Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Första kammarens nationella parti - Första livgrenadjärregementet (I. 4) - Första maj - Förstamajblommans riksförbund - Första världskriget - Första öppet vatten - Förste amiralitetslord - Förstening - Förster - Förster, Friedrich - Förster, Josef Bohuslav - Förster-Nietzsche, Elisabeth - Förste sjölord - Förstfödslorätt - Förstoppning el. obstipation
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Första kammarens nationella parti—Förstoppning
599
Första kammarens nationella parti, högerns
riksdagsparti i F. K. 1912—35, bildades 1912
genom en sammanslutning av Förenade
högerpartiet och Första kammarens moderata parti.
Sammanslagningen av de båda högerpartierna
till ett gemensamt var möjlig, då tullfrågan icke
längre framstod som splittrande programpunkt,
och var förestavad av önskan om och behovet av
enhetligt uppträdande mot övriga partier i
kammaren. Nationella partiets förste ordf, var
biskop G. Billing. Vid dennes avgång från
riksdagen 1913 övertogs ordf.-skapet av f.
justitie-rådet E. Trygger, som förut formellt stått
utanför partiet. Trygger innehade därefter till 1933
presidiet med undantag för åren 1923—24, då
han var statsminister; 1923 var Johan Nilsson
i Skottlandshus och 1924 A. Vennersten ordf, i
partiet; 1934 blev J. B. Johansson i
Fredriks-lund ordf., G. Bagge v. ordf.; det uppgick 1935
i Riksdagshögern. Partiets numerära styrka
växlade mellan 88 (1915) och 36 (1921—22).
Första livgrenadjärregementet (I. 4)
tillhörde (intill 1 jan. 1928) 2:a arméfördelningen,
omfattade värnpliktiga från Östergötlands v.
in-skrivningsområde samt var förlagt till Linköping.
Reg.-tet ledde sitt ursprung från fotfolk, som
uppsattes i Östergötland (Östgöta fotfolk), och
kallades från början av 1600-talet Östergötlands
el. Östgöta inf.-reg:te. Det övergick 1682 till
ständigt knektehåll med 1,200 n:r i Östergötland.
1791 förenades det med avsuttna Östgöta
kav.-reg:te till Livgrenadjärreg:tet. 1816 uppdelades
detta på två reg:ten: Första och Andra
livgre-nadjärreg:tena. Intill 1922 var F. förlagt till
Malmen, 6 km v. om Linköping. Enl. 1925 års
härordning bildades ur Första och Andra
livgre-nadj ärreg :tena
Livgrenadjärregementet (se d. o.).
Första maj. På 2:a internationalens första
kongress i Paris 1889 beslöts, att f. fr. o. m. 1890
skulle firas som arbetarrörelsens internationella
mönstringsdag. Kravet på förkortad arbetstid
blev under de närmaste årtiondena det mest
framträdande draget vid f.-demonstrationerna.
Sådana ha regelbundet anordnats i så gott som
alla länder med någon arbetarrörelse av
nämnvärd betydelse. Sedan 8-timmarsdagen på de
flesta håll genomförts, ha de numera
övervägande karaktären av en allmän politisk
manifestation för att visa uppslutning kring
arbetarrörelsens idéer. På senare år har f. i flertalet
länder blivit en erkänd fridag i de flesta yrken,
ant. genom kollektivavtalsbestämmelser el.
genom lagstiftning. I Sverige är f. sedan 1939
helgdag utan kyrklig karaktär.
Förstamajblommans riksförbund, en
sammanslutning av lokalkommittéer, som verka för
försäljning av förstamajblomman, vilken f. g.
såldes i Göteborg 1907 på fru Beda Hallbergs
initiativ. S. å. bildades F., som genom en
centralkommitté i Göteborg leder verksamheten.
Dennas syfte är ”att genom försäljning varje år den
1 maj av en liten konstgjord blomma till 10 öre
stycket insamla penningar, som användas till
bekämpande av tuberkulosen”. I landet finnas c:a
600
1,520 lokalkommittéer, som själva varje år
förfoga över behållningen av sålda blommor i den
ort, där kommittén verkar. Sammanlagda
behållningen 1907—50 var 19,3 mkr. Medlen användas
till sommarkolonier för barn — sjuka el. från
tuberkulösa hem —, bidrag till sanatorievård för
medellösa tuberkulossjuka, bespisning av sjuka
o. dyl.
Första världskriget, se Världskrigen.
Första öppet vatten, se F. o w.
Förste amiralitetslord, eng. First Lord of the
Admiralty, brittiska marinministerns off. titel.
Förstening, geol., se Fossil och Fossilisation.
Fö’rster, se även Foerster.
Fö’rster, Friedrich, tysk historiker (1791
—1868). Han stred mot fransmännen 1813 i
Lüt-zows frikår, avskedades 1817 från sin lärarplats
i Berlin på grund av frisinnade åsikter, blev
tidningsredaktör och 1829 kustos vid kungl.
konst-muséet. F:s verk behandla Blücher, Wallenstein
och Preussens historia.
Fö’rster, Josef Bohuslav, tjeckoslovakisk
tonsättare (1859—1951); prof, i komposition vid
musikhögsk. och konservatoriet i Prag 1922—30,
dess direktör under 3 perioder. Han framträdde
särskilt som gedigen körkompositör och
symfoni-ker av nyromantisk skolning.
Fö’rster-Nietzsche [ni’t/a], Elisabeth,
syster till Fr. Nietzsche, tysk författarinna (1846
—1935), g- m- forskningsresanden B. Förster
(1843—-89), med vilken hon deltog i ett
kolonisa-tionsföretag i Sydamerika. Efter makens död
vårdade hon sin sjuke bror i Weimar, där hon 1894
grundade Nietzsche-Archiv. Hon skrev ”Das
Le-ben Friedrich Nietzsches” (3 bd, 1895—1904),
”Das Nietzsche-Archiv, seine Freunde und
Fein-de” (1907), ”Der junge Nietzsche” (1912), ”Der
einsame Nietzsche” (1914), ”Wagner und
Nietzsche zur Zeit ihrer Freundschaft” (1915), ”Der
werdende Nietzsche, autobiographische
Aufzeich-nungen” (1924), ”Nietzsche und die Frauen
sei-ner Zeit” (1935). — Litt.: L. Marelle, ”Die
Schwester” (1934).
Förste sjölord, eng. First Sea Lord,
sjöofficer av flaggmans grad, som näst marinministern
är den högste befattningshavaren inom brittiska
amiralitetet.
Förstfödslorätt, förmånsrätt, vilken i vissa
fall tillkommer den, som är äldst av syskonen. F.
hos israeliterna beror på den åskådningen, att den
förstfödde är förnämst och dugligast (1 Mos.
49:3); lagen föreskrev dubbel arvslott åt den
förstfödde (5 Mos. 21:15 ff.).
Förstoppning el. o b s t i p a t i ö n, en
försvårad el. hämmad utfémning av exkrementer. F. är
ett symtom, som kan ha en mängd olika orsaker.
För tarmarnas normala funktioner vid avföringen
fordras dels att innehållet sättes i rörelse, dels
att det icke möter något hinder i sin väg.
Tarminnehållet fortskaffas uppifrån och nedåt genom
arbetet hos muskulaturen i tarmväggen, och
tarmens härav framkallade rörelse kallas
peristal-tik. Den peristaltiska rörelsen hämmas genom
förlamning av tarmmusklerna, antingen genom in-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
