Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Färgning - Färg och form - Färgringar
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
407
Färg och form—Färgringar
408
natronluten. I denna lösning, den s. k. kypen, sker
f. i ung. i—ihg tim. vid en temp. av 50—6o°.
Varan tas upp ur kypen och utsättes för en jämn
oxiderande inverkan av luften, då den rätta
färgen så småningom framträder. Därefter skölj es
och tvålas, som för svavelfärgämnen är angivet.
Kypfärgning är en mycket besvärlig procedur,
då ju den åsyftade färgen ej framträder i själva
färgbadet utan först vid oxidationen i luften. —
Basiska el. tanninfärgämnen. Före f.
måste varan betas under c:a 12 tim. i ett
tannin-el. garvsyrabad med betmedel av c :a 2—6 °/o av
varans vikt. Efter ev. centrifugering, ss. vid f.
av garner, sker fixering med kräkvinsten, 1
—3 °/o av varans vikt. Därefter skölj es och
färgas vid en temp. av 30—6o°. Äktheten kan
höjas genom efterbetning och fixering.
Färgning av ylle. För varje kg vara,
som skall färgas, beräknar man 50 1 färgbad.
Sura färgämnen användas, då ej större
äkthet kräves; kemiskt tillhöra de olika grupper,
ss. azo-, trifenylmetan- och
antrakinonfärgäm-nena. Sedan ev. fett avlägsnats, om det gäller f.
av ren ull, tillredes färgbadet vanl. av 10—15%
kristalliserat glaubersalt, 2—5% svavelsyra 66°
Bé el. 5—15% vinstenspreparat. I vissa fall
utbytas de senare mot ättiksyra el. myrsyra.
Färgämnet tillsättes därefter, och man färgar under
svag kokning i ung. 1V2 tim. Använder man
färger, som egalisera dåligt, måste man färga in
vid lägre temp. el. c:a 50—6o° samt ev. minska
syratillsatsen. — Betningsfärgämnen.
Vill man ha större äkthet, färgas lämpligen med
alisarinfärgämnen, el. också låter man färgningen
föregås av betning med kaliumkromat och
svavelsyra, varefter utfärgning sker med
antracenfär-ger. — Basiska färgämnen. Önskar
man klara och skarpa färger utan att ha stötre
krav på äkthet, användas med fördel basiska
färger. Man börjar f. vid en temp. av 500, vilken
efter hand drives upp till 80—900 under god
hantering av färggodset. — Kypfärger. Vid
färgning av ullgarn medelst kypfärger måste
kalkfritt vatten användas. Den s. k.
stamkyplös-ningen tillredes, som förut beskrivits, och en
blandning av 5 °/o lim, 0—3 °/o ammoniak (25 °/o)
samt 2% natriumhydrosulfit tillsättes, varefter
f. sker vid en temp. av 50—6o° i c:a V2—1 tim.
Därefter utsättes materialet för luftens
oxiderande inverkan och skölj es väl i vatten. Till slut
avsyras varan med en mindre tillsats av
svavelsyra el. myrsyra under c:a V2 tim. tid vid en
temp. av 70—900.
Färgning av äkta siden. I sidenet ev.
förefintligt s. k. bastlim utlöses genom svag
kokning i ett 30% tvålbad. Vanl. sker f. medelst
sura färgämnen och försiggår i ett färgbad med
tillsats av 25 °/o av den i tvålbadet utfällda
basttvålen, som svagt bry tes genom något ättiksyra
och myr- el. svavelsyra. F. börjar vid en temp.
av 40—50° och drives långsamt upp till
kokpunkten. Färgtid V2—1 tim. Jämväl basiska och
diamin- och indantren(kyp) färgämnen användas
vid f. av siden.
Färgning av konstsilke. a)
Vis
ko s s i 1 k e. F. sker i huvudsak på samma sätt
som vid f. av bomull och linne. Dock måste på
gr. av materialets ömtålighet större försiktighet
iakttas, särsk. betr. temp. och använda kemikalier.
Där ej särsk. stor äkthet kräves, färgas i regel
med substantiva färgämnen. Även kypfärger
kunna begagnas, medan svavelfärgämnen mera sällan
ifrågakomma. b) Acetatsilke. Denna på
senare tiden mer och mer förekommande
konstprodukt måste först genomgå en
reningspro-cedur i en lösning av 2—3 g marseilletvål och
1—2 g ammoniak per 1 färgbad vid en temp av
8o°. F. försiggår sedan med särskilda färger,
s. k. acetatfärger, t. ex. celiton- el.
celitonäkt-färger i ett färgbad av 40—6o° jämte 2—3 g
marseilletvål per 1. Efter f. sköljes den färgade
varan väl och aviveras med myrsyra el. ättiksyra.
Inga andra färger än acetatfärger kunna
användas för detta material.
Färgning av halvylle sker i huvudsak
enl. två metoder, dels i ett färgbad, dels i två
el. flera bad. Vid den förstn. metoden användas
diamin- el. bensidinfärgämnen i neutralt bad med
tillsats av något glaubersalt och nyanseras vid
behov med sura färgämnen, som kunna färga i
neutral lösning. Efter sitt förhållande till ylle
och bomull indelas diaminfärgerna i följ, tre
grupper: 1) diamin färgämnen, som färga bomull
starkare än ylle, 2) diaminfärgämnen, som färga
ylle starkare än bomull, 3) diaminfärgämnen, som
färga bomull och ylle lika. Som regel gäller, att
ylle färgas kraftigare vid högre temp. och
bomull kraftigare vid lägre temp. Därför låter man
först bomullen i halvyllet få önskad färgstyrka
vid den lägre temp. för att sedan driva upp temp.
till kokning, då yllet småningom kommer upp
i samma styrka. Genom att sålunda kombinera
de olika grupperna och variera temp. i färgbadet
erhålles en lika färgad produkt. Vid två- el.
fler-badssystemet, vilket ger större äkthet, färgas
först bomullen med svavelfärger el. med
kypfärger enl. förut beskrivet tillvägagångssätt,
varefter yllet efterfärgas med alisarinfärger el.
kromfärger.
Färgning av halvsiden. Vid f. av
halvsiden, bestående av ylle och silke, kan man
erhålla nästan alla färgtoner medelst sura
färgämnen. Önskar man en mera tvättäkta vara,
användas diaminfärger. Silket färgas in vid c :a
700, varefter temp. drives upp till kokning, så att
yllet kommer upp i samma färgstyrka.
Färg och form, en 1932 bildad
konstnärsorganisation av modernt kynne, vari upptagits dels
några medl. av den upplösta ”Falangen”, dels
en rad yngre konstnärer. Nämnas må Albin
Amelin, Victor Axelson, Gideon Börje, Ture
Dahlö, Martin Emond, Sven Erixson, Lars
Flo-rén, Hjalmar Grahn, Eric Hallström, Bror
Hjorth, Hilding Linnqvist, Axel Nilsson, Patrik
Reutersvärd, Gunnar Svenson och Hugo Zuhr.
Färgringar, genom ljusets interferens
uppkommande färgfenomen. De s. k. newtonska f.
uppträda kring beröringspunkten mellan en plan
glasskiva och en konvex sfärisk lins. De från
de båda begränsningsytorna av den mellan dessa
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
