Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Förenta staterna - Befolkning
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
475
Förenta staterna
476
nom stark immigration under de senaste
årtiondena ha också de stora industristäderna i
Nordstaterna fått en stor negerbefolkning.
Nordstaternas seger i inbördeskriget medförde
negerslaveriets upphörande och gjorde i ett slag
de forna slavarna till fria amerikanska
medborgare med samma politiska och sociala rättigheter
som de vita. Därmed blev negerfrågan brännande
i F. Saturnalierna under de närmaste åren efter
inbördeskriget, under vilka negrerna med hjälp
av Nordstaternas politiker behärskade flera av
Sydstaterna, ha efterlämnat mycket djupa intryck.
De gamla slavägarna blevo ruinerade och fingo
dessutom lida den förödmjukelsen att regeras
av sina forna slavar. Fruktan för att dessa år
skola återkomma förklarar en del av de vitas
handlingssätt i Sydstaterna. Strax efter
inbördeskrigets slut och framför allt efter 1890 ha de
vita arbetat på att beröva negrerna de
rättigheter, som 1870 tillerkändes dem. Makten inom
de lokala myndigheterna återerövrades, och
genom en godtycklig lagstiftning berövades
negrerna sina politiska och sociala rättigheter.
Rösträtten har fråntagits dem på många olika sätt.
Med stöd av de s. k. Jim Crow-laws tvingas
negrerna att resa endast i vissa för ”färgade”
avsedda vagnar i tågen, att sitta endast i bakre
delen av spårvagnarna, att bo endast i vissa
kvarter i städerna o. s. v. överallt i vardagslivets
minsta detaljer gör sig the color line, den skarpa
gränsen mellan den vita och den svarta
befolkningen, gällande i Sydstaterna. I Sydstaterna
och i flera andra stater, dock ej i Nordstaterna,
är äktenskap mellan vita och svarta i lag
förbjudet. Även illegitima förbindelser mellan
negrer och vita kvinnor söker Ku-Klux-Klan el.
någon annan hemlig organisation att förhindra.
Emellertid har ända sedan slaveriets tid på
illegitim väg en blandras uppstått, som socialt och
statistiskt räknas till negrerna.
1940 uppgick antalet yrkesräknade negrer (över
14 år) till 5,4 mill., därav voro 28,9 °/o sysselsatta
inom jordbruk med binäringar, skogsbruk och
fiske, 31,1% i husligt arbete, på hotell och
restauranger, som barberare och frisörer o. dyl.,
16,9% inom industrien, 9,8% inom
transportväsendet, 7,1% i statlig tjänst, 2,6fl/o inom handeln,
2,5% inom de fria yrkena samt 1,1 °/o med ej
närmare preciserade yrken. I Sydstaterna äro
40,9% av negrerna sysselsatta inom jordbruket,
framför allt inom bomullsodlingen; i övriga
delar av F. däremot utgöras de huvudsaki. av
hotell-och restaurangpersonal, uppassare i
pullmanvag-nar, bärare, betjänter, skoputsare, hamn- och
väg-arbetare, tobaks-, textil-, järn-, slakteri- och
gruvarbetare. 1940 voro 666,695 negrer farmare.
S. å. bodde 51 °/o av negrerna på landsbygden
och 49% i städerna (med över 2,500 inv.).
Under 1 :a världskriget och sedan under åren
1922—24 försiggick en stark emigration av
negrer från Sydstaterna till övriga delar av F. 1900
bodde 89,7% av negrerna i Sydstaterna och 1910
89,0%, men 1920 hade procenttalet sjunkit till
85,2 och 1940 till 76,8. Man har beräknat, att
1916—20 och 1922—24 600,000—700,000 negrer
Negrer i % av hela befolkningen 1930.
I 1—25 «/o, 2 25—50 ’/o, 3 50—75 »/o, 4 över 75 °/o.
utflyttade från Sydstaterna. New Englands och
Mellanatlantiska staternas samt n. ö.
Centralstaternas negerbefolkning ökades 1910—20 från
785,000 till 1,2 mill. 1940 bodde där 2,4 mill.
negrer.
Orsakerna till negrernas emigration norrut
voro flera, men den förnämsta var 1 :a
världskriget, under vilket invandringen från Europa
minskades betydligt, samtidigt som industrien i
Nordstaterna utvecklades hastigt och skapade en
ökad efterfrågan på arbetsmarknaden.
Världskriget minskade också exporten av bomull till
Europa, varför bomullsodlingen måste inskränkas
något. — Nordstaterna ha alltid visat sig
välvilliga mot negrerna, delvis av principiella skäl
men framför allt därför, att de intill 1 :a
världskriget ej kommit i närmare kontakt med dem.
När nu den stora massimmigrationen av negrer
kom, måste den framkalla en kris. Hela
stadsdelar blevo befolkade med negrer (t. ex. Haarlem
i New York, Black Belt i Chicago). När
arbetarna efter kriget återvände från Europa, funno
de sina platser upptagna av de svarta.
Arbetsgivarna, som i negrerna sågo goda strejkbrytare,
använde dem icke blott till grovarbete utan läto
dem även få mera kvalificerat arbete.
Spänningen blev 1919 så stark, att den i Chicago
och en del andra städer utlöste sig i öppen
strid mellan de svarta och de vita. 1930-talets
depression betydde en viss stagnation i
negrernas framträngande inom Nordstaternas
industrier, eftersom arbetslösheten till stor del
koncentrerades på dem. De vunna positionerna
kunde dock bibehållas tack vare Nya givens sociala
hjälppolitik. För Sydstaternas svarta
bomulls-ocllare innebar 1930-talet en katastrof, eftersom
de på gr. av den protektionistiska
jordbrukspolitiken drevos ut i massarbetslöshet. Detta
medförde, att stora skaror av dessa arbetslösa
sökte sig till städerna i n., där de givetvis
endast ökade oron på arbetsmarknaden. Med
2:a världskriget börjar en ny fas av negrernas
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
