Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Fåglar
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
359
Fåglar
360
kraftiga flygmuskulaturen. Bland nutida f.
saknas bröstbenskam endast hos strutsfåglarna (r
a-t i t e r) ; alla övriga f. äga en dylik (c a r i n
a-t e r). Höftbenen äro starkt förlängda och
sammanvuxna med ett stort antal kotor. De smala
blygdbenen äro riktade rakt bakåt, varför
bäckenet är öppet nedtill. Lårbenet är kraftigt men
så kort, att knäet ej är synligt utifrån. Foten
innehåller aldrig mer än fyra tår. Den övre
raden vristben växer redan på fosterstadiet
samman med skenbenets nedre ända, medan den
nedre raden förenas med tre likaledes
sammansmälta mellanfotsben. Det sålunda uppkomna
skelettstycket bär det oegentliga namnet t a r s.
Hälleden blir belägen mitt i vristen.
Skulderbladen äro långa, sabellika, nyckelbenen smala
och sammanvuxna nedtill till det s. k.
gaffelbenet, medan korpbenen äro grova och bilda det
egentliga stödet för skuldergördeln mot
bröstbenet. I handen finnas endast tre fingrar, varav
den första, tummen, är fri. I vingen stödjas
pennorna huvudsakligen av armbågsbenet
(armpennor) och pekfingret (handpennor).
Lungorna äro förhållandevis små, sakna
elas-ticitet och ligga tryckta tätt intill bröstkorgen.
Från bronkerna och deras förgreningar utgå de
s. k. lungpiporna, vilka stå i förbindelse med
varandra, varigenom lungornas luftrörssystem
blir nätlikt, ej trädlikt, förgrenat. De större
luftrören fortsätta genom lungväggarna och övergå
i fem par
tunn-väggiga, luft-fyllda blåsor,
luftsäckarna,
vilka ligga i
kroppshålan och
med sina
förgreningar intränga i de
större benen.
Vid
inandningen höjes
bröstkorgen, varvid
luften genom
lungorna suges
in i
luftsäckarna för att
sedan vid
utand-ningen åter
pressas ut
samma väg. På
detta sätt
komma luftsäckarna, samtidigt
som de göra
kroppen lättare,
också att stå i
andningens
tjänst. Under flykten hålles bröstkorgen
orörlig, varigenom alla direkta andningsrörelser
inställas. Andningen tillgår i stället så, att luft
pressas in genom näsborrarna och utdrives
genom flygmusklernas tryck på luftsäckarna. På
grund av att sålunda andningens intensitet direkt
sammanhänger med flygmuskulaturens aktivitet,
Lungor och luftsäckar hos en
fågel. Tr luftstrupe, Br bronk, Lu
lunga, Dbr dorsala, Vbr ventrala
luftkanaler i lungan, Lpf
lungpi-por, Lka förgrenade utskott, som
förbinda lungpiporna med
varandra, Li—Li luftsäckar, L st kanal
till luftsäck i bröstbenet, H
över-armsben.
Bröst- och bukorgan hos duva. I A äro hjärtat och
levern, i B dessutom matsmältningskanalen borttagna.
kan en fågel, som får flyga obehindrat, ej bli
andfådd. Struphuvudet saknar stämband. Som
ljudorgan tjänstgöra tunna membraner, vilka
förena de broskringar, som äro belägna, där
luftstrupen grenar sig i de båda bronkerna. Detta
organ plägar därför kallas det undre
”struphuvudet” (syrinx).
Hjärtat är fyrrummigt som hos däggdjuren
och blodomloppet fullständigt; aortan förlöper
på h. kroppssidan. Den vida matstrupen är hos
många f. försedd med en utvidgning, krävan, vari
nedsvald föda förvaras. Magsäckens kapacitet är
ringa. Den uppdelas i en övre, med
magsaftkört-lar utrustad del, körtelmagen, och en nedre,
muskelmagen, som, särsk. hos fröätande f., är
kraftigt utvecklad. Dess malande kraft ökas av
nedsvalda stenar. Ändtarmen mynnar jämte
urinledarna, könskörtlarnas utförsgångar och en blint
slutande säck, den s. k. Bursa Fabricii, i
kloaken. Testiklarna äro pariga, men endast en
äggstock (den vänstra) finnes. De stora, gulerika
äggen omgivas i äggledaren av vita, skalhinnor
och kalkskal. — Hjärnan, särskilt stora och lilla
hjärnan, är högt utvecklad. Bland sinnena
ut-märkes i synnerhet synen av stor skärpa,
medan lukt- och smaksinnena äro svaga, ögonen
äro därför hos alla f. stora; de ligga på
huvudets sidor (utom hos ugglorna) och äro försedda
med ett tredje, tunt ögonlock, blinkhinnan.
F., som utvecklats från någon grupp av
dino-saurierna, de s. k. ornithosuchierna el. dem
närstående former, uppträdde redan under
jura-tiden, från vilken tid den äldsta kända formen,
Archaeopteryx (se d. o.), härstammar. Även
under krittiden uppträdde tandbärande former, men
redan under eocen funnos f., som kunna
inordnas i det moderna systemet. Av nu levande f.
äro 13,000 arter beskrivna, utbredda över hela
jorden. Många i kalla områden förekommande
äro flyttfåglar.
Fåglarna indelas numera efter E. Stresemann
(på grundval av H. F. Gadows system) på följ,
sätt, varvid några mindre ordn. här uteslutas:
Underklass I: Archaeornithes, urfåglar.
„ II: Neornithes, egentliga fåglar,
överordn. I: Odontolcae, tandfåglar.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
