Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Förbjudna orter - Förblad - Förblommerad - Förborg - Förbrukningsskatt - Förbränning - Förbränningsmotor - Historisk utveckling
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
439
F örblad—F örbränningsmotor
440
ning bl. a. samtliga järn- och kopparbergslager,
gods, som voro anslagna till ryttare, knektar och
båtsmän samt till vissa slott och fästningar,
vissa kustprovinser, kronoparker, drottningens
liv-geding m. m. Avsöndringsförbud tillkommo
sedermera ang. förläningar el. tilldelningshemman
åt lägre tjänstemän, ss. länsmän och
fjärdings-män, samt ecklesiastika boställen m. m. Till
förbjudna orter kommo sålunda att höra samtliga
norrländska landskap, Österbotten, Dalarne,
Åland, Öland, stora områden av Uppland och
Västmanland samt betydande delar (särskilt
bergslager) av Södermanland, Närke, Värmland,
Östergötland och Småland.
Under drottning Kristinas regering
överträddes förbuden oupphörligt. Vid 1655 års
reduktion togs till utgångspunkt skillnaden mellan
”omistande” orter och sådana, som utan större
avsaknad kunde avvaras, och vid 1680 års
riksdag förklarades för ”omistande” el. förbjudna
och reduktionen underkastade samtliga forna
kungsgårdar och kronoladugårdar i Sverige och
Finland ävensom alla gods i rikets utländska
provinser, som tidigare tillhört därvarande
styrelser. Egenskapen av ”omistande” utsträcktes
senare av Karl XI till alla för visst
statsändamål anslagna hemman.
Förblad, se Blomskaft.
Förblommerad, förtäckt.
Förborg, förr en främre, sluten befästning
utanför ingången till den egentliga befästningen.
Förbrukningsskatt, se Konsumtionsskatt.
Förbränning, i vidsträckt mening varje kemisk
reaktion, som sker under eldfenomen. Vid en f.
utvecklas därför alltid värme. I inskränkt
bemärkelse är f. ett ämnes kemiska förening med
syre. Härvid bildas alltefter ämnets olika
beskaffenhet skilda slag av oxider. För att en f. skall
ske med märkbar hastighet, fordras en viss s. k.
antändningstemp. Sänkes temp. under denna
slocknar lågan. Antändningstemp. är t. ex. för
stenkol 3500, för koks 7000, för lysgas 8oo°.
F. kan ske med el. utan låga. Låga bildas, om
brännbara gasformiga el. flyktiga ämnen finnas
närvarande el. bildas under f. Beroende på
lufttillförseln skiljer man mellan fullständig
och ofullständig f. Då de flesta
brännmaterial innehålla kol och väte, bildas av dessa vid
fullständig f. kolsyra och vatten. Vid
ofullständig f. övergår kolet helt el. delvis till koloxid,
”kolos”, cn giftig gas. Förbränningshastigheten
kan vara mycket stor (explosion) men också
mycket långsam, och f. kan försiggå redan vid
vanl. temp. utan nämnvärd temp.-förhöjning. I
en del fall kan sj älvantändning äga rum,
t. ex. av trassel, indränkt med olja, därigenom
att det vid den långsamma f. utvecklade värmet
höjer temp. till antändningstemp. Samma orsak
har sj älvantändning av kollager. — F. inom
kroppen är icke alltid en förening med syre. Enl.
Wielands teori kan f. i många fall uppfattas som
en avspjälkning av väte. — I den kemiska
analysen förstår man med f. en organisk
elementar-analys. — Våt f. är inaskning av organiska
ämnen med starka syror.
F örbränningsmotor, bränsledriven
kraftmaskin (energigenerator), vid vilken den mekaniska
energialstringen sker i samma rum som det, i
vilket bränsle förbrinner. F. skiljer sig sålunda
principiellt från energialstrare av ångmaskinstyp,
vid vilka förbränningen försiggår i en från de
rörliga delarna helt skild ångpanna, likaså från
både varmluftsmaskiner och gasturbiner
(för-bränningsturbiner), där förbränningen sker
närmare intill de motoriska delarna men dock på
visst avstånd från dessa. F. utföras i praktiken
alltid som kolvmaskiner, ehuru många uppfinnare
sysslat med uppgiften att konstruera roterande
typer. Drivmedlet utgöres av flytande el.
gasformiga bränslen, undantagsvis av fasta ämnen
i form av pulver el. pasta. — Man erhåller en
rationell indelningsgrund för f. genom att skilja
mellan explosionsmotorer, vid vilka
bränsleluftblandningen tändes genom yttre
medel (en elektrisk gnista el. genom värmen från
en tändkula e. d.), och dieselmotorer,
resp, förkammarmotorer, där
tändning-en sker spontant vid bränsleinsprutningen,
s. k. kompressionständning. Många fackmän ha
dock energiskt hävdat, att någon egentlig
explosion icke normalt förekommer i t. ex.
förgasar-motorer av automobiltyp utan endast en hastig
förbränning, vilket haft till följd, att ordet
ex-plosionsmotor inom svenska tekniska kretsar
länge varit tabu och att det delvis också kommit
att utträngas ur den tekniska litteraturen. Den
tolkning av begreppet explosion, som nämnda
uppfattning bygger på, saknar emellertid hävd och
innebär i själva verket en sammanblandning med
den typ av explosion, som kallas detonation.
Historisk utveckling. F. utgör vid sidan av
elektriciteten den faktor, som i tekniskt
avseende givit 1900-talet dess särprägel, framför
allt genom den härpå uppbyggda automobil- och
flygtekniken. Idén att driva kraftmaskiner med
explosiva ämnen, i första hand krut, är likväl
av gammalt datum. Redan upphovsmannen till
den första ångkraftsalstraren, fransmannen D
e-n i s P a p i n, liksom tidigare den holländske
fysikern C h r. H u y g h e n s, sysslade med detta
problem. Att deras ansträngningar, lika litet
som många senare uppfinnares, ej ledde till
bestående resultat får delvis tillskrivas den dåv.
maskinteknikens primitiva standard; problemet att
åstadkomma en för motorändamål
tillfredsställande tätning mellan en cylinder och en kolv kan
ej sägas ha lösts förrän ett gott stycke in på
1800-talet. — Engelsmannen John Barber
utvecklade i ett patent av 1791 idén att driva en
turbin med tillhjälp av en exploderande
gasblandning. Hans landsman R. Street
sökte 1794 att med Watts ångmaskin som
förebild konstruera en gasmotor, i vilken gasen
exploderade bakom kolven i en cylinder. Under åren
fram till 1860 uttogos i skilda länder på basis
av bl. a. Streets uppslag en stor mängd patent
på gasmaskiner, utan att dock några praktiskt
användbara konstruktioner framkommo.
Samtliga dessa maskiner voro av atmosfärisk
typ, d. v. s. arbetade utan kompression. Så var
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
