Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Gamasch - Gamasidae - Gamba - Gamba, Pierino - Gambetta, Léon - Gambia (flod) - Gambia (koloni) - Gambier, James - Gambieröarna - Gambir
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
683
Gamasch—Gambir
684
Gama’sch (fr. gamache), skydd kring
skenbenet på hästar.
Gama’sidae, se Kvalster.
Ga’mba (it. vi’ola da ga’mba, ”benfiol”, till
skillnad från viola di bra’ccio, ”armfiol”),
stråkinstrument med 5—6 strängar och flat botten,
vanligt på i6oo-talet. Ersattes under 1700-talet
av violoncellen. — G. är även namn på en 8
fots labialstämma i orglar.
Ga’mba, P i e r i n o, italiensk dirigent (f.
1937). G:s stora anlag och absoluta gehör
framträdde tidigt, och han började spela piano redan
1942. Vid 8 års ålder fick han tillfälle att
dirigera S:ta Cæciliaorkestern i Rom under en
repetition. Vid 10 års ålder började G. sina långa
turnéer utanför Italien (Sverige 1948). Debuten
i Paris blev lysande, och sedan har han lagt hela
Europa för sina fötter. G:s musikalitet och
förmåga till inlevelse och inspirerad tolkning äro
ytterst sällsynta även hos mogna dirigenter.
Gambetta [gäbäta’], L é o n, fransk
statsman (1838—82). Han föddes i Cahors som son
till en från Genua inflyttad specerihandlare. 1860
blev G. advokat i Paris, försvarade 1868
Deles-cluze och riktade därvid ett våldsamt angrepp på
andra kejsardömet. Han invaldes 1869 i
lagstiftande kåren och var där en av de ivrigaste
republikanerna; 4 sept. 1870 proklamerade han
Napoleon III :s avsättning och republiken. G.
inträdde som inrikesminister i
nationalförsvarsre-geringen, lämnade 7 okt. i luftballong det av
tyskarna inneslutna Paris och blev den ledande
i Toursregeringen, från 11 okt. även
krigsminister och faktiskt landets diktator. Med flammande
vältalighet och våldsam energi arbetade G. för
krig till det yttersta. Efter det mot G:s önskan
ingångna stilleståndet
avgick han 6 febr.
1871, då hans dekret
om uteslutning av
kejsardömets anhängare
från valrätt upphävts
av Parisregeringen.
Till
nationalförsamlingen valdes han för
nio kretsar, röstade
mot freden och
nedlade efter dess
godkännande sitt mandat men
återvaldes juli 1871.
G. blev
republikanernas ledare och talade
under ständiga resor i landet för republiken. Han
lyckades genom en måttfull, ”opportunistisk”
politik och skickligt begagnande av motståndarnas
stridigheter trygga republikens bestånd. I sina
valtal uppmanade han Mac Mahon att underkasta
sig republiken el. avgå (”se soumettre ou se
dé-mettre”) och angrep politiserande andliga (”le
cléricalisme, voilå 1’ennemi”). Efter
republikanernas definitiva seger understödde G. 1879 Grévys
val till republikens president efter Mac Mahon.
Själv blev han deputeradekammarens president.
Den republikanska majoriteten började
emellertid spricka sönder, Grévy motverkade Gambetta,
och dennes förslag om proportionella val föll på
senatens motstånd. Då han äntligen 14 nov. 1881
kom att bilda sin (ironiskt) s. k. stora ministär,
bestående av närmare, mest yngre
meningsfränder, möttes han av allmän avund och misstankar
om planer på diktatur; ministären störtades redan
26 jan. 1882. Nyårsaftonen 1882 avled G.
plötsligt. — G. fick sin största berömmelse som
vältalare, med stora tankar, vilka ofta
tillspetsades till slagord, väldig stämma och skickligt
framförande. Han var emellertid även en ypperlig
organisatör, skicklig partitaktiker,
utrikespolitiker med stora vyer och främst en glödande
fosterlandsvän. — Litt.: H. Stannard, ”G. and the
foundation of the third republic” (1921).
Ga’mbia, flod i Västafrika, upprinner i Fouta
Dj alons högland, utmynnar med ett brett
estua-rium i Atlanten vid Bathurst, 165 km s. s. ö. om
Kap Verde; ’längd omkr. 1,100 km. Avvattnar
n. ö. Franska Guinea, delar av franska kolonien
Sénégal samt den brittiska besittningen Gambia.
G. är farbar för oceanfartyg 300 km till Mac
Carthy.
Ga’mbia, brittisk koloni och protektorat i
Västafrika, omfattar ett 300 km långt och intill
50 km brett område kring nedre loppet av
floden Gambia; 10,621 km2, 250,000 inv., varav
kolonien G., bestående av ön S :t Mary med
huvudstaden Bathurst (c:a 15,000 inv.) 249 km2
med 21,000 inv. Ö. hälften av G. är småkullig
med savannvegetation, den v. till stor del ett
sumpigt lågland. Klimatet är under torrtiden
(dec.—maj) uthärdligt för européer. Inv.,
man-dingo, djoloffer, fulbe m. fl., äro till 4/s
muhammedaner; de äro driftiga och skötsamma
jordbrukare, som producera framför allt jordnötter.
Andra utförselvaror äro palmkärnor, bivax och
hudar. Floden Gambia är en ypperlig trafikled,
som gör behovet av andra vägar mindre
kännbart. — G. är Englands äldsta besittning i
Västafrika (sedan 1588), den underställdes 1807
Sierra Leone och blev 1843 kronkoloni; nuv.
status är från 1902.
Gambier [gä’mbial, James, Baron G.,
engelsk amiral (1756—1833). Han blev 1795
kon-teramiral och amiralitetslord, var 1802—04
guvernör på Newfoundland och chef för den där
stationerade eskadern samt blev 1805 amiral. Han
förde 1807 högsta befälet över den flotta, som
bombarderade Köpenhamn (2—5 sept.). 1808 blev
han högste befälhavare över Kanalflottan. 1811
lämnade han aktiv tjänst men befordrades 1830
till storamiral. G. var 1814 förste engelsk
delegerad vid fredsunderhandligarna i Haag med
U.S.A.
Gambieröarna [gäbje’-], ögrupp i ö.
Polynesien, s. ö. om Tuamotoöarna; 30 km2, 1,500
inv. G. bildas av basalt och omges av vallrev;
största ön är Mangareva. Odling av kaffe,
sockerrör och sydfrukter. G. blevo 1844 franskt
protektorat.
Gambir, ett garvextrakt, erhålles genom
kokning av blad och ungskott av gambirväxten
(Uncaria gambir, odlad på Malacka och när-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
