Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Fågelspindlar - Fågelsta (Östergötland) - Fågelsta (Södermanland) - Fågelsta—Vadstena—Ödeshögs järnväg - Fågelsundet - Fågelsång - Fågeltofta - Fågelvik (Kalmar län) - Fågelvik (Västra och Östra) - Fågelås - Fåglar
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
355
F ågelsta—F åglar
356
mones av de äkta spindlarna och förekomma i
tropikerna. De äro de största av alla spindlar
(intill 9 cm långa) och ha fått sitt namn av att
de även kunna döda mindre ryggradsdjur, ss.
fåglar och grodor; större insekter utgöra dock
främst deras byte. F. äro nattdjur, som om
dagen dölja sig i hålor i jorden el. trädstammar.
Mest kända äro släktena Avicularia (förr
My-gale) från Sydamerika och Selenocosmia från
s. ö. Asiens öar och Nya Guinea. F. medfölja
ofta i fartygslast till Europa.
Fågelsta, samhälle i Fivelstads sn i
Östergötland.
Fågelsta, gods i Södermanland, se Fogelstad.
Fågelsta—Vadstena—ödeshögs järnväg, se
Mellersta Östergötlands järnvägar.
Fågelsundet, fiskläge i Hållnäs sn i Uppland.
Fågelsång, by i Hardeberga socken,
Malmöhus län, ö. om Lund, intressant geologisk
fyndort. Genom de små bäckarnas erosion äro här
kambriska och siluriska bildningar, huvudsaki.
skiffrar, blottade. Lager serien har sedan
1860-talet varit föremål för undersökning samt givit
viktiga bidrag till frågan om korrelationen
mellan graptolit- och trilobitförande facies inom
ordovicium.
Fågeltofta, socken i Kristianstads län, Albo
härad, på Linderödsåsen, n. v. om Simrishamn;
31,80 km2, 650 inv. (1951). Är ett småvågigt
slättområde, i s. v. bördigt, mot n. ö. magrare
och mera skogbevuxet. 1,858 har åker.
Egendom: Månslunda gård; f. ö. lyder större delen
av F. under godset Kronovall. En
korsvirkes-gård från 1700-talet är sedan 1937
hembygdsgård. Blymalm med hög blyhalt har upptäckts
i F. Den lilla romanska kyrkan är från 11
ootalets senare del. Ingår i Lövestads och F.
pastorat i Lunds stift, Färs kontrakt; tillhör
storkommunen Brösarp.
Fågelvik, gods i Tryserums socken, Kalmar
län, på en holme vid Valdemar svikens s. strand;
834 har, därav 270 har åker. Tax.-värde 396,500
kr. Det nuv. slottet, efter Tessin d. y:s
ritningar, blev färdigt 1796. F. har ägts av bl. a.
Karl Knutsson Bonde (1429—70), sedan i 250 år
av ätten Gyllenstierna och kom 1720 till Arvid
Horn; tillhörde 1855—1905 släkten Raab.
Obetydliga rester finnas av Karl Knutssons borg,
förstörd under Dackefejden. Nuv. ägare: K.
Ly-beck.
Fågelvik, Västra och Östra, Se Västra
Fågelvik och östra Fågelvik.
Fågelås. 1) Norra och Södra, se Norra
Fågelås och Södra Fågelås. — 2) Storkommun i
Skaraborgs län, omfattar socknarna Brandstorp
samt N. och S. Fågelås, 187,74 km2, 2,495 inv.
(i95i)-
Fåglar, A’ves, en klass bland ryggradsdjuren.
De kännetecknas framför allt av att kroppen är
fjäderbeklädd och de främre extremiteterna
om-bildade till flygorgan. Bålen är mer el. mindre
äggformig, halsen lång och mycket rörlig, benen
förhållandevis långa.
Huden är tunn och innehåller endast en
körtel, den på gumpen belägna gumpkörteln. Denna
Typer av fågelfötter. 1 sittfot (trast), 2 klätterfot
(hackspett), 3 gångfot (fasan), 4 rovfågelsfot (falk), 5
häft-fot (tornsvala), 6 simfot (storskrake), 7 årfot
(storskarv), 8 springfot (struts), 9 halv simfot (skärfläcka),
10 vadarfot (senegalstork), 11 flikfot (sothöna), 12
kluven simfot (dopping), 13 skridfot (kungsfiskare).
avsöndrar ett fettrikt sekret, som utpressas med
näbben och ingnides i fjädrarna. Hornbildningar
av olika slag äro fjädrar (se Fjäder), hornslidan
på näbben, fjäll, klor och sporrar. Tack vare
fjäderdräkten och den höga organisationen av de
organsystem, som stå i ämnesomsättningens
tjänst, äro f. varmblodiga, d. v. s. ha konstant
kroppstemp. Denna är högre än hos däggdjuren
och uppgår i allm. till 390—430.
Skelettet utmärkes dels av att de olika benen
i stor utsträckning sammansmält till större
komplex, dels av att många ben äro luftfyllda,
pneu-matiska. Endast hos unga f. och sådana, som
sakna flygförmåga, innehålla benen märg. I
skallen äro käkdelarna förlängda till en näbb.
I likhet med vad fallet är hos kräldjuren, ledar
underkäken mot kvadratbenen, som i sin tur
leda mot tinningbenen. I den rymliga
hjärnskåls-delen ha sömmarna mellan de olika benen
försvunnit. Skallen ledar mot ryggraden med endast
en ledknapp.
Halskotorna växla i antal mellan 8
(sångfåglar) och 23 (svan) samt äro förenade med
varandra genom sadelleder. Härigenom erhåller
halsen en hög grad av rörlighet. Av de övriga
kotorna äro de flesta fast förenade med
varandra. De sista svanskotorna sammansmälta till
ett enhetligt ben, gumpbenet el. pygostolen, vars
uppgift är att stödja stjärtpennorna. Revbenen
äro orörligt förenade med bröstkotorna men bära
på mitten en led och stå i ledförbindelse med
bröstbenet. Härigenom möjliggöras
andningsrörelser med bröstkorgen. Bröstbenet är stort,
välvt, sköldliknande och försett med en hög
benkam (carina), som tjänstgör som fäste för den
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
