Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Förstärkning - Förstärkt försvarsberedskap - Förstäv - Försumpning - Försvar - Försvarare - Försvarets brevskola
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
605
Förstärkt försvarsberedskap—Försvarets brevskola
606
rungar. Den
totala f. kan
härigenom även i
kommersiella
apparater bringas
upp till 120 db
el. högre, motsv.
en
spänningsför-stärkning av
1,000,000. Vanl.
använder man pentoder i de olika stegen,
utom i vissa fall för slutsteget. Principiellt
ändrar detta ingenting i förstärkarnas allmänna
konstruktion. Fig. 5 visar en 2-stegs
transformator-kopplad kraftförstärkare med push-pull-kopplat,
d. v. s. balanserat, slutsteg.
Förstärkt försvarsberedskap, se
Försvarsberedskap.
Förstäv, fartygskölens förlängning uppåt
längst förut. F. bidrager att ge förskeppet dess
form och styrka samt tjänar till fäste för
bordläggningens främsta delar och till stöd för
bog-sprötet. För handelsfartyg förekomma: rak
stäv med större el. mindre lutning föröver
(fig. a och b), den förra vanligast, den senare
på moderna, snabbgående fartyg, b u 1 b s t ä v
(fig. c), som karakteriseras av skarpa
horisontalsektioner i närheten av KVL
(konstruktions-vattenlinjen) och fylligt rundade
horisontalsektioner i den nedre delen, maierstäv (fig. d),
som är starkt fallande under KVL, i s b r y t a
r-s t ä v (fig. e), klipperstäv (fig. f),
vanlig på större segelfartyg och ångjakter, samt
konvex stäv (fig. g), som är den oftast
förekommande på mindre båtar och segel jakter samt
nu även på stora motorjakter. På krigsfartyg
förekomma utom bulbstäv även paravanstäv
(fig. h) och på äldre fartyg rammstäv (fig. i).
Försumpning, den process, genom vilken
myrar (kärr och mossar) uppkomma på fastmark.
F., som är en direkt följd av en ökning av
fuktigheten i markens ytlager, kan ha flera orsaker:
i) översvämning vid stränderna av sjöar och
vattendrag; 2) översilning från högre belägna
myrar el. av i sluttningar framträngande
grundvatten; 3) dämning i själva marken, framkallad
därigenom, att urspr. genomsläppliga jordarter
tätats genom impregnering med humusämnen. F.
kan förebyggas el. motverkas genom att vattnet
på ett el. annat sätt (dikning, sjösänkning)
bere-des bättre avlopp.
Försvar. 1) Jur. Urspr. det skydd mot
utskrivning, som adelns tjänstefolk åtnjöt, senare
lagligt skydd mot att behandlas som lösdrivare.
Försvarslös var den, som icke ägde ett
ärligt levebröd el. tillräcklig förmögenhet. Laga
f. ägde enl. en stadga 1833 envar med bestämd
och stadig sysselsättning, vare sig i enskild el.
allmän tjänst el. i eget näringsfång (jordbruk,
handel, hantverk m. m.) el. som eljest var känd
för ordentlig vandel med förmåga att ärligen
försörja sig. Den, som icke ägde laga f., måste
alltsedan äldre rätt taga anställning som tjänstehjon.
Bestämmelsen om laga f. bortföll formellt med
1885 års lag om lösdrivares behandling.
Förstäv.
2) Krigsv. a) Dets. som försvarsväsen. — b)
Avvaktandets form för mötande av anfall. Vid
det strategiska f. tillämpas denna metod
betr, krigföringen i stort, vilket oftast blir
liktydigt med att fienden mötes vid el. innanför den
egna gränsen. F.-operationen föres genom en
kombination av anfall och försvar.
I det taktiska f. särskilj as i regel det
avvärj ande f. och det uppehållande f. Det
avvärjande f. avser att hindra fienden att tränga
fram genom ett av‘högre chef angivet område
(”ytförsvar”). I det fall, att den försvarandes
styrkor icke räcka till för att få en
sammanhängande f.-ställning med erforderligt djup,
koncentreras f. på djupet utefter de vägar och stråk, där
fiendens anfall kan väntas. Där det är lätt för
fienden att gå runt f., ordnas detta för att
avvärja anfall från alla håll (”cirkelförsvar”).
Större sådant benämnes oftast
motstånds-område, mindre sådant motståndsnäste.
Det uppehållande f. avser att fördröja
fiendens framryckning genom ett av högre chef
angivet område el. längs ett stråk samt att
därvid tillfoga honom största möjliga förluster och
på alla sätt uppehålla och försvåra hans
framryckning. — F. genomföres i stridsställningar
främst med eld samt genom motanfall.
Försvarare, jur., den som biträder för brott
misstänkt person vid förberedande och utförande
av hans talan. F. skall fylla samma
kvalifikationer som ett rättegångsombud. F. utses antingen
(och i första hand) av den misstänkte el. också
av rätten. I senare fallet kallas han offentlig
f. Därtill får endast förordnas advokat. För att
offentlig f. skall förordnas, kräves icke, att den
misstänkte är medellös. Avgörande är endast, om
rätten finner, att en f. är erforderlig för
tillvaratagande av den misstänktes rätt. Dock skall
alltid f. förordnas för den, som är anhållen el.
häktad, om han begär det. Offentlig f. äger meddela
sig i enrum med anhållen el. häktad, annan f.
endast efter särskilt tillstånd. Ersättning åt
offentlig f. bestämmes av rätten och betalas av
statsverket. Dömes den tilltalade för brottet (och i vissa
fall även då han blir straffriförklarad på gr. av
sin sinnesbeskaffenhet), förpliktas han att
återgälda kostnaden till statsverket. F. kallas i dagligt
tal försvarsadvokat. — Litt.: G. Stj ernstedt,
”Brottmålsadvokaten” (1928).
Försvarets brevskola. Arméns brevskola
omorganiserades 1948 till F. Dennas uppgifter äro
främst att meddela korrespondensundervisning
dels i militära ämnen och civilförsvarskunskap,
dels i övriga för totalförsvaret betydelsefulla
frågor åt befäl på aktiv stat m. fl.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
