andra f., 18 fyrskepp och 157
lysbojar. Blott c:a 40 °/o därav ägas och
förvaltas av fyrmyndigheten, däribland dock de
största och viktigaste anläggningarna, näml,
flertalet angörings-f. och samtliga fyrskepp. — Det
statligt organiserade lots- och fyrväsendet i
Sverige grundades redan 1696 av Karl XI, som lade
dess förvaltning under Amiralitetskollegium.
Först 1871 inrättades Lotsstyrelsen såsom civil
chefsmyndighet för Sveriges lots- och fyrväsen.
Ehuru ej äldst, torde dock f. på ön F a r o s
utanför Alexandria vara den ryktbaraste av de
gamla folkens f. Den äldsta f. i Sverige är den
omkr. 1202 inrättade Falsterbo fyr. Under äldsta
tider utgjordes fyrljusen av en öppen eld,
brinnande som ett bål eller i en grytliknande,
genom
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
