Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Fäktkonst el. fäktning - Fäktning - Fälad el. fäladsmark - Fälb - Fälg
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
377
Fäktning—Fälg
378
är antingen ”mötande”, då motståndarens vapen
föres utanför anfallstavlan i den linje det
uppträder, el. ”contre” (cirkulär), då motståndarens
vapen föres utanför målet i motsatt linje. Parad
kan göras kort (”torr”), i form av ett begränsat
slag, lång (”opposition”), mera mjukt följande,
el. bindande.
Ripost, svarsstöt, skall följa omedelbart efter
paraden antingen som direkt ripost mot den
blotta, som paraden skapat, el. som sammansatt
ripost, varvid växling av linje äger rum. En
svarsstöt efter en parerad ripost kallas
contre-ripost. Anfall består av den vapenförande
armens sträckning samt utfall (fig. 3—4) och har
till ändamål att träffa (touchera) motståndaren.
Anfall är antingen enkelt el. sammansatt. Enkla
anfall äro: rak stöt, direkt mot blotta på
motståndaren, dégagement mot blotta på andra sidan
motståndarens vapen genom spetsförflyttning
under detta samt coupé, likaledes mot blotta på
andra sidan motståndarens vapen men genom att föra
egen klinga över dettas spets. Sammansatt anfall
utgöres av ett enkelt anfall, omedelbart föregånget
av en el. flera finter i avsikt att framkalla en
parad hos motståndaren. Grundläggande
sammansatta anfall äro: två dégagement där första
dé-gagementet är fint, doublement, som består av
dégagement såsom fint och därpå ett undvikande
av motståndarens contreparad, doublé-dégagé, där
finten utgöres av doublement, som efterföljes av
dégagement, tre dégagement, där de två första
äro finter. Sammansättningar kunna sedermera
göras i det oändliga. Anfall förberedes oftast
genom angrepp mot motståndarens vapen, till
vilka räknas battemang, ett begränsat slag på
motståndarens klinga, åstadkommet genom
fingerrörelse och någon böjning i handleden, pression,
en tryckning rätt åt sidan på motståndarens
klinga, froissement, som är en kraftig strykning
i förbindelse med pression längs motståndarens
klinga från spetsen och bakåt, coulé, där vapnet
i oförändrad känning med motståndarens glider
längs detta, två engagemang, d. v. s. två tätt på
varandra följande engagemang, liement, som
binder motståndarens klinga under rörelse framåt
och för den från hög till låg linje el. mera
sällan, omvänt, croisé (croisade), ett våldsamt
liement från hög till låg linje, enveloppement,
som är en fortsättning på ett liement och som för
motståndarens vapen åter upp i den linje,
varifrån rörelsen utgick. Tempostöt är ett
motan-fall, igångsatt vid motståndarens anfall.
Stopp-stöt (coup d’arrét) avbryter motståndarens
rörelse framåt vare sig genom förflyttning el.
enbart med sträckt arm. Remise är ett
återförande av klingan i linjen, sedan ett anfall utförts
och parerats (utan omedelbar ripost). Reprise är
ett förnyat anfall, utfört i utfallsställning, när
motståndaren antingen icke riposterar el. gör
detta för sent. Redoublement är ett
återupptagande av anfall under förflyttning framåt på en
motståndare, som går tillbaka utan att parera
el. utan ripost efter parad. Man skiljer på
vanligt fäktavstånd, då man med ett utfall kan
träffa motståndaren, samt förkortat och
för
längt avstånd. För att komma till dessa olika
lägen utföras förflyttningar (marscher) framåt
el. bakåt; den vanligaste är rättningsmarschen,
en vanl. kort förflyttning, där foten närmast
rörelseriktningen börjar. Appell är en stampning
med främre foten för att oroa motståndaren el.
förstärka intrycket av ett låtsat anfall. I ett utfall
ökas avståndet mellan fotterna ävensom främre
knäets böjning, bakre benet sträckes, och
överlivet lutas något framåt. Vid tävlingsfäktning,
den s. k. matchen (i mots. till assauten, där
stötarna icke räknas), fungerar oftast en jury,
bestående av 1 president och 4 domare, där
presidenten fäller utslaget. Vid elektrisk
stötmarke-ring (se d. o.) finnes endast en president (ev.
även 2 s. k. markdomare). Matchen utkämpas
på ett begränsat område, pisten, med ett visst
antal stötar. De tävlande indelas i pouler (minst
6 deltagare i varje).
De bestämmelser för fäktningens utförande
m. m., som här lämnats, avse i första hand
skol-vapnet, floretten, men äro i huvudsak
tilllämpliga även på värjan och s a b e 1 n. Vässa
olikheter finnas dock, betingade därav, att
värjan är stridsvapnet (träffytan är ej som vid
florettfäktningen begränsad) och att sabeln
användes såväl till stöt som hugg.
Bajonettfäktning uppkom i
Frankrike på 1600-talet, utbildades vidare i den
sachsiska armén under början av 1800-talet samt
infördes sedermera i olika länders arméer. I Sverige
utfärdades 1836 ett av P. H. Ling utarb. regi.,
som i huvudsak följts i svenska armén ända till
början av 1900-talet, då namnet ändrades till
bajonettstrid och utförandet ej längre hade
karaktär av f.
F. har ingått i Olympiska spelen alltsedan
1896, damfäktning fr. o. m. 1924. EM i f. ha
avhållits 1921—36, varefter de utbyttes mot VM.
Nordiska mästerskap ha ägt rum 1919—21,
sedermera vartannat år.
Fäktföreningarna i Sverige sortera under
Svenska fäktförbundet, som tillhör
Riksidrotts-förbundet sedan 1904. Det är även anslutet till
Fédération Internationale d’escrime (FIE), som
grundades 1913 och bl. a. fastställer
tävlings-regler i f. Svenska fäktförbundet anordnar SM.
Dess förnämsta vandringspris är ”Kungens
Kanna”.
Litt.: D. von Porath, ”Palaestra Suecana”
(1693) ; L. Barbasetti, ”Das Stossfechten” (1900) ;
S. A. Drakenberg och C. Ffjorth, ”Handledning
i florettfäktning” (i ”Idrotternas bok”, 1910), L.
Th. Aas, ”Fegtning” (1924); N. Hellsten,
”Fäkt-instruktion” (1933) ; Internationella
fäktregle-mentet” (1943).
Fäktning, se Fäktkonst.
Fälad el. fäl ad smark, namn företrädesvis
i Skåne på ett samhälles (en bys, en stads)
gemensamma betesmark.
Fälb, sammetsliknande tyg, mest nyttjat till
s. k. höga hattar. Skiljer sig från egentlig
sammet och plysch genom att fälbhåren ligga åt
sidan och bilda en glatt yta.
Fälg, hjulskena på ett automobil- el. cykelhjul,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
