Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Fysikalisk kemi - Fysikalisk terapi - Fysiker - Fysikus - Fysiljera - Fysiljärer - Fysiografi - Fysiografiska sällskapet i Lund, Kungl. - Fysiokrater - Fysiokratism - Fysiolog - Fysiologi - Fysiologiens historia
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
347 Fysikalisk terapi—Fysiologi 348
per. F. kallas ofta även allmän kemi.
Flera olika avd. finnas inom f.
Termokemin behandlar energiomsättningar vid de
kemiska reaktionerna, lagar för kemiska
jämvikter och deras beroende av temp. Kemisk
k i n e t i k avhandlar den hastighet, med vilken
reaktioner ske och hur yttre omständigheter
inverka på denna. Elektrokemin avhandlar
de elektriska krafternas inverkan på kemiska
ämnen och deras omsättning. Fotokemin
behandlar ljusets kemiska inverkan. Hit kunna
även räknas röntgen- och radiumstrålningen.
Koloidkemin är läran om materiens
egenskap i finfördelat tillstånd. F. är en
vetenskaplig gren, som utformades under senare delen av
1800-talet och som fått allt större omfattning.
Fysikalisk terapi, se Fysioterapi.
Fysiker, person, som ägnar sig åt fysikalisk
forskning.
Fysikus (lat. phy’sicus), förr titel på läkare,
t. ex. stadsfysikus, stadsläkare.
Fysiljèra (fr. fusiller, av fusil, gevär), avrätta
medelst gevärssalva, arkebusera.
Fysiljärer (fr. fusiliers, av fusil, gevär),
urspr. Ludvig XIV:s med flintlåsgevär
beväpnade fotfolk, senare i allm. ett slag av lätt inf.
till skillnad från det tunga inf.,
muskete-r a r n a. De i senare tiders preussiska armé före
i :a världskriget förefintliga f.-reg. och
f.-ba-taljonerna skilde sig endast till namn och
uniform från annat inf.
Fysiografl (av grek. fy’sis, natur, och
gra’-fein, skriva), naturbeskrivning. Adj.\
fysio-grafisk.
Fysiografiska sällskapet i Lund, Kungl.,
stiftades 1772 på initiativ av Anders Jahan
Ret-zius ”med huvudsakligt syfte att vinna och
utbreda kännedomen av Skånes naturhistoria samt
har därjämte till föremål för sin verksamhet att
utbreda och befrämja kännedomen av naturen i sin
helhet och i alla dess riktningar”. Sällskapet har
under årens lopp mer och mer utvidgat sin
verksamhet. Det hade 1949 7 hedersled., 108 svenska
och 78 utländska led., fördelade på 13 klasser.
Det utgiver ”Handlingar”, som även utgöra
”Lunds univ:s årsskrift”, avd. 2, samt fr. o. m.
1931 ”Förhandlingar”. Årl. hållas 7 ord.
sammanträden, därav årshögtiden 2/i2. — Litt.: O.
Gertz, ”Kungl. F. 1772—1940. Historisk
överblick och personförteckningar” (1940).
Fysiokräter (av grek, fy’sis, natur, och
kra-tein, härska) el. e k o n o m i’s t e r, ett antal
politiska och nationalekonomiska skriftställare, som
under senare hälften av 1700-talet bekämpade
den då i de flesta europeiska stater mer el.
mindre rådande, i Frankrike genomförda
merkantilpolitiken. Det var eg. Fr. Q u e s n a y,
Ludvig XV :s livmedikus, som gav det första
egentliga uttrycket åt de fysiokratiska idéerna.
Han utvecklade dessa närmare i ”Tableau
écono-mique” (1758) samt fick inom kort ett stort
antal lärjungar (Mirabeau d. ä., Dupont de
Nemours, Mercier de la Rivière och Baudeau m. fl.),
varjämte den av f. starkt påverkade Turgot som
minister fick tillfälle att tillämpa en del av deras
teorier. — Innehållet av de lärosatser, vilka f.
förfäktade, det s. k. fysiokratiska
systemet (f y s i o k r a t i s m), är huvudsaki. följ.:
Samhällslivet är, liksom den fysiska världen,
underkastat oföränderliga lagar. Även för de
ekonomiska förhållandena finnes sålunda en naturlig
ordning, och staten bör låta denna göra sig
gällande. Studiet av denna naturliga ordning lär,
att jorden (och vattnet) är den enda källan till
rikedom och att följaktligen jordbruket med
binäringar är den enda näringsgren, som kan i
egentlig mening frambringa rikedom. Varken
industrien el. handeln kan öka världens rikedom.
Jordbruket åter frambringar en produkt, som ej
blott ersätter alla gjorda kostnader utan ger ett
överskott (”produit net”), vilket är en ren vinst
för samhället. Denna vinst är den enda källan
för statens beskattning. Då nu ”produit net”
tillfaller jordägaren, äro jordägarna den enda
samhällsklass, som i själva verket kommer att
erlägga skatt. Staten bör därför ej pålägga
annan skatt än en grundskatt, proportionellt avvägd
efter denna ”produit net”. — Äv allt detta
föl-j er, att staten bör avhålla sig från varj e åtgärd,
som kan minska jordbrukets ”produit net”. Alla
åtgärder, som avse att uppmuntra andra
näringsgrenar på jordbrukets bekostnad, äro
förkastliga. över huvud kräver den naturliga ordningen,
att åt individen inrymmes största möjliga, ehuru
ej obegränsade, frihet att välja yrke och utnyttja
sina ägodelar.
Fysiokrati’sm, se Fysiokräter.
Fysiolog [-å’g], forskare i fysiologi (se d. o.).
— Adj.: Fysiologisk.
Fysiologi (av grek, fy’sis, natur, och lo’gos,
lära). Alltefter arten av de levande organismer,
som studeras, uppdelar man f. i
djurfysiologi och växtfysiologi. Allmän f.
omfattar läran om livsföreteelser, gemensamma
för djur och växter, medan komparativ f.
åsyftar en jämförelse av livsföreteelser hos
djurslag, som stå på olika utvecklingsstadier. —■
Äldre tiders fysiologiforskning var i stor
utsträckning beskrivande. Snart restes emellertid
kravet på en tolkning av de gjorda rönen. Det
avgörande steget togs dock först, när man
började söka förklaringen till livsprocesserna i
fy-sikalisk-kemiska skeenden. Den ena processen
efter den andra inom de levande organismerna
lyckades man klarlägga och göra begriplig som
en naturlig följd av de fysikalisk-kemiska
processerna. Särsk. betydelsefullt blev det, att man
kunde visa, att lagen om energiens oförstörbarhet
ägde oinskränkt giltighet för livsprocesserna.
Kemins och fysikens stora betydelse för f:s
utveckling har medfört, att den fysiologiska
kemin el. biokemin, resp, biofysiken
(se d. o.) utvecklat sig till självständiga
vetenskapsgrenar.
Fysiologiens historia (om växtfysiologien se
Botanik). Äldre tiders erfarenheter om kroppens
byggnad och förrättningar samlades och
bearbetades av Aristoteles (384—322 f. Kr.) och
G a 1 e n o s (130—201 e. Kr.), vilkas arbeten
under mer än tusen år utgjorde källan för all
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
