Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Förenta staterna - Historia
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
503
Förenta staterna
504
hållning till oron och striderna i främmande
världsdelar men fullföljde samtidigt en betydande
maritim upprustning. 1934 antogs en lag,
varigenom stater, som icke fullgjort sina betalningar
av krigslånen från 1914—18, vägrades att i F.
få nya krediter. Genom en serie lagar 1935—37
fastställde F. nya och skärpta regler för sin
neutralitetspolitik. Förbud utfärdades mot export av
krigsmateriel, när presidenten proklamerat, att
krigstillstånd rådde, och mot krediter till
krigförande ; likaledes antogs den s. k. cash and
carry-principen, enl. vilken krigförande makt finge
inköpa för export tillåtna nordamerikanska varor
endast mot kontant betalning och på villkor, att
den själv ombesörjde transporteringen av
varorna. Emellertid hade Roosevelt full insikt om att
utvecklingen i Amerika icke kunde isoleras från
händelserna i den övriga världen, och han tog
skarpt till orda mot Hitler och Mussolini. De
isolationistiska neutralitetslagarna kommo aldrig
att tillämpas i sin ursprungliga gestalt och
mildrades efter det europeiska krigsutbrottet 1939
efter hand. I det kritiska utrikespolitiska läget
1940 uppställdes Roosevelt för 3 :e gången som
presidentkandidat och omvaldes till president med
betydande majoritet över republikanernas
kandidat W. Willkie. Allt kraftigare hjälp kom
Storbritannien till del, och allt mera öppet ställde
sig F. på dess sida i kampen mot Tyskland och
Italien. I mars 1941 antogs lagen om lend and
le ase (låne- och uthyrningslagen), varigenom
Storbritannien med bundsförvanter erhöll rätt
att hyra och låna krigsmateriel av alla slag. I
april s. å. ställdes Grönland under kontroll av
F., i juli s. å. avlöste nordamerikanska trupper
den engelska ockupationsstyrkan på Island. Efter
Japans överfall på Hawaii och Filippinerna samt
Tysklands och Italiens krigsförklaring mot F.
i dec. 1941 satte 2:a världskriget helt sin prägel
på unionens politik och näringsliv;
arbetslösheten och den sociala oron upphörde till följd
av den allmänna mobiliseringen samt anspänningen
av landets alla krafter, vilken kriget gjorde
nödvändig. Roosevelt, som vid Churchills sida var
själen i de västallierades ansträngningar och
kamp för segern och som 1944 för 4 :e gången
omvalts till president med Thomas E. Dewey
som motkandidat, fick aldrig uppleva slutsegerns
ögonblick utan avled redan i april 1945.
Roosevelt efterträddes av den 1944 nyvalde
v. presidenten Harry Truman, under vars
första månader som president de sedan länge
militärt besegrade fienderna Tyskland och Japan
beslöto kapitulera utan villkor. F. ockuperade
zoner i Tyskland och Österrike, hela Japan, de
förutv. japanska mandatöarna och s. Korea.
Truman utsåg i juli 1945 James Byrnes till
utrikesminister och försökte fullfölja Roosevelts strävan
att uppnå samverkan med Sovjetunionen även
efter kriget. F :s utrikespolitik blev under de
närmast följ. mån. vacklande och ledde till
ensidiga eftergifter. Under hemmaopinionens tryck
demobiliserades de amerikanska trupperna
brådstörtat. I Washington insåg man ännu icke helt
innebörden av Sovjetunionens framträdande som
starkt expansiv världsmakt. Innehavet av
”atom-bombsmonopolet” uppfattades av många
amerikaner både som en tung börda och en stor
tillgång. I aug. s. å. inställdes låne- och
uthyrnings-hjälpen. Leveranser ur lager fortsatte endast på
särskilda kredit- och försälj ningsavtal. I
samband med lend and lease-systemets avveckling
gåvo F. Storbritannien ett lån på 3,750 mill. $,
men relationerna till detta land präglades
temporärt av en viss ömsesidig misstro. — Truman
gav ministären större befogenheter än på
Roosevelts tid och omgav sig med många medarbetare
ur kongresskretsar. Mot förmodan blev hans
förhållande till kongressen snart ganska spänt. En
konservativ tendens kom nu klart till synes, och
demokraternas högerflygel närmade sig
republikanerna. Lagstiftningsarbetet gick trögt, och
Trumans ställning försvårades ytterligare genom
1946 års mellanperiodsval, som gåvo
republikanerna majoritet i hela kongressen. — Industriens
omställning till fredsproduktion var snabb men
delvis ojämn. Nästan alla ransoneringar och en
rad andra statliga regleringsåtgärder upphävdes
mycket raskt, men Truman kunde icke
genomdriva en konsekvent ekonomisk politik.
Priskontrollen upprätthölls till nov. 1946 men alltmer
som en halvmesyr. En stark inflationstendens
framträdde. Skarpa strider utbröto på
arbetsmarknaden, och under växande irritation mot
fackorganisationerna AFL och CIO
framtvingade republikanerna 1947 med stöd av konservativa
demokrater mot presidentens veto en revision av
den för arbetarna förmånliga Wagner-lagen
Ö935) i den nya restriktiva arbetslagen fick efter
sina främsta tillskyndare namnet
Taft-Hartley-lagen. Trots högkonjunktur uppstod orö och
missnöje inom stora befolkningsgrupper på gr. av
prisstegring och bostadsbrist. Truman vägrades,
bl. a. vid en urtima kongress-session 1947,
bemyndigande att genomföra ett statligt
anti-inflations-program. — Under tiden undergick den
amerikanska utrikespolitiken en märklig metamorfos.
Redan på våren 1946 intogo F. en fastare
hållning och framträdde som Sovjetunionens
huvudmotståndare i världspolitiken. Misshälligheterna
med London upphörde och följdes av en förnyad,
stärkt amerikansk-brittisk samverkan. Härtill
bidrog avsevärt den inflytelserike f. d. brittiske
premiärministern Winston Churchill, bl. a. genom
ett tal i Fulton i mars s. å. Vid konferenserna i
Paris s. å. om fredsfördragen med Tysklands
f. d. bundsförvanter tillämpade F. parollen
”fasthet och tålamod”. Inför de följ, förhandlingarna
om Tyskland utsåg Truman general George
Marshall till utrikesminister efter Byrnes, som avgick
i jan. 1947. I mars s. å. höll presidenten i
kongressen ett tal, som under benämningen
Trumandoktrinen inledde en ny epok i F :s
utrikespolitik. Närmast med anledning av det
kommunistiska hotet mot Grekland samt
Sovjetunionens påtryckningar mot Turkiet förklarade
Truman, att F. i eget intresse måste stödja fria
folk, som motsätta sig väpnade minoriteter med
totalitära maktanspråk el. som utsättas för
främmande makts tryck. Kongressen beviljade i maj
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
