Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Förmörkelse, eklips - Förna - Förnagla - Förnickling - FörnimmelsexeFör nit och redlighet i rikets tjänst - Förnuft - Förord - Förordnande
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
587
Förna—F örordnande
588
lens hela skiva betäckes av månen, säges
solförmörkelsen vara total, om endast en del av ski-.
van betäckes, partiell. Om vid den partiella
■sol förmörkelsen månen betäcker endast solens
mitt, kallar man f. ringformig; solen
omgiver då som en smal ring månens mörka skiva. —
Låt i fig. 2 S, M och J beteckna medelpunkterna
för solen, månen och jorden. Då betecknar den
av linjerna A KO och B LO begränsade konen
månens helskugga. Månskuggans längd MO är
beroende av solens och månens storlek och läge
samt varierar rätt mycket, huvudsaki. på gr. av
Fig. 2. Solförmörkelse.
ändringarna i månens avstånd från jorden. I
medeltal uppgår månskuggans längd till 58,6
jordradier, och eftersom månens medelavstånd från
jordens centrum uppgår till 60,3 jordradier och
således dess medelavstånd från jordytan till 59,3
jordradier, så framgår det, att månskuggan vid
nymåne i medeltal icke når fram till jordytan.
Det följer härav, att solförmörkelser i medeltal
äro partiella. Om månen är i sitt perigeum, är
dess avstånd från jorden endast 57 jordradier,
och då når månskuggan således fram till
jordytan. De orter, som ligga inom den cirkelrunda
el. ovala fläck, som månskuggan bildar på
jordytan, ha då en total solförmörkelse. Den
cirkelrunda fläckens största diam, uppgår till 270 km.
På gr. av månens rörelse kring jorden kommer
skuggan att förflytta sig på jordytan från v. mot
ö. med ung. samma hastighet, som månen har i
sin bana, d. v. s. i medeltal med 3,390 km i tim.
Men varje punkt på jordytan förflyttar sig från
v. mot ö. på gr. av jordens rotation, och en
punkt vid ekvatorn förflyttar sig härvid ung.
1,670 km per tim, så att skuggans hastighet på
jordytan vid ekvatorn i medeltal uppgår till
3,390—1,670 = 1,720 km per tim. Med kännedom
om skuggans hastighet kan f:s varaktighet
beräknas. Den uppgår för en ort vid jordens
ekvator vid en total f. i maximum till nära 8
min och vid en ringformig f. till något mera
än 12 min. F:s varaktighet över hela jorden
är naturligtvis längre och uppgår till ung. 6
tim samt är alltså 50 °/o större än en
månförmörkelses hela varaktighet.
3) Förmörkelsemånader. Om månen
rörde sig i samma plan som solen så skulle en
sol-f. nödvändigt inträffa vid varje nymåne och
en mån-f. vid varje fullmåne. Men då månen rör
sig i ett plan, som lutar något mera än 50 mot
solens bana, ekliptikan, kunna mån-f. endast
inträffa, om solen befinner sig så pass nära någon
av skärningspunkterna mellan månens bana och
ekliptikan — de s. k. noderna —, att månen
kommer helt el. delvis inom jordens skugga. Detta
blir möjligt, om solen ligger mindre än 9°5 från
noden. Likaså blir det för sol-f. nödvändigt, att
solen skall vara mindre än I5°4 från noden. Vi
kunna härav sluta, att f. endast kunna inträffa
två gånger på året — de s. k.
förmörkelsemånaderna —, näml, vid tiden omkr. de
tillfällen, då solen passerar månbanans uppstigande
el. nedstigande noder. Som noderna ej äro
stillastående utan röra sig i retrograd led, ung. 200
om året, komma dessa f.-månader också att röra
sig i samma retrograda led, baklänges i året, ung.
20 dygn om året, eftersom solen tillryggalägger
ung. i° per dygn i sin bana längs ekliptikan.
— En sol-f. inträffar, så ofta nymåne infaller
inom f.-månaden. Eftersom denna har en längd
av 30,8 dygn — den tid solen behöver för att
röra sig från I5°4 före noden till lika långt
efter noden — och en nymåne inträffar efter
en mellantid av 29V2 dygn, måste alltså under en
f.-månad alltid inträffa åtm. en sol-f. och under
året åtm. 2 sol-f. Detta är också det minsta
antal f., som kan förekomma under ett år, då det
däremot händer, att ingen mån-f. inträffar under
någondera av f.-månaderna. — Det största
antalet sol-f. under en f.-månad är 2: en i
början och en i slutet av f.-månaden; däremot kan
endast en mån-f. inträffa under varje f.-månad.
Vi kunna på detta sätt under året erhålla 4 sol-f.
och 2 mån-f. Men det är också möjligt, att vi
något år erhålla ytterligare antingen en sol-f.
el. mån-f., i händelse näml, det föregående årets
sista f.-månad inträder i slutet av dec. och en
fullmåne el. nymåne infaller i början av
påföljande jan. Vi kunna på detta sätt under ett år
erhålla 7 f.: antingen 4 sol-f. och 3 mån-f. el. 5
sol-f. och 2 mån-f.; det förra inträffade senast
1917, det senare 1935. — Medeltalet f.
på året uppgår till 3,9, av vilka 1,6 äro mån-f.
och 2,3 äro sol-f. — I f :s uppträdande finnes en
periodicitet, upptäckt redan av kaldéerna,
den s. k. Saros-cykeln.
Litt.: F. Dyson & R. v. d. R. Wolley, ”Eclipses
of the sun and moon” (1937); K. Lundmark,
”Sol-f. förr och nu” (1945).
Förna (term, hämtad fr. allmogespråket) bildas
av de till mull- el. humusämnen övergående
växt-och djurresterna. Under förmultningens (se d.
o.) inverkan omvandlas f. till mullämnen el.
råhumus. Jfr Ävja.
Förnagla, i fänghålet av en
framladdningska-non indriva en jämten (”nagel”) för att göra
pjäsen obrukbar.
Förnickling, beläggning av metallföremål
med nickel.
Förnimmelse, se Själslivet.
För nit och redlighet i rikets tjänst, se
Medalj.
Förnuft, se Förstånd.
Förord, se Tjänsteförslag och
Äktenskapsförord.
Förordnande, i ordets administrativt tekniska
mening en statstjänstemans mer el. mindre
tillfälliga beklädande el. utövande av en tjänst,
antingen — vid sådana tjänster, vilka endast
tillsättas på f. — som tjänstens innehavare el. som
vikarie vid innehavarens tjänstledighet el.
semes
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
