Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Föreningen Sveriges pressmuseum - Föreningsjordbruk - Förenings- och förhandlingsrätt - Förenings- och säkerhetsakten - Föreningsregister - Föreningsrätt
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Föreningen Sveriges pressmuseum—Föreningsrätt
459
Föreningen Sveriges pressmuseum, som
grundades 1947, har till uppgift att åstadkomma,
vidmakthålla och utveckla ett museum för
tidnings- och tidskriftsverksamhet och att stödja
vetenskaplig forskning i tidnings- och
tidskrifts-historia, ävensom att verka för att enskilda tidn.
samla sådant material, som kan väntas få
tid-ningshistoriskt intresse.
Föreningsjordbruk, jordbruk, som drives av
en därför bildad ekonomisk förening av särskild
typ, sambruksförening. Medan en
vanlig ekonomisk förening ej kan förvärva jordbruk
utan K.m:ts tillstånd, kunna enl. 1948 års lag
om sambruksföreningar konstitueras för detta
ändamål lämpade ekonomiska föreningar av
speciell typ. Ett f. innebär en form av
kollektivjordbruk, ehuru bildat på frivillig väg, och
utgör ett led i strävandena att rationalisera
jordbruket.
Har en ekonomisk förening blivit registrerad
som sambruksförening, kan den förvärva el. av
Kronan arrendera ett jordbruk. Med särskilt
tillstånd kan den även arrendera jord av annan än
staten. Föreningen står under tillsyn av
Lant-bruksstyrelsen. För att kunna registreras skall
föreningen bestå av minst fem medl. och ha
antagit en ekonomisk plan för sin verksamhet jämte
stadgar samt ha utsett styrelse och revisorer.
Förenings- och förhandlingsrätt. Lag om f.
antogs av 1936 års riksdag och trädde i kraft
1937. Häri har stadgats, att föreningsrätten,
d. v. s. rätt för arbetsgivare, resp, arbetstagare
att var för sig bilda, tillhöra och utnyttja förening
för tillvaratagande av sina intressen rörande
anställningsvillkor och förhållandet till andra parten
i arbetsavtalet, skall av arbetsgivare och
arbetstagare och deras organisationer lämnas okränkt.
Sker kränkning av föreningsrätten genom
avtals-uppsägning el. genom bestämmelser i kollektiv- el.
annat avtal, är uppsägningen el. bestämmelsen
ogiltig. Detta utgör dock ej hinder för avtalande
av förbud för arbetsledare att tillhöra
arbets-tagarförening. Förhandlingsrätt, d. v. s. rätt att
påkalla förhandling rörande reglering av
anställningsvillkor el. förhållande i övrigt mellan
arbetsgivare och arbetstagare, tillkommer å ena sidan
arbetsgivare el. sammanslutning av sådana, å
andra sidan förening av arbetstagare.
Förenings- och säkerhetsakten, en i Sverige
1789—1809 gällande grundlag i form av
tilläggs-akt till 1772 års R. F., som genom F. delvis
förändrades; i Finland gällde F. till 1917. F.
genomdrevs av Gustav III på revolutionär väg
vid 1789 års riksdag. Han förmådde de ofrälse
stånden att tillsätta ett utskott, med vilket han
kunde överlägga om påtänkta privilegier, och
resultatet av dessa överläggningar blev F. Den
framlades av konungen för riksdagen vid
gemensamt sammanträde på rikssalen 21 febr, och
antogs av de ofrälse stånden men ej av adeln,
ehuru konungen dagen förut låtit fängsla flera
av dess förnämsta medlemmar. Konungen ansåg
F. antagen, ehuru adeln protesterade. Först vid
1800 års riksdag förmåddes adeln att genom
hyllningseden giva ett slags erkännande åt F :s
460
giltighet. F :s betydelse ligger i de ökade
rättigheter, som den gav åt konungen och de ofrälse
stånden. Med avseende på regeringens förande
blev konungen enväldig, dock så, att
medborgarnas säkerhet till person och egendom skulle vara
oförkränkt och endast infödda få utnämnas till
statens ämbeten, varjämte genom stadfästelsen
vissa ämbetsmän (särskilt domare) förklarades
ej kunna avsättas utan laga dom. Rådets antal
skulle bero på konungens gottfinnande, vilket av
Gustav III tillämpades på sådant sätt, att han
avskaffade rådet. Den domsrätt, som förut
tillhörde rådet, överlämnades till Högsta domstolen.
De fördelar, som de ofrälse stånden genom F.
vunno, voro: Rätten att förvärva vanlig
frälsejord utsträcktes till alla medborgare;
skjutsnings-besväret fördelades lika på all jord utom
ypperligt frälse och boställen; ofrälse män fingo
tillträde till Högsta domstolen.
Föreningsregister, ett av länsstyrelsen fört
register över inom länet förefintliga ekonomiska
föreningar. Införandet av en förening i registret
medför den verkan, att föreningen vinner
rätts-förmåga (blir ”juridisk person”).
Föreningsrätt, i allm. taget: de rättsregler,
som gälla ang. föreningar, deras bildande m. m.
(se Ekonomisk förening). Under arbetarklassens
kampår kring slutet av 1800-talet erhöll f.
därjämte en annan, speciell innebörd: rätt för
sam-hällsmedl., särsk. industriarbetare, att
sammansluta sig i förening för att därigenom påverka
arbetsgivare el. statsmakten. I en del länder
räknas förenings- och
församlingsrätt el. -frihet till de medborgerliga
rättigheterna och uppräknas som sådan i grundlagen.
I svensk lag finnes f. n. intet dylikt stadgande,
men det anses, att föreningar kunna bildas för
alla lovliga syften och att möten (församlingar)
få hållas utan förut inhämtat tillstånd av officiell
myndighet (men väl i stad anmälan). Tillträde
till sammankomsten må dock icke förvägras
polismyndigheten, som äger upplösa mötet, om något
lagstridigt där företages el. allmänna ordningen
störes. I fråga om religiösa sammankomster samt
dylika för krigsmakten el. där utlänning skall
medverka, finnas dock vissa inskränkningar.
Vidare måste i stad el. ort, där ordningsstadgan
för städerna gäller, den, som vill hålla föredrag
el. möte, anmäla tid, plats och ämne hos
polismyndigheten, såvida ej andaktsövning el.
föreläsning vid läroanstalt avses. Tillstånd av
myndigheten erfordras endast för utlänning samt
för möte å gata, torg o. dyl. Om
sammankomsten redan visat sig stridande mot lag, sedlighet
el. allmän ordning, äger polisen förbjuda nytt
möte, likaså upplösa pågående möte, om dylikt
där förehaves. Det nu sagda gäller offentliga
sammankomster. Tillställning, anordnad av
enskild förening, i vilken medlemskap vinnes så
lätt, att föreningsformen endast är ett sken,
likställes enl. en k. f. 1932 med dem, dit
allmänheten har tillträde. Däremot räknas enl. en k. k.
1938 sammankomst ej som öppen för
allmänheten, om en förening, ansluten till större
organisation, anordnar en tillställning, dit även medl.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
