Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Gallmyggor - Gallon - Galloway - Gallowayrasen - Gallring - Gallsjukdomar - Gallsopp - Gallsteklar
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
665
Gallon—Gallsteklar
666
arnas ordn. hörande fam., vars arter äro små
(2—3 mm), spensliga djur med långa,
pärl-bandslika antenner och i kanten fint håriga
vingar med blott 3—5 vingribbor. De fullvuxna
myggorna ha mycket kort livstid (några timmar
—ett par dagar); honorna lägga 300—500 ägg,
vilka ofta kläckas redan efter ett par tim.
Larverna äro plattade, avlångt äggformiga, med
mycket litet huvud, rödgula till färgen; de sakna
egentliga ben, men de frittlevande arterna ha
vårtliknande fotutskott. Till denna familj höra
många arter (i Sverige ett 100-tal), av vilka
flera äro högst betydande skadegörare genom
de av larverna framkallade gallbildningarna, som
förekomma på olika sädesslag, fruktträd, bok,
ek, ask, tall, en m. fl. träd, t. ex.
vetegallmyggan (Contarinia tritici), röda vetemyggan
(Clino-diplosis mosellana), kornmyggan (Cecidomyia
[Mayetiola] destructor) och bokgallmyggan
(Mi-kiola fagi). Många arter leva dock i murken
ved o. dyl.; andra äro rovdjur. Till de vanligaste
gallbildningarna i Sverige höra de s. k. k i
k-bären på en, vilka framkallas av
engallmyggan, Oligotrophus juniperinus, vidare de
pä-ronformiga galläpplena på bokblad och de stora
uppsvällningarna på grenarna av pil- och
videarter, som vållas av pilvedgallmyggan. Ekonomisk
skadegörelse vållas av pärongallmyggan,
kornmyggan samt vetemyggan.
Gallon [gä’lan], engelskt rymdmått, mest för
våta varor, rymmer 4,544 1 och indelas i 4 quarts
(=8 pints = 32 gills). I U.S.A. gäller American
g., som innehåller 3,785 1.
Galloway [gä’låcoéi], landskap i s. Skottland,
ung. motsv. nuv. grevskapen Kirkcudbright och
Wigtown. G. är berömt för sin boskapsskötsel
(jfr Gallowayrasen).
Gallowayrasen [gä’låæéi-], skotsk hornlös,
helsvart nötkreatursras av utpräglad gödtyp. G.
förekommer huvudsaki. i grevsk. Wigtown och
Kirkcudbright (det forna Galloway).
Gallring, se Skogshushållning.
Gallsjukdomar, sjukdomar i gallblåsa,
gallgångar och lever. Se vidare Gallsten och
Leversjukdomar. Jfr även Gulsot.
Gallsopp, svampart av släktet rörsoppar.
Gallmyggan Cecidomyia destructor (kornmyggan). a
hona; c larv; e puppa, framtagen ur pupariet f; g
angripen veteplanta med utkrypande imagines.
Gallstekeln Biorrhiza pallida och dess galler. Honan
av vintergenerationen (nederst) lägger obefruktade ägg
i vinterknopparna, vilka utveckla sig till stora,
potatis-liknande utväxter (t. v.). Ur dessa framkomma på
sommaren vingade hannar (överst) och vinglösa honor
(mellerst). Dessa honor söka sig ned på ekens rötter
och lägga där sina ägg, varpå alstras oregelbundna
rotgaller (t. h.), ur vilka under vintern den vinglösa
hongenerationen åter framgår.
Gallsteklar, Cyni’pidae, en fam. av
parasit-steklarnas grupp, omfattande små, högst 6 mm
långa djur med vanl. mörkfärgad kropp och
13—16-ledade antenner samt vingar, som sakna
vingmärke och ha få celler. Mellankroppens
rygg är högvälvd, bakkroppen kort, från sidan
hoptryckt; honan har ett hårfint
äggläggnings-rör. Larverna äro vita, benlösa, tjocka och
krumböjda, med tydligt huvud och bitande
mundelar. G. delas alltefter sitt levnadssätt i tre
grupper. 1) Äkta gallsteklar, vilka
lägga sina ägg i växtdelar, där de framkalla
gallbildningar, i vilkas inre larverna leva. 2)
Snyltgallsteklar, vilka lägga sina ägg
i andra gallbildningar, där larverna leva som
snyltgäster och äta av gallsubstansen. 3) P
a-rasitiska gallsteklar, vilka i likhet med
parasitsteklar lägga sina ägg på el. i andra
insekter, vanl. fluglarver el. bladlöss, av vilka
deras larver livnära sig.
Äkta gallsteklar. Jämte arter, hos
vilka hanar och honor uppträda och där
fortplantning sker på vanligt sätt, märkas andra
arter, där blott honor finnas och där
fortplantningen sker medelst partenogenes utan
föregående befruktning, och slutligen förekommer en
s. k. generationsväxling, i det att en
parteno-genetisk generation uppträder alternerande med
en tvåkönad. Ett ex. på partenogenes, där
hanarna äro så ytterligt sällsynta, att de utgöra
1 °/o av honorna, är sömntornstekeln,
Rhodites rosae, som på den vilda nyponbusken
framkallar gallbildningar, vilka sedan gammalt
gå under namnet bedeguar el.
sömntorn. De i Sverige på ekblad så vanliga
ek-gallsteklarna förete generationsväxling. Deras
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
